Hit, men inte längre!
Heja Elin Ek som var vår kvinnohjälte och riktiga pippi långstrump när barnen var små.
Tack Elin för att du då hjälpte skolbarn att sätta gränser:
- Ta ingen skit!
Och att jag som förälder, mor, maka och yrkesarbetande fick mod att använda ditt ordspråk mot - i tur och ordning - flickors osynlighet i klassrummet, oförstående pappa till barnen och maktfullkomlig chef:
- Jag tar ingen skit, längre.
Man kanske måste ha fyllt 40 för att förstå sitt värde som kvinna, och sin möjlighet att säga ifrån.
Till alla flickor, tjejer, kvinnor som ännu inte är där - var inte rädda för att lämna tonåren! Våga växa upp, bli vuxna och bli Tanter!
Om det nu är det som är definitionen på att kunna säga till...
30? Nej över fyrtio, sa jag!
De ville ha ett eget värde, för sin egen skull.
Lärarkåren var ålderdomlig och förstod inte budskapet.... Dottern bytte skola.
- Jag tar ingen skit.
Tack Elin "Grynet" Ek igen, för din rosa uppenbarelse och med glittrande tiara.
Och tack för din supermoderna bok om "Supertanten"!
Jag läser i en intervju där du säger:
- Tanten står längst ned på maktskalan. Hon är ingen som man satsar pengar på, äldre kvinnor förväntas vara helt asexuella, äldre kvinnokroppar får vi aldrig se, trots att vi lever i ett naket-samhälle.
Det måste sätta sina spår, att aldrig vara den som står högst upp på skalan i status och makt, säger Elin Ek, och fortsätter:
- Men jag tycker inte att jag har träffat så många självutplånande damer, det är snarare samhället som utplånar tanterna.
Varning för - bröst?
Låt oss se...
Här finns ett par för-mödrar som spelar en oerhört stor roll:
1. Tanten Sara, ofruktsam i klimakteriet sedan länge, blir föremål för Guds kärlek och plan och föder ett barn, mot alla odds. Gamla Testamentet berättar alltså om en Tant som blir moder till hela det kommande gudsfolket.
Det är inte illa!
2. Tanten Rut, vars båda söner dött, vill återvända till hemlandet. En av svärdöttrarna följer med denna starka kvinna, som blir farmor åt kung David.
3. Tanten Hanna, i Lukas evangelium, hade varit gift som ung i sju år, men sedan levt som änka, nu åttiofyra år gammal. Hon var alltid i templet och tjänade Gud med fasta och bön - och bar upp församlingsarbetet med sin trofasthet.
Det gör tanten än idag, som kyrkbänks- och aftonbönsbedjare hemma vid sängkanten.
4. De tanter som var änkor, utan barn eller barnbarn, fick omsorg från församlingens diakonala kassa. Läs 1 Timotheusbrevet kap 5 - intressant läsning om en fungerande gemenskap!
Och Lennart Hellsing beskriver i en av sina barnböcker att Gud är som en tant som bäddar sängen, ty när det snöar, då är det kuddbolstren som yr!
Gud som Panter Tant - ja, varför inte?!
Nej, kvinnor är inget farthinder.
Nu är vi långt bort från gummibandskjolar, gnället över att "det drar från fönstret..." och att man i smyg fotograferar sina egna krukväxter... vilket också är ett kännetecken på en "tant"!
Här ligger jag illa till, märker jag...
Tanter har inte fått någon större uppskattning för att de, gratis och utan rubriker, kokt äppelmos och bakat surdegsbröd, men nu är det "värsta modet" hos unga kvinnor, som är trötta på:
- övertidsarbetandefrånskildaföräldrarsomaldriglagaderiktigmat...
Åter igen vill jag ge min hyllning till alla kalas-kokerskor, mat-tanter och "hörre du det där låter du bli"-sägarifrån tanter, med rätt att fostra alla och en var.
Gud beskydde alla som är bullfarmor och barnvaktsmormor, med en bön att vi inte förnekar oss själva!
Vi utgör du dock 51 % av mänskligheten.
Rödstrumpigaste hälsningar,
Helene Tantefelt
Det var väl onödigt?
Eller mycket vackert, om det är på våra villkor!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar