Pilgrimscentrum, Vadstena.
Denna första helg i september omslöt oss med sommarvärme och äventyr då vi gav oss ut på vandring.
Följ med ett varv runt TYCKLINGE vid Vätterns strand i Vadstena!
Det är bara 4 km och tar 40 minuter att gå - i motionstakt ja, men inte i meditationstakt. Då tar det tre gånger så lång tid!
Sakta pilgrimstempo med paus vid skyltarna där pilgrimsorden är upptecknade.
Gudspärlan:
Gud, du är den gyllene pärlan, det dyrbara guldet, det som universum bara kan skapa under det hårdaste tryck.
Tack att Din närvaro bryter in i vårt liv. Du är så dyrbar för oss!
Vi läser:
- i Gud finns ingen ensamhet. Gemenskapen i Kristus har inga gränser, varken i tid eller rum.
Gränslös doft.
Jagpärlan:
Det doftar av ringblommor, röd solhatt, honung och gräs.
Vi stod mitt bland kolonilotterna där solen torkade upp den regnvåta marken.
Det ångade runt barfotafötterna. Skapelsemorgon.
Vi kan smaka en bit av härligheten där kärleken finns mellan oss.
Guds rike landar där skrattet klingar och där delande finns till den som saknar det andra äger i överflöd.
- Vägen till sig själv är världens längsta...
Vi läser:
- Jag är en reflex av Ditt eviga ljus.
Dop-pärlan:
Två meter ifrån oss, på andra sidan stängslet, låg ett gäng kalvar. Bruna, vita, svarta. Bli inte rädda! Ligg kvar!
Vi stannade och lät vår cirkel vara öppna mot dessa ungsvansar.
Här fick vi en illustration av fredagsmässans tema om barnet och mänskovärdet, där Torbjörn Ahlund citerade och sa:
- Här ligger jag och duger!
Oj vad det duger!
Ungefär som en kalv. Här ligger jag och duger! Ja, vi ser det!
Eller ett barn som tar emot mammans kärlek vid bröstet. Det frågar inte efter om det duger eller är värdigt... Barnet tar självklart emot, utan krångel!
Som vuxna kan vi tänka på vårt dop som en upplevelse av att Gud har gjort oss rena.
Den vita dopdräkten är en påminnelse om vem jag tillhör.
Jag tillhör Guds stora familj.
Ökenpärlan:
Nu sattes vi enkla pilgrimsvandrare från stan på prov... Vem, eller vad, är det som går där framme?
Den stora kossan är väl innanför stängslet...?
Nej...
Pulsen ökade. Tusen kilo vit ko, med hårda klövar på en cykelstig där svängrummet är obefintligt... hur ska vi komma förbi???
"Nötfärs" kan få ny betydelse och ett nytt innehåll...
Rätt sida stängslet. Men inte i förrgår!
Med lugn hand, och i tystnad, visade hon kon att vi ville passera.
Jag vågade inte andas...
Det var ingen ko, än, det var en kviga, säkert dräktig, och ännu inte utvecklad till mjölkfabrikant, ty juvrerna var små.
När jag väl drog ett befriat andetag, kände jag kornas goda doft, som jag alltid kommer att förknippa med min salig farfar Sture, mjölbonden i Hökhult.
Det var inte lätt att samla sina tankar... Pilgrimens ständiga prövning!
Vi var långt ifrån "öknen" i bokstavlig betydelse, men nu använder vi det i bönens sammanhang.
Martin Lönnebo ville med denna pärla hjälpa svensken att uttrycka och erkänna det som inte fungerar...
Det finns stunder som är svåra och som vi inte ska trycka undan utan lyfta fram och bearbeta, samarbeta med...
Ungefär som att komma förbi en jättestor kossa...
Vi får släppa tankemönster som inte ger någon frukt. Pärlan hjälper oss att erkänna att vi ibland väljer relationer som inte är bra. Vi gnager på känslor som är döda...
Vi läste på skylten:
- Jag strider för det som är rätt. Ökenpärlan hjälper mig att släppa taget.
Stadens silhuetter.
I bakgrunden tornar slottstornet upp sig och spiran på Klosterkyrkan.
Bekymmerlöshetspärlan:
Glädjepärlan! Efter farorna kommer lugnet...
Vi står där livet är som rikast. Allt frodas och växer. Här blir livet till.
En smak av skapelsen. Igen.
Hur kan vi ta med denna bekymmerlöshet till vår stadsmiljö?
Vi läser:
- Vi söker krönet, upp på berget utanför staden, den lilla plats där lugnet råder.
Vi gick vidare och stannade till vid den lilla stranden. Vätterns vatten är Absolut Klart. 100% vatten.
Simma och drick! Inga industrier...
Vi nöjde oss med att svalka fötterna och krama gruset med tårna. Underbart.
100% rent vatten.
Vid Saxtorps gård stod nästa skylt:
Kärlekspärlan I:
Att få ta emot. Det hade vi inte svårt för som små.
När börjar vi värdera detta om vi får, kan eller bör ta emot?
Vem berövar oss glädjen? Hur gamla är vi då?
Någon som har glömt kärleken och istället ger oss tacksamhetsskuld?
Så oförståndiga vuxna blir, men hur går det till?
Vi får visst ta emot! Helt utan motivering!
Bevara barnet inom dig.
Det är därför Jesus säger att vi måste bli som barn - den som inte värderar och krånglar utan med ett leende Tar Emot, utan skuld.
September, då ska skörden vara inne.
Till höger stod rågen kvar och drog kraften tillbaka ned i rötterna. Värdelöst som mjöl. Varför har bonden inte skördat?
Till vänster stod ett helt fält med ärtor kvar... skidorna var svarta... och ärtorna inte längre friskt gula...
Blev ledsen.
Och någon hade flyttat skylten med Tystnadspärlan, den som för mig är den viktigaste, hela tiden.
Förra årets ärtskörd.
Kärlekspärlan II:
Detta är också Offerpärlan, den kärlek som Jesus ger oss genom sitt fullkomliga offer.
Livets allvar säger att det finns en tid då det är försent, sa jag och höll den svarta ärtskidan i handflatan.
Finns det en tid hos Gud som också är "för sent"?
Eller finns det så mycket tid hos Gud att allt är möjligt?
Gud, Du som är bortom tid och rum, låt ditt Ord bära frukt så att det ger skörd i vårt liv.
Vi läster:
- Jag vill dela och ge.
Jag väljer mina möten.
Intressant. Mina hemligheter möter Guds bevarande.
Egentligen är det tvärtom. Hemligheterna ska inte möta någon alls.
I ett samhälle där allt ska vara öppet och tillgängligt, tränas vi inte i att bevara vår integritet.
Det är just det denna pärla vill hjälpa oss med.
- Allt är inte tillgängligt!
Stäng din garderob och ditt kylskåp för kamerorna. Och framför allt: stäng ditt hjärta för objudna gäster.
Det finns mycket vi inte ska berätta. Det finns både svårigheter och framgångar som inte tåler att möta andra.
Nederlag och svaghet kan möta skadeglädje och ökar känslan av misslyckanden. Man blir ännu sjukare...
Skicklighet och segrar kan möta avundsjuka, som dränerar på kraft.
Pärlorna, tre stycken!, ropar till oss: Var tyst! Säg inget!
Gud vet.
Det räcker. Där är du i tryggt förvar.
Trygg stig.
Nattens pärla:
- Tack Gud för mörkret som skyddar flyktingen som flyr... Tack för natten som får strider att upphöra...
Vi ber för det inre mörkret, depression som kan plåga oss, kom med ditt Ljus...
Vi ber för dem som idag lever sin sista dag i det jordiska livet, möt dem Herre.
Tack Jesus att du gick rakt in i våldets och dödens mörker och besegrade det.
Tack för den goda Långfredagen som löste skulden.
Tack för Ljus i dödens rike.
Uppståndelsepärlan:
Denna vitskimrande pärla är särmärket för vår kristna tro. Alla de andra är allmänmänskliga, men denna uppståndelsepärla finns bara hos Kristus.
Vi får vara hoppets barn i förtvivlans värld.
Vi får vara ljusets barn i mörkrets värld, där vi kläder oss i rättfärdighetens dopmantel.
Vi läser:
- Nu står vi vid Ljusets port där tid och rum upphör.
Tystnadspärlan:
Precis innan vi gick förbi Rättspsyk och Vätterngården där de gamla bor, stannade vi upp inför tystnadspärlan.
- Hjälp oss att bevara tystnaden Herre, i en tillvaro som brusar och bullrar, plingar och tjuter.
Hjälp oss att ha så tyst i vårt inre att vi hör vårt eget hjärta slå... och att vi hör Dig, när Du talar.
- Gud, Du är ljus och jag är Din.
Gud är Energi.
Tack till Lena som var "cow-girl"!
Vandringsledare Helene Sturefelt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar