Eurovision Song Contest i Malmö 2024.
200 miljoner tittare - så många är det som följer det spektakel som kallas Eurovision Song Contest.
- Detta är en scen där allt är tillåtet och allt kan hända, säger en hängiven ESC-supporter i blekingska Jämjö.
Gränserna flyttas fram, bit för bit, och nu kan jag nog konstatera att gränslösheten är här, både i galenskap och demonisk hårdrock, pornografiska danser och religiöst krig.
De som vågar göra en humorfylld show vinner mitt hjärta - att det är viktigare att få skratta i tre minuter än att vinna eller att försöka "sticka ut" med ekivoka manér.
Finlands bidrag började i ett ägg där den byxlöse "Windows95-man" bjöd på eurotechno i falsett.
Från Estland kom sex svartklädda män som behandlade sina små nyckelharpor helt respektlöst, i ett nummer som handlade om att polisen jagade dem efter ett beslag av liten vit pulverpåse. Musikaliskt mycket skickligt och roligt.
Konstigt finländskt ägg.
Jag välkomnar det kvinnliga perspektivet där mannens förtryck sätts på plats. Men jag behöver inte hjälp från den demoniska världen!
Kvinnans raseri över mannens förtryck tog sig uttryck i det irländska bidraget med domedagshårdrock, där en häxa och en demon stred mot varandra.
Tonlösa skrik och mjuka viskningar gjorde hela upplevelsen mycket obehaglig, där deras utseende inte lämnade något åt fantasin.
Pentagrammets femkantiga stjärna markerade det ockulta inslagets verklighet.
Djävulsmannen lyckas inte besegra häxkvinnan.
Denna irländska häxa var trött på alla dåliga älskare och skulle nu ge mannen det han förtjänade - död.
Den starka kvinnan stod emot den djävulske mannens bitförsök och hela "sången" slutar med att demon-mannen ligger ned och häxkvinnan sparkar honom i - - -
Där fick han!
Kameran svepte över publiken där flera kvinnor iklädda bockhorn blundade och njöt av denna ställföreträdande seger.
Bambi Thug är starkare.
Eurovision är tänkt att vara ett program som samlar alla åldrar, även tonåringar och barn.
Då är det djupt olämpligt och ansvarslöst att leka porrklubb på bästa sändningstid.
Spanien bidrog med gruppen Nebulosa med låten "Zorra" som betyder "bitch". Även här var den kvinnliga kraften och frigörelsen i centrum, men halvnakna dansare som gnider sig på ett icke barnvänligt sätt kan inte få annat än min avsky.
Det är inte detta jag vill se.
Värst var Storbritannien där artisten Olly Alexander befann sig i ett ångest-badrum med duschmunstycken likt en gaskammare, där gaylusten var mycket osmaklig och direkt äcklig. Skall barn och tonåringar se detta??
Jurygrupperna runt om i Europa gav dem noll poäng. Olly, du får tänka dig för vad du gör...
Instängd ångest.
Det som väckt mest rabalder är Israels medverkan i ESC 2024.
Två olika rubriker beskriver situationen:
- Mellanösterns enda demokrati har rätt att försvara sig mot den palestinska attacken i oktober 2023. Deras sångerska Eden Golan är inte utsänd från Knesset i Jerusalem - hon sjunger bara sin sång.
Palestinierna skriker och ropar:
- Ockupationsmakten Israel skall inte bjudas in till Eurovision! Sverige bidrar till folkmordet i Gaza!
Det är märkligt hur en grupp som själva inte deltager kan ha åsikter om vem som skall deltaga.
Malmö, som var värd för Eurovision Song Contest, har en stor andel muslimska palestinier i sin befolkning, så pass många att jag kallar Malmö för "lilla Palestinien".
Malmö. Palestinier på väg till en demonstration.
Det är på grund av de palestinska demonstrationerna som polispådraget blivit så stort i Malmö.
När jag påpekar för mina vänner att de inte skall utnyttja den svenska demokratin till att ta sin konflikt hit till oss, så skriker de bara att "jag är personligen ansvarig för Israels folkmord"!
!! ??
Detta höga tonläge visar vilket hat som finns inbyggt i den ideologi som de bär med sig. Islams aggression mot judar är nu så allvarlig att många judiska invånare inte längre vågar bo kvar i Malmö.
Hamas stadga.
Men Eden Golan framförde sin sång "Hurricane" på ett mycket professionellt sätt.
Det märkliga var att samtliga jurygrupper utom en, gav Israel noll poäng... De låg i botten på omröstningstabellen. Men när folkets röster kom, rusade de upp i topp!
Folk tycks vara trötta på den politiska korrektheten som är dikterad av vänsterradikala islamvänner.
Vi vill inte ha detta!
Stor poängskillnad.
Frans gav de svenska rösterna och det gick ett besviket sus genom den malmöitiska publiken...
Tolv poäng till Israel?? Vad är detta?!
Jo, detta är vad svenska folket vill - mot den palestinska hatpropagandan.
Nere i Tel Aviv gick det ett jubel bland folket att Sverige så helhjärtat gav dem sitt stöd.
Varken bland judar eller kristna har jag mött något hat mot palestinier, trots att de visar sådan personlig vrede mot alla som inte håller med dem.
Det talar sitt tydliga språk.
Svenska folket gav Israel 12 poäng.
Vi kan inte blunda för att många palestinier är fast i Hamas ideologi - att utrota Israel - med slagordet "from the river to the sea..." Titta på en Israelkarta, så förstår du.
Det märkliga är att i våra kyrkor har idag lästs en text som är ett profetiskt svar på detta. Det är profeten Sakarja som skriver långt före Kristus:
DEN DAGEN SKALL FRISKT VATTEN STRÖMMA UT FRÅN JERUSALEM, HÄLFTEN MOT ÖSTRA HAVET OCH HÄLFTEN MOT VÄSTRA HAVET...
Sakarja kap 14:6-9.
Israel skall inte på något sätt drivas iväg från sitt land. Tvärtom skall det komma välsignat vatten över landet från Jerusalem, hälften mot östra havet som är Döda havet, och hälften mot västra havet som är är Medelhavet vid Gaza.
Och Eden Golan sjöng om en orkan som sakta tar fart och sedan går allt starkare fram, väl tolkat i musiken!
Israel går upp i ledningen efter folkets röster!
Genusperspektivet fick också sin plats i ESC.
Ju fler norm-avvikelser, desto bättre tycks mottot vara. Eller, ju fler som accepteras som annorlunda, desto bättre. Det känns förvirrande besvärligt att tillhöra en avvikande majoritet i denna minoritet.
Det är ett kulturkrig som pågår där det är svårt att hitta acceptans, oberoende av tonart.
Men eftersom ESC är en tävling i musik är det helt okej att klä ut sig till den man innerst inne är, men som man så sällan vågar visa.
På gott och ont.
Schweiz bidrag var den multibegåvade artisten Nemo. Han räknar sig varken som man eller kvinna.
Iklädd en klockad rosa kjol och överdådig tylljacka gjorde denne "hen" ett starkt nummer med titeln "The Code" - att bryta koden. Det gjorde Nemo sannerligen
Nemo bryter koden.
Könsförvirringen blir allt större. Jag vet inte vem det hjälper.
När det stod klart att denne ödmjuke hen överlägset vunnit kramade de andra artisterna om hen.
Närmast stod häx-Bambi som nu spontant räckte över sin krona - av törntaggar...
Inte många såg, men jag såg.
Pentagramhäxan från helvetet räckte fram en Kristus-symbol till denne Nemo, som säkerligen lidit oerhört mycket i att inte kunna, eller vilja definiera sig, varken som man eller kvinna.
Och Nemo tog törnekronan i sin hand och dansade och sjöng "Breaking the Code".
Nemo med häxans törnekrona.
Nemo hade tagit emot vinnarpriset - glasmikrofonen - överlämnad av förra årets vinnare; vår Loreen från Västerås. Han snurrade och sjöng lyckligt sin sång, men mitt i en rörelse tappade han glasmikrofonen som gick sönder... och kvar höll han själva mikrofonen, som såg ut som en glaspenis...
Kameramännen zoomade snabbt bort den vinkeln, men i avslutningsscenen såg man hur Nemo sa till sitt team - jag läste på läpparna:
- I broke it! I broke it - och var helt förskräckt. Jag gjorde sönder den!
Så pinsamt!
Den lättkrossade segersymbolen.
Ja, du bröt sönder segersymbolen. Du bröt koden. Och kvar stod du med något som liknade ett manligt könsorgan.
Kulturkriget pågår för fullt. I vår tids gränslösa normlöshet är allt tillåtet och allt är kittlande spännande. Men därmed är inte sagt att allt är bra. Tvärt om blir allt bara konstigare ju mer vi saknar ett fokus i mitten.
Och det är inte pentagramcirkeln som ger kraft och glädje - därifrån kommer bara förtvivlad kamp, mot det goda.
Kampen mot det goda.
Så fick detta musikaliska spektakel en final utanför manus, som för mig visade att det inte går att komma undan den identitet man har innerst inne.
Ens värderingar kommer i dagen, även om man förkläder sig i virkade ansiktsmasker eller nätstrumpor på de manliga dansarna.
Likväl tittade jag på hela föreställningen - för att veta var Europa står på den kulturella skalan.
Karin Falck, 92 år, som var programledare för femtio år sedan, tycker fortfarande att detta är roligt att titta på. Men jag tror att hon blundade ibland, precis som jag gjorde...
Bäst var Petra Mede med sin kvickhet och humor. Malin Åkerman gjorde ingen skillnad, mer än att man tvingades titta ned i hennes urringning och undra om brösten snart skulle titta fram... Också det pinsamt där man inte hörde vad hon sa.
Malin Åkerman och Petra Mede.
Även om inte Israel vann, så vann de Europas respekt. Det skall vi noga lägga märke till.
Och bedja att det blir fred mellan länderna så att välsignat vatten kan strömma ut från Jerusalem - ända bort till Ukraina också!
Ukraina kom på tredje plats, Israel på femte.
Med det svenska bidraget säger jag som slutkläm att denna tävling var "Unforgettable" - oförglömlig.
Hälsningar, i väntan på den dag då "Herren skall vara EN och hans namn ETT enda."
Helene Sture Kulturfelt,
- musikälskare med Guds kärlek i centrum.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar