BIRGITTAKYRKAN I GDANSK

Stena Vision - Karlskrona Gdynia.

Så kom jag då iväg på min jakt att öppna upp för en fortsatt pilgrimsled över havet.
Jag känner mig som Mästerkatten i stövlarna som går i förväg och bereder väg...
Tack vare goda relationer med de polska guiderna, som kommer hit till Karlskrona, fick jag ett mycket positivt bemötande av Danuta.

Hon hade lagt ner mycket tid på att försöka få tag i de katolska prästerna i Birgittakyrkan.
Förre kyrkoherden - som dog 2010 - hade varit mycket kontroversiell i sina uttalanden om judar, och hade aldrig gått med på detta...
Men Vår Herre är en mästare på Tajming! Nu stämde allt.

Ela och Danuta, min personliga guide!

Jag deltog i mässan, kom fram till nattvarden men med handen över bröstet för att visa att jag inte skulle ta emot, bara bli välsignad.
Såg i ögonvrån att prästen höll både kalk och patén i samma hand på ett finurligt sätt.

Birgittakyrkan i Gdansk bombades 1945 men återuppbyggdes. Därför är den konstnärliga utsmyckningen mycket modern - stålrör och bärnsten - i en kraftfull kombination.
Det var hit som den förbjudna fackföreningsrörelsen Solidaritet smög sig för att i hemlighet överlägga hur demokratin skulle få den ryska occuptationen på fall...

Platsen är mycket stark.

Danuta, hennes vännina och jag fick gå genom sakristian och vänta ute på gården. Den nye kyrkoherden kom körande i en tuff bil - det var vigsel om 10 minuter... - men han hann hälsa med ett varmt leende.

Bråttom!

Den yngre komministern beslöt att ta hand om oss och frågade om jag ville träffa Birgittasystrana.
Om jag ville?!
Det var redan över förväntan alltihop, så Ja Tack!
Det är inte lätt att köra bil i Gdansk, man kryssar mellan el-tråd-bussar (som spårvagnar) och tempot är högt.
Men plötsligt stod vi på en "borggård" där nunnor gick omkring...
Jag var helt oförberedd och tappade hakan ännu mer när en av dem kom fram och hälsade välkommen - på svenska!

Jag berättade för syster Karin om min dröm att få göra pilgrimsresor över havet från Karlskrona till Gdansk.
- Ni är välkomna att bo här och äta här.
Mitt hjärta svallade över. Kontakter knöts. Planer började ta form...
Kan man vara pilgrim på Stena Line? Får man sjunga och be ombord på båten?
Nu väntar nästa spännande samtal...

Syster Karin i Gdansk.

När vi körde tillbaka, passerade vi något som likndade en missil i en liten park.
- Vad var det? undrade jag.
- Det är Gdansks enda moské med minaret.

Ojdå... Men det var ingen idé att skämmas, jag tyckte det såg ut så.
Danuta översatte och berättade att muslimerna i Polen kommer från östra delen av landet, de är alltså alla landsmän. Det gör det lätt att samarbeta.

Jag tänkte i mitt stilla sinne på hur sekulariseringen i Sverige gått så långt att man hellre talar om samarbete med islam än värnar sin egen tro...
Kristendomen är på glid och töms nu på egen identitet i snabb takt.
Debatten har äntligen börjat i kyrkans tidning, jag får återkomma till det.
Det är bl a därför jag tror att utbytet med Polen kan vara viktigt för oss. Vi har mycket att lära av deras hängivenhet, både vad gäller tro och kampen för demokrati.
I gengäld tror att jag att katolikerna kan lära sig komma till Kristus direkt och göra upp med sin helgondyrkan - som i mina ögon tangerar avgudadyrkan om jag inte hade vetat hur de tänker...

I St Nikolaikyrkan är sidogångarna fyllda med altaren till olika helgon... Varför gå en sådan omväg när Jesus Kristus är vår vän den bäste?
Det samtalet vill jag gärna fortsätta!

Längst fram är så långt bort.

Jag välsignar mötet med den katolska församlingen i Birgittakyrkan, jag välsignar alla jag mötte - och hoppas att få ses snart igen!
http://www.polen.travel/sv/sakrala-minnesmarken/birgittakyrkan-i-gdansk/

De gladaste pilgrimshälsningar
Helene Sturefelt

Syster Karin, Helene, vår präst och Danuta.