In-Ringad.
Kristendomen är en intim relation med Gud själv, genom Jesus Kristus.
Det är ett innanförskap - inte ett utanförskap!
Hör här så mjukt Jesus ber och bönfaller - inte befaller! - om vår enhet:
Framför mig ligger morgondagens evangelietext och ett ljus är tänt. Johannes återger detta i sitt kapitel 17:
JAG BER ATT DE ALLA SKALL BLI ETT,
LIKSOM DU OCH JAG ÄR ETT,
OCH ATT LIKSOM, DU, FADER, ÄR I MIG
OCH JAG I DIG,
OCKSÅ DE SKALL VARA I OSS.
Här finns ingen underkastelse, inga offer, inga villkor, bara ett underbart inbjudande till alla som hör, att komma och vara innanför och i Gudsgemenskapen!
Det handlar faktiskt om ett andligt äktenskap - så intim är relationen mellan oss och Kristus.
Och i dopet blir vi invigda i hans gemenskap.
Vatten-gifta.
Gud gifter sig med Människan !
Som i varje gott äktenskap hämtar vi den djupaste näringen hos den vi är gift med - Kristus - och sedan är vi utåtriktade mot andra, för att ge vidare av den kärlek vi funnit.
Det betyder att vår tids okunniga tanke att man skulle kunna plocka från religionerna som från ett smörgåsbord inte fungerar.
Det är större skillnader än vad man vill erkänna.
Och, som vanligt, jag talar bara för mig själv vad jag har funnit genom möten och erfarenheter!
Står man alltför långt bort från en företeelse, kan man inte se dess innehåll. Allt flyter ihop.
Fel perspektiv. För långt bort.
Ser bara grus, inte ringen.
Vad är det för en härlighet?
Skuggorna drar nu förbi med sitt mörker:
1. Skuld - mänsklighetens våldsamma synder fick sitt slutgiltiga offer i Jesus på korset. Hans död på korset blev vår försoning och markerar slutet på alla offer och dödande för att själv ta sig till himlen...
Det är ett härlighetens skimmer runt korset!
2. Skam - att uppleva sig fel... Jesus älskar oss tillbaka in i vårt rätta sammanhang.
Den upprättelsen smakar också härlighet!
3. Sjukdom - Jesus ger kraft att bära våra bördor, kommer också med helande och läkedom.
En smak av himmelsk härlighet.
4. Död - Jesus stannnade inte kvar i dödsriket utan uppstod igen. Inte heller vi ska stanna i dödsriket för evigt, för när vi "är i Kristus" så är vi med honom i uppståndelsen. Han drar oss upp!
Vilket underbart härligt hopp!
Hoppet om himlen.
Vi är inte eniga i vår kristna kyrka om hur vår tro ska tillämpas. Det måste nog ständigt vara en öppen fråga, föremål för samtal och ständiga samtidsanalyser.
Men om vi inte är eniga på dessa fyra punkter, då är vi inte längre en kristen kyrka.
För mig är dessa punkter minsta gemensamma nämnare.
Om detta urvattnas, om det andliga äktenskapet mellan Kristus och församlingen får lösare konturer, så blir det mer som ett samboskap, utan arvsrätt...
Precis så är det för mig: genom den personliga kärleksrelationen Gud - Människa, har vi fått arvsrätt till himmelen.
För att arvet ska aktiveras, krävs att någon dör...
Åter igen blir Jesu död välsignad!
Om detta "innanförskap" vill jag berätta för alla jag möter:
- muslimerna på bussen,
- hinduerna på Bergåsa tågstation,
- ateisten i korvkön...
Böj dig lite, så ser du himlen.
Höga Visan talar också om den intima relationen mellan Gud och Männniskan, i termer av en brud och brudgum.
Ja, jag vill gå så långt att jag sällar mig till alla seklers mystiker, och kallar Gud för "Den Bäste Älskaren" !
Tack Jesus för din ömsinta förbön att vi alla skall bli ett.
Sökare, tvivlare och andra tillbedjare vill du dra närmare ditt hjärta.
Förlåt oss vår splittring, förlåt oförstånd och missförstånd.
Ödmjukt ber jag att du skall bli Mer i mig, och mer i den som just nu läser dessa rader...
Fullkomna oss, Herre, i din kärlek. Amen.
Helene Sturefelt
Båtviken i Gullberna Park.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar