ETT TREFALDIGT BAD I SEPTEMBER

Lilla Fiskarbacken, Sölvesborg.

Den lilla havsviken låg spegelblank. Stora ekar och alar skyddande mot vinden och vassen växte tät i strandkanten. 

Vita svanfjädrar gled omkring på vattenytan och trollsländorna flög intensivt över vattnet. Nu hade de inte lång tid på sig att leva, och några passade på att gänga sig - i luften!

Det kan man kalla för fort-plantning...

Fort-plantning. En snabbis?

September är flera grader varmare än vanligt. Det är inte bra. Jag har kämpat mot värmeslag, suttit inne och skrivit och fram mot eftermiddag/ kväll cyklat och badat. 

Håll huvudet kallt!

Ja, jag håller på.

Cool. Not hot.

Den för mig dumma frågan:

- Hur varmt är det?

... besvarar jag alltid med:

- Det är jag som är varm! Jag hoppas vattnet är kallt så jag får lite svalka. Man badar väl inte för att bli varm?? Det heter bastu... och det behöver jag inte!

För lite vatten. Mer vatten, tack!

Det var alldeles tyst vid Lilla Fiskarbacken. Inte ett bakgrundsljud! Endast en skogsduva hördes, och några enstaka hammarslag från en sommarstuga.

Stundens stillhet blev helig - - -

Jag badar tre gånger; 

- först tänker jag på hur skönt det skall bli att doppa sig, sedan doppar jag mig verkligen och njuter kolossalt av det, därefter sitter jag på den varma bryggan och tänker på hur skönt det var att bada.

Det eviga tjatet om "lev i nuet" passar inte mig. Det är för smått. Kapat. Nuet består av de två stödbenen "det som hände" och "det som kommer att hända".

Utan dåtid och framtid stapplar nuet. 

Tiden har sin treenighet precis som vi - med kropp, själ och ande - och som Gud själv.

Vilar i tiden.

Ett enstaka charterplan lämnade fula spår på himlen, med resenärer från södern, tillbaka hem - till värmen... Så dumt. Och här sitter jag, i "kalla Norden" och fortsätter bada i september som om inget har hänt. 

Hösten har hakat upp sig.

Jag badar trefaldigt:

- först tvättar jag mig i det sköna, kalla vattnet så att kroppen är med på vad som skall hända. Sedan doppar jag mig snabbt och går upp och sätter mig på bryggan. Porerna i huden måste stänga till om sig.

Sedan doppar jag mig igen och går upp. 

Nu känner jag inte vinden. Huden är stängd.

Då är det dags!

Jag går i och leker lite i vattnet, simmar på rygg och blöter nacken, dyker med ansiktet före och känner det salta vattnet rinna genom bihålorna... och kommer lycklig och frisk upp ur vattnet.

Ett trefaldigt reningsbad i september.

Nämen, vad ser jag här?!

Hur renliga var vikingarna? Badade de? Tvättade 1700-talsmänniskorna sig, eller vad puder och  peruker på dygnet om? Och bondemänniskan på 1800-talet, njöt de av ett dopp ibland?

Eller är det bara vi som tycker om att bada?

Jag vet inte.

Men jag vet att vattnet också var viktigt för Jesus.

Han kallade sig själv för "Det levande vattnet".

DET VATTEN JAG GER, BLIR EN KÄLLA I HONOM, 

MED ETT FLÖDE AV EVIGT LIV.

Johannes 4:14

Ett gyllene fotspår!

Och jag fick precis en känsla av att han gått över vattnet till mig... Hans båt låg kvar och ett silverglänsande fotspår glittrade på bryggan.

Var det det där berömda fotspåret om att när man känner sig som mest utsatt, då är det han som bär?

Det är inte ens eget fotspår, det är Guds...

När jag vände mig om på bänken där jag satt, stod det en text inskriven:

Bortglömd vila...

.. vila får du ej igen.

Det var helt säkert Jesus som varit där med ett redskap från träslöjden och mejslat in ord som Matteus återgivit:

KOM TILL MIG, ALLA NI SOM ÄR TYNGDA AV BÖRDOR,

JAG SKALL SKÄNKA ER VILA.

Matt 11:28.

Jag tog av mig baddräkten och lät den dropptorka. Jag kan inte nog uttrycka min tacksamhet över den frihet vi får åtnjuta i vårt land! Och det är alldeles särskilt bra att vara "dagledig" och jobba kväll...

Himmel, så skönt!

Vem har sagt att "kallt" är sämre än varmt, och att "ensam" är sämre än tillsammans?

Som den högkänsliga person jag är, föredrag jag att vara ensam och ha det svalt omkring mig, än att vara tillsammans där det är för varmt...

Det är förutsättningen för att det över huvud taget skall bli något skrivet...

Doppa tån i det blå!

Blå tå.

Kalla och ensamma hälsningar, i stor frid!

Helene Sture Badfelt,

- cool... not hot.