Minnesstund på Stumholmen.
Ja, döden är ett väldigt högt pris att betala...
Vem vågar stå för sin åsikt, sitt vittnesmål eller sin tro om döden lurar bakom hörnet?
Hela samhället har hårdnat. Det gör ont.
Många samlades.
Unge Peter Ivarsson hedrades med en enkel minnesceremoni vid havet.
Han vittnade i en rättegång - och fick betala med sitt liv.
Detta är en form av martyrium...
Många ungdomar, kompisar, vänner och vuxna stod tätt intill varann och sökte värme.
- Varför?
- Han var så snäll mot alla...
Vilken manifestation mot våldsmännen!
En tyst samling människor som fortsätter tro på det Goda.
Som inte viker sig för våldet.
Ett liv har slocknat. Men inte sammanhållningen.
Samtidigt var det en stor samling på residenset. Vår avgående landshövding Gunvor Engström tackar för sig.
- Gå inte!
Jag är arg.
Arg på de strukturer och maktmän som gjorde det alltför svårt för henne att fortsätta sin gärning i Blekinge.
Inte många har åstadkommit så mycket som Gunvor, på så kort tid!
Jag tror hon kunde namnen på alla de hundra som strömmade till.
Intresse, engagemang.
Näringslivsfolk har knutit kontakter och fått en träffpunkt, idéer har flödat, inspiration och nytänkande har fått fart.
Gunvor Engström tackar.
Vi applåderar.
Men hon var inte socialdemokrat... och inte man.
Hon var opolitisk - och kvinna, en driftig sådan.
Det är också ett sorts offer, att dra sig tillbaka för att det är omöjligt att verka.
Fallen...
Hur mår de? Förstår de vad de har gjort?
Släckt ett mänskoliv...
Min bön är att de ska komma till insikt om sin handling.
Jag ber att den sanning som Peter stod upp för, ska komma ikapp dem... och göra dem fria, från sin livslögn.
Jag ber att gärningsmannen ska få känna sin skuld, och sedan sona och gottgöra den, på ett sätt som bara Gud vet.
Värme.
Och i minnesboken där nere vid havet skrev en tjej:
- Hejdå, vi ses i himmelen...
Sanningen har sitt pris.
Vi betalar alla olika.
Helene Sturefelt
A Dieu = Adjö = Till Gud.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar