Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

torsdag 1 september 2011

EID AL-FITR I SVERIGE

Minaret i Antakya, Turkiet.

Jag beundrar alla de muslimer som firar Ramadan och tar sin fasta på allvar.
Att in på bara kroppen känna andras umbäranden i form av frivillig hunger, är ett sätt att skärpa både sina andliga och mentala sinnen.

Om jag har förstått det rätt, så har även de stridande i Libyen fastat under solens uppgång.
Undrar stilla om det är därför antalet döda inte är fler?
Eller om jag vänder på det: om soldaterna hade varit mätta, hade de varit ännu mer våldsamma då?
Vem vet.

Ber om fred och demokrati.
Ber om goda ledare i försoning och framåtanda.

Fasta från solens uppgång...

Men hur ska en muslim göra i Sverige?
Islam är skapad i en del av världen där dagens timmar är jämnt fördelade under dygnet.
Att vara muslim i Sverige där midnatssolen är ett faktum, gör det näst intill omöjligt att hålla ramadan i norra Sverige.
Det är lättare för en muslím att vara bosatt längre söderut..

Och hur ska skolorna göra?
Här i Karlskrona tänker rektorerna olika.

För en rektor är det självklart att eleverna får ledigt för att fira fastans slut: Eid al-Fitr.
- Tänk om vi flyttar utomlands, då vill vi också fira våra högtider, menar Ulla Ståhl.

För en annan är det tvärtom:
- Jag som rektor kan inte lova alla muslimska elever att de ska vara lediga för de viktiga högtiderna.
Iså fall måste alla religiösa inriktningar ha samma rättigheter, säger Mattias Liedholm.

Ashraf Darwish, som går på den skolan, säger:
- Det borde vara självklart att muslimska elever får ledigt då. Det är lika viktigt för oss som julen för den som är kristen. Jag firar inte jul, utan skulle kunna gå i skolan då.

Tidningen fortsätter reportaget:
- Då måste skollagen ändras, säger rektor Liedholm.
Personal och lokaler måste vara tillgängliga året runt, och det är de inte.

... till dess nedgång.

Detta är bara början på ett problem som heter:
- Du får Tro vad du vill, men du kan inte Tillämpa den hur du vill.
Alltså, Tro och Liv hör inte ihop i Sverige... Vår kristna tro har torkat in till en förkrympt liten åsikt... och då tror vi att det är så för andra också...

Nej, våra invandrare lär oss att en tro också har konsekvenser i sättet att leva!
Vi kan uppmuntras att ta vår egen tro på allvar, det ökar förståelsen.
Ortopraxis är inte alls så lätt...
Två demokratiska begrepp krockar - åsiktsfrihet och dess tillämpning.

Jag kan känna sympati med Ashraf, ordföranden för unga muslimer i Karlskrona samt ledamot i SSU´s distrikt i Blekinge, som inte fick fira Eid al-Fitr, den rätta dagen...
Men det vi måste göra tydligt är ju detta med var gränsen går mellan att "ta seden dit man kommer" och att inte assimileras alls.

Risken att vi får uppdelade skolor som följer andra lagar och högtider, och så förlorar vi platser där kulturer möts.
En annan möjlighet är att det blir för muslimerna som för de första kristna i romarriket: de fick anpassa sina gudstjänster när de väl var lediga. Det går det också!

Jag vill hålla samtalet öppet på denna blogg.
Det krävs stor mognad och klokhet att verkligen kunna leva många kulturer sida vid sida.
Har vi den?
Jag erkänner min omognad.

Muslims kultur. Inga kyrktorn.

En annan gång kan vi resonera om hur vi kristna tar var på vår fasteperiod, före påsk.
Det är ett halvår till dess - under tiden lever vi i måttfullhet.
Det är min slutsats, att alltid ha de fattiga i mitt sinne, så att varje dag bär en omsorg om dem som saknar det vi äger i överflöd.

Helene Sturefelt

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar