Fridens hus?
Smällen i kyrkan rullade under valven och nådde prästen där framme med full styrka.
Kyrkan är stor och ligger vid stadens torg. Det är lätt för vem som helst att komma in, även under gudstjänsttid.
Jag hade just predikat från predikstolen om glädjen och nödvändigheten att som kyrka bekänna oss till Kristus.
Vår kristna identitet ska vara klar, vi skäms inte för evangeliet.
I förbönen bad jag för Dawid Isaac, för religionsdialogen med muslimerna i stan, för Guds egendomsfolk Israel om fred med grannländerna, för tragedin med Peter Ivarsson 25 år som blev bortrövad och dödad för att han hade vittnat i en rättgång mot en kompis...
Orädd hade jag tagit många känsliga ord i min mun, hela tiden utifrån Jesu översteprästerliga förbön i Johannes kap 17.
Jesus ber för oss.
Just när jag lyfter händerna i nattvardsbönen kommer smällen...
- Pang!
Instinktivt tar jag mig för bröstet, sedan för munnen - men nej, det är ingen som har avlossat något skott.
Men gråten vällde upp inom mig och tusen, tusen tankar flög genom mitt huvud, där jag försökte räkna upp alla dem som skjutits till döds i sin kyrka....
... samtidigt som jag ser pappan böja sig ned längst bak vid ljusbäraren med sin dotter...
Det är knäpptyst i hela kyrkan.
Jag får inte fram ett ord, förlamad inifrån.
Inte för nära.
Så sträcker han fram en trasig gul ballong, mycket urskuldrande...
Den hade kommit för nära ljusbäraren, och smällde av hettan.
Så bra, värre var det inte. Eller?
Känslan av att vara skenavrättad låste mig där jag stod framför nattvardsgåvorna..
Hela församlingen vände sig om för att försöka se vad som hände.
Hur skulle jag kunna fortsätta?
- Lovad vare du, Herre, som....
Gud hjälp mig!!
Lunds Domkyrka.
Det small i Lunds Domkyrka också, förra söndagen den 18 sept, då den stora fredsgudstjänsten firades till Dag Hammarskjölds minne.
Jag fick berättat för mig att en kvinna hade svimmat, inte så där snyggt nedglidande utan med en smäll, rakt i golvet. Ambulans ringdes och biskopen gick fram för att konstatera att hon levde... Även där fick gudstjänsten en paus.
Den riktigt stora "skrällen" är annars påvens besök i Tyskland i veckan som gick.
Det låter hoppfullt att Ratzinger, Benedikt XVI, besökte det kloster där Luther en gång var, för att markera ekumenik med vår evangeliska kyrka.
Angela Merkl, som prästdotter från östtyskland, var också där...
Påven försöker så gott han kan, men använder sin makt på ett icke konstruktivt sätt menar jag, och många kritiker med mig.
Hans studiekamrat Herman Häring menar att påven själv inte tillämpar de mänskliga rättigheter han tycker andra ska följa (Vatikanen har inte undertecknat).
Herman anser att påven inför en "putinisering" - en stramare inre kontroll likt den som Putin gör i Ryssland - där bara påvevänliga biskopar blir tillsatta.
Benedikt XVI är inte med sin tid och undviker hela tiden det som alla andra vill tala om: kvinnans plats i livet och i kyrkan.
En Petrus på jorden?
Det finns en stor proteströrelse inom katolska kyrkan i Österrike, med 300 präster, som söker förändring.
Och radioreporter Sören Vibeck rapporterar att man i Belgien vill göra psykologtester på blivande unga präster, för att upptäcka pedofila böjelser.
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=416&artikel=4707724
Katolska kyrkan vill undvika att unga män blir präster av fel motiv: för att de är rädda för intimitet, eller har svårigheter med det sexuella.
Det är bra.
Men det finns en mycket enklare lösning, dessutom påtalad i Nya Testamentet:
- Gift er!
... "avfalla från tron och lyssna till folk som förbjuder äktenskap...."
1 Timoteusbrevet kap 4:3
Himmelsk gemenskap. Och jordisk.
Samtidigt, i fredags, fick jag åter igen möta polska turister i Fredrikskyrkan. De språkskickliga guiderna översatte mitt klara budskap:
- Välkomna hit! Vi är glada att ni besöker oss. Jag var själv i Gdansk för två veckor sedan och uppskattar er stad.
Ni tycker säkert det är konstigt att se en kvinna som är präst... Men vi förkunnar inte oss själva, vi predikar med hjärtat (för det är väl med hjärtat man predikar?!) om Jesus Krisuts.
Jag är gift och har tre barn. Jag vet att den jordiska kärleken kan vara en avspegling av den himmelska!
Katolikerna från Polen ser mig i ögonen och lyssnar med spänning på fortsättningen:
- Jag har en bön till er: prata med era präster om detta ni nu får uppleva.
Gör sedan som heliga Birgitta; förmana påven att han öppnar ämbetet för kvinnor! Och att de manliga prästerna får gifta sig!
Varför? För att Kristus skall bli förkunnad av fler... som förstår hur det är att leva detta liv...
Efteråt sa en av guiderna:
- Just det! Hur ska en präst kunna förstå oss när han själv inte lever i familj med barn?? Han är inte trovärdig och vet inte hur vi vanliga människor har det.
Så nu väntar jag på den riktigt stora smällen - att påven skall bli "omvänd till verklighet" som vi sjunger i psalm 90.
Och om påven vill kalla sig för en "Petrus" - då borde han dessutom vara fiskare, allt enligt evangeliet. Och påminna sig om att Petrus hade en svärmor... alltså en hustru som han kunde älska och hämta kraft hos.
Nu är jag trött.
Har fortfarande ont i bröstet - av lufttrycket..
Helene Sturefelt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar