Utan kontroll.
Med fjärrkontrollen i hand tror man sig kunna styra världen.
Men det enda man gör är att skapa en ännu större splittring för sig själv.
Fragment ur små livsöden och nationella katastrofer hoppar runt i knät.
Homo Zappiens.
Nej, så vill vi inte ha det.
Vi lämnade stan och drog i väg till klosterlivet i Vadstena.
Vi är så lyckligt lottade att vi får åka med katekumenatet på retreat i Heliga Birgittas anda.
Fjärrkontrollen stannade hemma... inget hit och dit.
Nu var det fokusering som gällde.
Enkelhet, delande, omsorg om varandra och vandring i bön.
Heliga Birigtta tar emot.
- Människan blev människa den dagen då hon byggde sitt första altare.
Då förstod hon att hon stod i kontakt med ett Högre Väsen, med Gud som skapat henne.
Gemenskapen mellan människa och Gud fick en plattform.
Homo sapiens - människan som vet.
Predikant och kyrkoherde Torbjörn Ahlund predikade själfyllt och lättbegripligt.
- Men samma människa förlorar sin mänsklighet då hon inte bygger något altare alls...
Eller bygger sitt altare åt kommersen, tänker jag, eller åt sin egen karriär eller girighet.
Homo zappiens - människan som vänder kappan efter vinden.
Birgitta upphöjde inte sig själv.
Det gjorde vi.
"Ni skall inte låta er kallas rabbi, ty En är er läromästare och ni är alla bröder (och systrar)".
Ni ska inte kalla någon här för er fader, ty En är er fader, han som är i himlen.
Inte heller skall ni låta er kallas lärare, ty En är en lärare, Kristus."
Matteus 23:8-10
Bibeln ska inte läsas efter bokstaven, då missar man meningen på djupet.
En fundamentalist skulle ju kunna få för sig att dagens evangelietext säger att en pappa inte kan kalla sig för det inför sina barn, och alla som är lärare bör byta titel omedelbart!
Nej, inte så.
Det handlar om att inte sätta sig själv på höga hästar.
Torbjörn betonade vikten av friheten:
- En pappa vägleder och fostrar sitt barn och släpper sedan fri.
Respekt och självständighet är en frukt av fostran.
En lärare ska inte heller ledas av kontroll över sina elever. Där ska också friheten råda och leda till självständighet.
Gemenskap utan fjärrkontroll...
Här mättas själen!
Högmässan i Heliga Birgittas Klosterkyrka var fylld av sång och glädje och ett Guds tilltal, både i ord och nattvardsfirande.
Den kristna friheten under Gud Faderns kärlek.
Jag kan inte nog uttrycka min tacksamhet över att jag, vi, får vara en del av detta!
Om detta är en försmak av himlen, då börjar jag nästa längta lite... nej mycket!!
Ögon som möts, händer som räcks fram för att få ta emot oblaten i vinet i största vördnad, är ett uttryck för att vilja leva i frid med sig själv och sitt livsöde... frid med Gud... fred på jorden...
Pax Homo.
Pilgrim, bilgrim, bussgrym!
30 mil senare, åter i TV-soffan, utmanas jag av rubrikerna hur oron i Syrien växer, liksom hatet på nätet och tio-årsdagen av terrorrattacken mot World Trade Center.
Hur mycket ska man orka veta?
Jag vill stänga ute världen, men det går inte. I världen men inte av världen,så sa Jesus.
Från böneliv till nyheter.
För att inte massmedia-drunkna, skapar jag distans, men ändå något slags ansvar:
- jag kan be.
Vi kan be och vara öppna för att den försoning som Jesus Kristus gett oss, ska flöda tillbaka in i TV-rutan...
Har någon sett fjärrkontrollen?
... undrar vilken knapp det är.. flipp flapp Homo Zapp... Pax-knappen, är inte den här någonstans?
Ska det bli regn imorgon?
Bra, då sover vi!
Men först smyger jag upp till "hus-altaret" och ber en stund, med klart fokus:
- Jesus, du är mitt Liv, min Tro. Hjälp oss nu att ge vidare ditt Liv, vår Tro till dem vi möter...
Amen.
Fader Helene - nej, moder Helene menar jag.
Torn-svindel.
Jag har hööjdskräck... ; )
Helene Sturefelt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar