STÅNGEN SOM GICK AV

En hållfast midsommarstång.

Midsommartid är glädjens och förväntningarnas tid. Året står vid sin ljusaste höjdpunkt och vi svenskar firar vårt hjärtas nationaldag - Midsommarafton.

Traditionerna med att klä midsommarstången och dansa ringlekar håller oss kvar vid våra rötter. Bondesamhällets lekar finns kvar i "Viljen I veta och viljen I förstå" hur far min brukade så havre... liksom hur vi skötte hemmet innan hushållsmaskinernas tid i "Så går vi runt kring ett enebärssnår".

Förr var midsommarafton den vanligaste bröllopsdagen och den 21 mars den vanligaste födelsedagen...

Nu är tiderna förändrade men hoppet om ett gott äktenskap lever kvar.

Men tänk om relationen går sönder?

Tänk om självaste midsommarstången går av?

Nej! Stången bröts av!

Det som inte fick hända, det hände där vi var.

Den ståtliga midsommarstången bröts av vid resningen. Belastningen är ju som störst vid 45 graders vinkel, och stången höll inte för trycket. 

Det knakade... och den månghundrahövdade ringleksskaran av barn och vuxna såg hur stången böjdes bakåt av sin egen tyngd - och föll i marken, då även toppen knäcktes med ett brak.

De som hjälpte till med resningen lyckades stå lite åt sidan så ingen blev skadad. 

Men efteråt var vi många som var skärrade.

En icke hållfast midsommarstång.

Tänk om... Men nu hände inte det... att... men... Inga andra var ju ens nära när midsommarstången bröts och föll ned. 

Hur var detta möjligt? Var stången inte i gott skick? Hade ingen kollat upp dess status?

Hur många år kan man återanvända en midsommarstång utan att den försvagas av väder och vind?

Spelemän och glada dansare tog vid, men jag var beklämd.

En övervintrande midsommarstång.

Först tänkte jag att den brutna stången var en sinnebild av de äktenskap som går sönder.

Det är relationer som inte fått omsorg, utan blivit liggande i ur och skur, i ett sakta murknande.

Och jag ville bara gråta.

Sedan tänkte jag på skilsmässostatistiken, som inte är någon rolig läsning, där det ofta är kvinnan som tar initiativet. Hon orkar inte med en man som inte tar sitt ansvar för hus och hem, känslor och behov. Det räcker nu.

Midsommarstången, med sin tvärslå där ringarna hänger, är ju symbolen för kvinnans livmoder med äggstockarna - har du tänkt på det!? De var intakta, men den delen som är en fallos klarade alltså inte trycket.

Den kvinnliga delen av midsommarstången!

Är det den manliga energin som tar slut nu? 

Ingen trädde fram och tog sitt ansvar och bad om ursäkt. Kan en man inte erkänna sina fel och brister? Tappar han sin prestige då?

Jag var själv med och lövade majstången dagen innan, och tänkte tyst att fråga om säkerheten. Varför gjorde jag inte det?

Men det hade varit en indirekt kritik - för så uppfattas det ofta när en kvinna ställer frågor.

Bättre att vara tyst och fortsätta pynta.

Kransarna växer fram.

På natten drömde jag om en hammare som satt fast i ett staket. Intill var ett bord dukat till fest.

Hantverkaren nådde inte sin hammare utan råkade flänga till den så den landade på bordet. Porslinet gick sönder och flög omkring i vassa bitar, och kvinnor och barn var nära att skadas.

Mitt undermedvetna bearbetade midsommaraftonens trauma.

Och jag vaknade av att jag skrek...

- Din förbann... tänker du inte alls?? Ser du inte kvinnorna och barnen som din ansvarslöshet var nära att skada? Har du ingen respekt för liv och säkerhet?!

Mannen kändes som en mycket främmande varelse från en avtrubbad värld.

Vilken värld lever vi i?

Hur löste det sig i verkliga livet?

Jo, en rådig kvinna gick och hämtade barnens lilla midsommarstång i en trädgård intill. Den trycktes ned i hålet och så fick danslekarna sin mittpunkt till slut.

På kvällen bad jag min aftonbön och läste en av bibeltexterna för Midsommardagen, hämtad ur Jobs bok:

HERREN HAR ALLA VARELSERS LIV I SIN HAND,

VARJE MÄNNISKAS ANDE.

ÖRAT PRÖVAR ORDEN, SOM TUNGAN PRÖVAR MATENS SMAK.

MED HÖG ÅLDER FÖLJER VISHET,

LÅNGT LIV SKÄNKER INSIKT.

HOS GUD FINNS VISHET OCH STYRKA,

HAN HAR BESLUTSAMHET OCH INSIKT.

Job kap 12:10-13.

Barnen räddade oss.

Käre himmelske Fader,

- jag suckar och ber i förskräckelse över det som hände, och över det som inte hände.

Det känns som ett krig mellan kvinnor och män, där den manliga ansvarslösheten nu måste gå mot sitt slut.

Herre, det är så många kvinnor och barn som gråter över frånvarande män och fäder.

Var är visheten? Var är insikten?

Herre, Gud Fader och Skapare, vi behöver Din beslutsamhet i att forma våra relationer efter din vilja.

Och vi behöver Din styrka i att ifrågasätta vår egen... och alltid kolla säkerheten innan vi reser den där majstången upp mot Din himmel...

Ett tveksamt - Amen.

Stången som gick av.

Knäckta hälsningar,

Helene Sture Stångfelt,

- midsommarfirare i skuggan.