MUSLIMSK BÖN KONTRA KRISTEN

Bönens ljus.

Detta är ett högst personligt inlägg. Jag tycker om att prata med folk på parkbänkar i stan, med gott avstånd, och lyssnar på andras erfarenheter. Sedan går jag hem och läser i mitt eget bibliotek, fullt av böcker kring religion och sociologi.

Inte många märker att det är ramadan, muslimernas fastemånad, utom de som har hungriga grannar som börjar äta efter skymningen, eller åker med trötta bussförare som inte får äta eller dricka på hela dagen.

Mina tankar kring bön och ramadan går djupt ned i både Gamla och Nya Testamentet liksom till muslimernas heliga bok Koranen.

Jag har jämfört sättet att bedja, eftersom det i vår kristna tradition är Bönsöndagen denna vecka.

Av med skorna.

Det finns stora likheter och ett par skillnader.

Likheten är hängivenheten till Gud och att bönen är för Guds skull - inte för de egna önskningarnas skull.

Jag citerar från en av många sidor på internet om islam och bön:

"Bönen ger den troende styrka då han eller hon vänder sig mot den enda sanna källan till styrka - Gud. Bönen renar även själen från många sjukdomar såsom misströst och dåligt mod. 

Bönen är ett tillfälle för själen att stanna upp under dess resa genom denna världen. Det är en tid för koncentration på den enda frågan av verklig vikt: ens förhållande och dyrkan av Gud."

Denna vecka läses i kyrkorna och från digitala gudstjänstsändingar en text från Efesierbrevet:

JAG VILL FALLA PÅ KNÄ FÖR FADERN, EFTER VILKET ALLT VAD FADER HETER I HIMELN OCH PÅ JORDEN HAR SITT NAMN.

MÅTTE HAN I SIN HÄRLIGHETS RIKEDOM GE KRAFT OCH STRYKA ÅT ER INRE MÄNNISKA GENOM SIN ANDE,

SÅ ATT KRISTUS GENOM TRON KAN BO I ERA HJÄRTAN MED KÄRLEK.

Ef 3:14.

Bo i oss med kärlek!

Hängivenheten och styrkan är samma. Och vi faller också på knä, som i den muslimska bönen, i stor vördnad - dock inte med huvudet mot golvet och baken upp. Den kristna böneställningen är lika mycket att sedan stå upp med lyftade händer, eftersom upprättelsen är den stora poängen, given av Gud Fader till oss alla.

"Fader" är dock ett namn som inte nämns i Koranen. Man kan inte ha ett nära förhållande till Allah (Gud). Det är underkastelse som är tecknet på tro. 

Men Jesus var tydlig i sitt frälsningsverk att när han öppnade vägen för försoningen, då skulle vi alla få ropa:

- Abba, Fader!

Full glädje.

I den muslimska bönen behålls distansen. Jag citerar:

"Jag har delat bönen mellan Mig och min tjänare. 

Dessa ord innehåller två kategorier av monoteistisk gudstro, och det är tawhïd ar-Rubübiyyah  och  tawhïd al-Uluhiyyah (tyvärr kan min skrivmaskin inte återge stavningen rätt). 

Men ordet ar-Rabb betyder = herre. (hebreiskans "rabbi").

Gud dyrkas på grund av sin makt, och hjälp sökes hos honom så att Gud kan vägleda av sin nåd."

Dr Abdullah S Ash-Shehri.

Bönen är en recitation av Korantexter. Sura 1 inleder alltid:

LOV OCH PRIS HÖR GUD TILL, ALL VÄRLDENS HERRE.

DEN BARMHÄRTIGE FÖRBARMAREN,

DOMEDAGENS KONUNG!

DIG DYRKA VI, OCH DIG ANROPA VI OM HJÄLP:

LED OSS PÅ DEN RÄTTA VÄGEN.

DERAS VÄG, VILKA DU BEVISAT NÅD,

VILKA EJ DRABBATS AV VREDE OCH SOM EJ FARA VILSE.

Den äldsta trämoskén i Turkiet.

Att lyssna på Youtubeklipp - eller själv besöka en moské vilket jag har gjort - visar att vårt sätt att bedja liturgin och tidegärdsbönen ligger som en inspiration till den muslimska bönen. Så har den kristna kyrkan gjort långt före Muhammed, och vi i vår tur fortsatte på den judiska bönen.

Det kan vara oändligt vackert att få lyssna till dessa rituella böner! Allvaret är stort och kroppens hållning bitvis vacker - särskilt när de reser sig upp och håller sina händer kupade, i en mottagande gest.

De katolska systrarnas böner i klostren är också en slags föregångare.

Heliga Hjärtas Kloster, Omberg.

Men en betydande skillnad mellan kristen och muslimsk bön är att vi kan bedja när som helst och hur som helst (utan att det menas som slarvigt), medan muslimen måste bedja på rätt sätt för att bönen skall vara verksam.

Det handlar om "Wudhu", den rituella tvagningen. Sju punkter reglerar exakt var och hur man skall tvätta sig. Riktningen skall vara mot Kaba i Mecka (märk väl; inte Jerusalem!).

Jag citerar Abdullah S Ash-Shehir igen:

"När bönen utförs på rätt sätt - med sann åminnelse där den bedjande vänder sig till Gud - då kommer den ha en bestående effekt, när hjärtat fyllt med hågkomst av Honom, i form av hopp och rädsla."

Rädsla?

Riktning mot Mecka.

Ja, alla muslimer jag talat med berättar att de är rädda för Allah/ Gud. De vet aldrig om Gud är nöjd med deras böner eller gärningar. 

- Men rädslan hjälper oss att vara skärpta, säger en av dem till mig. Det är bra att vara rädd, annars slappnar man av och gör fel.

"Om bönen utförs väl kommer resten av ens agerande också utföras väl. Men om bönen inte är sund och korrekt, kommer inte ens övriga agerande heller vara sunda eller korrekta".

Det ligger mycket i detta. Men risken att "be fel" känns mycket tung. Bön som en gärning är motsatsen till hela Nya Testamentets undervisning om bön!

I islam handlar det om vad människan gör för att Gud skall vara nådig.

I kristendomen handlar det om vad Gud har gjort för oss syndiga människor, av nåd... Det är den totala motsatsen!

Det är ju därför vi i många kristna kyrkor står upp och jublande sjunger "Halleluja!", "Tack Jesus!"

Muslimska böneradband.

Och vi kan mumla våra tafatta böner, utan att ha tvättat händerna, och fokusera på det Gud har gjort för oss, synligt i Jesus Kristus. Därför skriver Paulus i sitt brev till Efesierna:

STÅ FASTA OCH VAR ROTADE I HONOM, SÅ ATT NI TILLSAMMANS MED ALLA DE HELIGA FÖRMÅR FATTA BREDDEN OCH LÄNGDEN OCH HÖJDEN OCH DJUPET,

OCH LÄRA KÄNNA KRISTI KÄRLEK, SOM ÄR VÄLDIGARE ÄN ALL KUNSKAP, 

TILLS HELA GUDS FULLHET UPPFYLLER ER.

Glädjen vet inga gränser! 

Det är Gud som verkar i oss, när vi tagit emot Honom i vårt hjärta. Det är Guds kärlek som driver oss långt förbi allt vad plikter, rädsla eller önskningar heter:

HAN SOM VERKAR I OSS MED SIN KRAFT OCH FÖRMÅR GÖRA LÅNGT MER ÄN VI KAN BEGÄRA ELLER TÄNKA, HANS ÄR HÄRLIGHETEN GENOM KYRAKN OCH GENOM KRISTUS JESUS, I ALLA SLÄKTLED I EVGHETETERS EVGIHET, AMEN!

Glasmålning hos Maria-döttrarna.

När en muslim blir kristen upptäcker han/hon dessa stora djup av rikedomar. 

Men har du inga "religiösa begrepp" så kan du förmodligen inte se skillnad när Dr Abul Hasan Ali Nadwdi beskriver den muslimska bönens effekt:

"Bönens syfte är att i människans undermedvetna frambringa en andlig kraft, trons ljus och en medvetenhet om Gud, som hjälper den troende att stå emot ondska och frestelser, och förbli orubblig i tider av prövningar och så skydda mot köttets svaghet".

Vad jag menar är att bönen i sig inte kan frambringa en andlig kraft. Bönen är inte subjekt. I kristen tro är det Guds Helige Ande som väcker bönen i oss och driver den framåt. Det är Gud själv som är kraften i bönen och som bryter syndens makt. 

Det ena är prestation. Det andra är ett mottagande.

Viktigt är att se resultatet av bönen. 

Att stå emot ondska och frestelser ska vi sannerligen göra tillsammans!

Kristet böneradband som ring.

Nu skall jag inte läsa Koranen mer för denna gång. 

Förlåt, men jag blir på så dåligt humör... Det är bara krav och villkorad nåd. Det är hot och straff och helvetets eldar och har man tur är Gud nådig så att man kan hoppas på paradisets genomflutna bäckar. Men man vet aldrig säkert.

Köp dig en Koran, Zetterstéens ansedda översättning till svenska 1917, och bilda dig en egen uppfattning. Sök kunskap, det gynnar förståelse och integration. Och du kommer att nyupptäcka vår egen kristna tro, vad den faktiskt är.

Hör av dig om du har frågor: helene.f.sturefelt@live.se

TY SÅ ÄLSKADE GUD HELA VÄRLDEN...

Varma hälsningar, H F S, V.D.M.

Bönernas himlabro.