VÄXA I TRO GÖR ONT - Profeten Hosea

 Det gör ont att växa.

Det låter fromt och fint att vi skall växa i tro. Men det är inte säkert att vi innerst inne vill det. 

Att växa och mogna betyder ju att vi måste lämna det gamla bakom oss - invanda tankemönster och gamla sätt att känna och reagera.

Det gör ont. 

Det är obekvämt och känns otryggt. Det är bäst att hålla sig till det gamla, även om det var fel. Känner du igen det?

"Det gör ont men det går. Det gör ont en stund på natten men inget på da'n..." 

Lena Ph's sång skall få bli en bakgrundsrefräng till denna veckas profettext. Idag lästes i våra kyrkor några rader av profeten Hosea. Inte många har predikat över den gudstjänsten, därför dyker jag ned i den gammaltestamentliga texten och plockar upp några guldkorn.

Men först gör det alltså ont och går ordentligt mothårs.

Hur vågade du brista ut?!

Det handlar om vad som sker när en människa och ett helt folk vänder sig bort från Gud. Vi är inte vana vid att det vi gör får konsekvenser... Varken "ordning och uppförande" finns kvar som en fostrande del i skolan. Och vi är upprörda över att svåra brott i samhället kan slinka igenom rättsväsendets paragrafer utan åtgärd...

Om man inte får växa upp med att dåligt och egensinnigt beteende får negativa konsekvenser, är det svårt att förstå att Gud själv låter sitt egendomsfolk Israel få ta konsekvenserna av sitt gudlösa beteende.

Gud ser och vet.

Det gör ont. Det gör ont i hela Guds väsen när den avbild han skapat bär sig så illa åt!

Att växa innebär dock att auktoriteter måste ifrågasättas för att gränserna skall bli tydliga. Men sedan måste man backa tillbaka till vägen som är rätt och god.

NI HAR PLÖJT OGUDAKTIGHET. ORÄTTFÄRDIGHET HAR NI SKÖRDAT.

NI HAR ÄTIT LÖGNAKTIGHETENS FRUKT I FÖRLITANDE PÅ ER VÄG. 

Hosea 10:13.

Har vi plöjt ogudaktighet?

Men det är kärleken som är grunden till att Herren vill leda sitt folk - och oss - på rätta vägar. 

Profeten Hosea uttrycker Guds kärlek på ett mycket vackert sätt:

HERRENS ORD KOM TILL HOSEA:

NÄR ISRAEL VAR UNG FICK JAG HONOM KÄR, OCH FRÅN EGYPTEN KALLADE JAG MIN SON.

MEN JU MER JAG KALLAR PÅ DEM, DESTO MER GÅR DE BORT FRÅN MIG...

Hosea 11:1-2.

Människans psykologi är likadan genom alla tider.

Ju mer föräldrarna förmanar barnen, desto mer vill de trotsa... Det är ett mycket omoget beteende, som ändå är en nödvändig fas att ta sig igenom. Suck.

I vår tid, vi som lever i västerlandets 2000-tal, har vant oss vid att individualismen taget över nästan alla värderingar. En kultur som mister sitt kollektiv är på väg att spricka. Det finns inget fundament kvar.

Vi får se hur lång tid det tar...

Hur länge skall det hålla?

"Finns det nått mer o säga... Säg finns det nånting mer? Jag var väl ingen ängel, jag förnekar inte det. Men nu när det är över, så finns du överallt! Ååh!"

Lena Philipssons sång tolkar jag just nu som att texten även kan riktas mot Gud själv. 

Man "gör slut med Gud"...

Självkännedomen finns ändå där, "jag var väl ingen ängel" och hon, vi, har alla del i världens bortvändhet från Gud.

Och så när hon tar bort Guds existens ur sitt liv för att bli fri och leva som hon vill, ja då ser hon Gud överallt!

Denna kärlekssång lånar jag nu en stund in i trons värld.

Nä, jag ser inte Gud...

Nästa vers hos Hosea är svår att översätta till vår tid, men låt oss då först ta reda på vad det betydde på deras tid:

DE OFFRAR ÅT BAALSGUDARNA OCH TÄNDER OFFERELD ÅT BELÄTENA.

Hosea 11:2b

Guden Baal var i Kanaans land en fruktbarhetens och ovädrets gudakraft. Hans död firades på försommaren då torkan satte in.

Ibland är Baal förbunden med gudinnan Astarte, den stora fruktbarhetsmodern.

Baals symbol är tjuren och han kan associeras med livsträdet. 

Baal dyrkades alltså samtidigt med Jahve (Gud), men var Jahves huvudmotståndare... Ungefär som att vi nordbor samtidigt dyrkade Tor och Frej OCH Vite Krist och Gud Fader...

Israelerna pendlade hela tiden mellan dessa båda gudar, trots de många attackerna mot Baalsdyrkarna och deras orgiastiska riter.

Vad sätter vi vår tillit till? Ekonomismen och friskendomen? Vi styrs av börsernas uppgång och fall...

"Det gör ont, det gör ont..."

Vem vill tillbedja Baal?

Bibeln är tydligt med att Gud är historiens Gud. Herren är närvarande i varje tid. Hosea beskriver faktiskt folkets utveckling som när ett barn skall lära sig gå... Det är många regler med "du skall" och du skall icke" tills folket efter många generationer mognat så pass att det skall få lagen inskrivna i sitt hjärta, och inte bara som en uppfostran.

ÄNDÅ VAR DET JAG SOM LÄRDE EFRAIM ATT GÅ OCH JAG SOM TOG DEM I MINA ARMAR.

MEN DE FÖRSTOD INTE ATT JAG BOTADE DEM.

Orgiastisk religiositet kombinerat med offrande, för att blidka guden, finns överallt i alla kulturer.

I Norden var det som sagt till Freja och Frej som detta förekom.

Men Herren vill i alla tider att människan lyfter sig blick från sig själv - sin lust och sin rädsla - och ser att Gud vill leda på ett annat sätt.

Inte att det skall göra ont. Utan i tillit.

Leda med tillit.

MED TROFASTHETENS BAND DROG JAG DEM, MED KÄRLEKENS REP.

JAG VAR DEN SOM LYFTER UPP ETT BARN TILL KINDEN.

JAG BÖJDE MIG NED OCH GAV DEM ATT ÄTA.

Hosea 11:4.

Med lena band vill han dra oss fram, med kärlekens band - inte med extas och förlorad kontroll!

Herren vill lätta oket över deras halsar. Inte lägga på nya bördor!

Men först måste de känna trycket, som en oxe som skall dra det tunga lasset...

Lyfter upp barnet...

Hosea visar på en älskande Gud som vill ha tillbaka "sina barn"! Själv kom han troligen från småböndernas krets för han talar med termer från lantbruket. Hör här, så vackert:

EFRAIM HAR VARIT EN HEMTAM KALV, SOM FANN BEHAG I ATT GÅ PÅ TRÖSKLOGEN OCH JAG HAR SKONAT HANS FRODIGA HALS.

MEN NU SKALL JAG SPÄNNA EFRAIM UNDER OKET, JUDA SKALL GÅFÖR PLOGEN OCH JAKOB FÖR HARVEN.

Hela Israels folk kallas för dessa tre olika namn - Efraim, Juda och Jakob - delar av Nordriket på 700-t före Kristus.

SÅ UT ÅT ER I RÄTTFÄRDIGHET, SKÖRDA EFTER KÄRLEKENS BUD, BRYT ER NY MARK, TY DET ÄR TID ATT SÖKA HERREN, FÖR ATT HAN SKALL KOMMA OCH LÅTA RÄTTFÄRDIGHET REGNA ÖVER ER.

Hosea kap 10:11-12.

Så ut rättfärdighet. Skörda kärlek.

Tänk om Guds folk varit motsträviga och inte velat låta sig dras framåt med kärlekens rep?

Tänk om Gud inte varit uthållig och trofast, utan gett upp? Lämnat folket åt sitt egenskapade öde?

Tänk om ingen mognad hade kommit?

Tänk om folket stannat i växten och betett sig som barnliga kalvar på logen och tuggat tröskad säd och fisit bekvämlighet??

Herren var tvungen att spänna dem för plogen för att de skulle fostras.

Minns du vad Jesus säger om oket runt halsen?

KOM TILL MIG, ALLA NI SOM ÄR TYNGDA AV BÖRDOR; JAG SKALL SKÄNKA ER VILA.

TAG PÅ ER MITT OK OCH LÄR AV MIG, SOM HAR ETT MILT OCH ÖDMJUKT HJÄRTA, SÅ SKALL NI FINNA VILA FÖR ER SJÄL.

MITT OK ÄR SKONSAMT OCH MIN BÖRDA LÄTT.

Matteus kap 11:28.

Herrens fostran genom Hosea går i fullbordan sjuhundra år senare, då Jesus visar att oket över axlarna heter kärlek, inte piska och krav. 

Det är kärlekens ok som gör det möjligt att dra livets bördor framåt. 

- Lär av mig! säger Jesus. 

Det tog mycket lång tid innan folket fick skörda efter kärlekens bud... Sådden av rättfärdighet krävde många generationers mognad!

Välsignade grönska!

Så hänger allt ihop. Det ena ger det andra. 

Du och jag har ett ansvar för vår tid, på den plats vi lever, att vi också är med och sår ut ord av rättfärdighet så att andra efter oss får skörda kärlek. För Guds skull!

Låt det göra ont.

Det är inte farligt att livet värker ibland. Det är ju så för oss alla.

Pandemin tvingar oss att bryta ny mark - hur vi tänker och värderar. Det gamla sättet att leva är förverkat. Herren låter detta ske för att vi skall vakna upp. Det är dags nu.

Det är förverkat.

Ord ur Psaltaren får avsluta detta värkande inlägg:

JA, LÅT MIG VÄXA TILL ALLTMER OCH TRÖSTA MIG IGEN.

Psalt 71:21.

Övermoget omogna hälsningar från Helene Sture Växfelt,

- bilfotograf, bibelläsare och bokskogsälskare.

Sakta, sakta...