Finner äntligen den självutgivande kärleken.
Den muslimska fastan, ramadan, går in på sin sista vecka. Vår kristna vecka fortsätter två veckor till.
Läsningen av Koranen ger en stark gemenskap och känslan av att ha "gjort allt rätt" är god.
Men det finns ingen frid. Bara ett hopp att de egna handlingarna skall räcka...
Många gånger har jag hört det vittnesbörd jag nu skall dela.
När en muslim lämnar islam, under stor risk, upptäcker han/hon nämligen något radikalt hos kristendomen.
Själva är vi förmodligen blinda för detta, därför kan vi lära oss av muslimens process.
Det är tidningen DAGEN som skriver om exil-iraniern Dayana Rocky. Det är en mycket positiv artikel där hon uttrycker hopp för Irans kristna, ja, för hela folket nu när diktatorn har dödats.
Frihet och frälsning till Iran.
Islam erbjuder tydlighet. Gud är EN, upphöjd och allsmäktig. Människor skall underkasta sig Allah genom lydnad, bön, fasta och sharialagarna.
För många muslimer ger detta både struktur och identitet.
Men, på grund av strukturen finns det även en gräns där Allah* förblir på avstånd.
(* Allah = det arabiska ordet för Gud).
Dayana Rocky berättar att nykristna före detta muslimer brukar säga att:
- Jag gjorde allt rätt, utan att nå fram till Gud. Jag bad och fastade, tron var korrekt men mitt hjärta var ensamt. Gud var stor, men inte nära.
Dayana Rocky berättar.
Tidningen DAGEN skriver i sin artikel att Jesus erbjuder något annat, som inte finns inom islam.
Jesus visar sig levande i drömmar, i visioner och Jesus är en tydlig inre röst i ensamheten.
Jesus erbjuder inte en teologisk idé, utan medkänsla i människornas smärta.
I kristen tro kliver Gud in i människans verklighet. Gud vet hur svårt det är att vara människa.
Han delar vår glädje, sorg och smärta.
För en muslim är detta något oerhört och alldeles omöjligt.
Att Gud skulle kunna vara sårbar, lider och dör är absolut omöjligt. Och Gud kan absolut inte komma oss mänskligt nära. Gud, Allah, är helt frånskild det mänskliga livet.
Jesus på korset, han gör allt för oss.
Dessa tre punkter - sårbarhet, lidande och död - leder fram till nåden.
Det är exklusivt för kristendomen.
För muslimer som lever i rädsla för Allah, domen, diktaturen och hot om ständiga förhör av den islamistiska regimen, blir dessa punkter avgörande för omvändelsen.
Muslimen som konverterar upptäcker att det finns en Gud som vet hur det känns att vara människa!
Många muslimers vittnesmål i Iran liknar varandra, där man upplever ett möte med denna Gud, som inte kräver utan som bär.
Det är en Gud som inte dömer, utan som förlåter.
Gud är helig och samtidigt nära.
Därför finns det en paradox i Iran idag, skriver tidningen DAGEN. Ju mer staten försöker kontrollera religionen desto fler människor verkar söka efter en tro som bygger på nåd istället för tvång.
Tvångsreligion.
Finns det ingen förlåtelse i Koranen?
Jo, det finns det, men Allah gör som han vill och det finns ingen säker visshet för någon, om man är förlåten eller inte.
FÖRRÄTTA BÖNEN VID DAGENS GRÄNSER OCH UNDER NATTENS FÖRSTA DEL.
DE GODA GÄRNINGARNA TAGA FÖRVISSO BORT DE ONDA, DETTA ÄR EN FÖRMANING FÖR MINNESGODA.
SURA 11:116.
I Bibeln står det:
BLODET FRÅN JESUS, HANS SON, RENAR OSS FRÅN ALL SYND.
1 Joh 1:7.
DÅ VI NU HAR GJORTS RÄTTFÄRDIGA GENOM TRO HAR VI FRID MED GUD GENOM VÅR HERRE JESUS KRISTUS.
Romarbrevet 5:1.
Guds sargade hjärta, som ger oss FRID.
Inga goda gärningar kan rättfärdiga en människa inför Gud. Det leder till slut till andlig kramp.
Inom kristendomen vänds hela perspektivet.
Frälsning är inte något som människan förtjänar, utan något som vi tar emot. Det är inte en belöning utan en gåva.
Jesus säger inte "förbättra dig lite så kommer jag..." Nej, utan han säger "Kom till mig, alla ni som är betungade, så skall jag skänka er vila." Matteus 11:28.
Det som Jesus erbjuder är omvälvande för muslimer, som levt under skam, skuld och rädsla inför Allah, familjen och samhället.
Släpp mig fri. Låt mig få leva!
Jesus visar ett helt nytt sätt att förhålla sig till Gud och livet.
I evangelierna är inte Jesus på tyrannernas sida, utan han identifierar sig med de svaga och förföljda.
Korsfästelsen blir en spegel för människor som själva levt under förtryck och hot om död.
Dayana Rocky berättar att den som i Iran väljer att följa Jesus förlorar ofta både familj, arbete och trygghet.
Ingen muslim blir kristen för att livet skulle bli bekvämare, tvärtom, utan för att de har mött Sanningen som är större än rädslan.
Iranska demonstranter tröstar varandra.
Så, låt oss be för våra medmänniskor, just nu för alla muslimer världen över, som går in i ramadans upptakt inför avslutningen, Eid al-Fitr, på fredag.
Käre himmelske Fader!
Tack för att Du nu rör vid var och en som läser i Koranen och tar namnet Isa´ - Jesus - i sin mun.
Herre, uppenbara Dig för dem, i drömmar, i syner, i viskande böner om FRID.
I Jesu Kristi dyrbara namn, Amen!
Skrivet i kärlek.
Helene F Sturefelt, i religionsdialog på plats.
Artikeln var publicerad i DAGEN, fredagen 13 mars 2026.
En arabisk Bibel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar