KVINNORS BÖNER - Norea

 

Guds beskydd.

Att våga bekänna sin tro kan vara som att gå på nattgammal is. Ska det bära eller brista?

Kommer mitt erkännande tas emot med glädje eller ett generat tittande ned i marken?

Eller ännu värre; tänk om jag blir hånad för att jag är kristen, trakasserad och i stora delar av världen till och med fängslad...

Detta inlägg hämtar information från Trans World Radio, skrivet av Peggy Banks, regional samordnare för Woman of Hope.

Jag har bildsatt deras dagliga böner. De finns på Instagram under #womenofhope #twr.

Följ oss där i bön!

Destruktiva sedvänjor.

Peggy Banks skriver:

"Statistik bekräftar att religiös förföljelse inte tar hänsyn till kön. Detta är en viktig punkt i Open Doors rapport 'Religiös förföljelse ur ett genusperspektiv 2020'. 

Det mest uppseendeväckande är att sexuellt våld mot kvinnor är vanligt förekommande i alla regioner, vilket föranleder Open Doors att kalla detta en global katastrof."

Kroppen - ett tempel.

Kvinnor har alltför ofta fokus på andra. I bästa fall är det för att hjälpa och stötta, i sämsta fall för att de (vi) är rädda för vad andra ska tycka och tänka. Detta låser och begränsar många kvinnor.

Pandemin har väl börjat lära oss att vi Måste vara uppmärksamma på varje sjukdomssymptom och inte negligera något som är fel.

Kan vi kvinnor stötta varandra bättre så att vi respekterar oss själva som den underbara skapelse vi är?!

Varje människas kropp kan bli ett tempel för den Helige Ande... Hur stort är inte det!

Kom tillsammans!

Peggy Banks lyfter fram i sitt bönebrev dessa tankar:

"På samma gång håller flyktingkrisen i Mellanöstern på att förvärras, jfr Global Fund for Women.

Flyktingläger är fyllda med tusentals människor som lever i extrem fattigdom, utan tillgång till det mest nödvändiga. 

Våld mot kvinnor har blivit det ”nya normala” i läger i Libanon, Jordanien, Turkiet och Irak."

Och just nu, i denna skrivande stund den 17 maj, har konflikten mellan palestinier och israeler blossat upp på ett sätt som är mycket oroande.

Men stridigheterna ser helt olika ut. Palestinierna ställer kvinnor och barn längst fram som mänskliga sköldar, medan israelerna skyddar sin befolkning i skyddsrum.

Den ena gruppen drivs av hat. Den andra gruppen försvarar sig mot raketanfall.

Den ena gruppen vill utrota. Den andra gruppen vill ha fred. Böner, böner, böner....

Böner om helande.

Jag ber intensivt för alla palestinier att de skall blir frälsta från sitt hat. Jag ber lika hett om fred och försoning med och runt Israel. 

Det är inte bara bomber som skadar - mänskligt hat sårar lika mycket. Kropp och själ hör ihop. 

Ondskan måste få ett stopp!

I guldägget på bilden ryms en hemlighet.

Välsignelser till den som söker det goda.

Beveka ledarnas hjärtan.

Peggy Banks skriver:

"När vi tänker på vår bön för onådda folkgrupper och flyktingar de närmaste månaderna, kan vi inte blunda för att kvinnor hamnar i båda grupperna och är föremål för svår förföljelse. 

De utsätts för sexuellt våld på grund av sin tro eller sin flyktingstatus. Icke-kristna flyktingkvinnor svarar för en signifikant del av dem som lever under denna förföljelse. 

Mitt hjärta brister för dessa kvinnor och jag ber att, när vi kommer till Gud med våra böneämnen, vi modigt skulle kämpa för skydd och fred för kvinnor som inte nåtts av evangeliet, som söker asyl och som är utsatta för förföljelse. 

Flyktingkvinnor saknar skydd i de överfulla lägren och lämnas att själva kämpa mot övergrepp. Många förföljda kvinnor uthärdar traumat eftersom de har barn med sig i flyktinglägren." 

Jesus, bryt igenom!

Jag ber för detta utan att riktigt kunna närma mig den verklighet bönen gäller.

Det är för svårt.

Och det är inte meningen att svåra böneämnen ska ta knäcken på oss... 

För min inre blick ber jag att Jesus Kristus skall ställa sig i dörröppningen vid fängelsecellen och vid flyktinglägrets fladdrande tältduk.

I bön ställer jag korset mellan kvinnan och förövaren. Jag ber om beskydd, att kropp och själ inte skall skadas.

Jag ber för varje man som inte förstått vad det är att vara människa och leva i respekt för kvinnan.

Låt oss sträcka oss mot ljuset.

Att bedja är ett sorts arbete. Att vara i bön för människor som lider är som att vara en antenn uppåt.

Vi öppnar upp oss för Gud, vår himmelske Fader, och låter hans kärlek riktas ned mot dem vi tänker på.

Bönearbetet är osynligt.

Resultatet är inte lika synligt som när man rensar ogräs... men det är andligt sett det samma...

Att rensa bort ondskans ogräs ur människors tankar och sinnen.

Dessutom arbetar Herren med den som beder också. Jag blir påverkad, förändrad av Guds ständiga vilja till räddning, upprättelse och försoning.

Tack älskade Far för det!

Friskt vatten.

Vi fortsätter att bedja för all vårdpersonal! Jag är så rädd att utmattning och utbrändhet skall ta tjänande sjuksköterskor och läkare ifrån oss. Utan återhämtning går människan sönder.

Och vi blir mer mottagliga för virus och andra sjukdomar.

Men vi måste prioritera oss själva, annars kan vi över huvud taget inte hjälpa andra!

Och Paulus erkänner att han tvingar sin kropp till lydnad, för han vill inte predika för andra och själv komma till korta... 

Jo, låt oss komma till korta och erkänna att vi inte orkar så mycket som vi skulle vilja.

Det heter "mänsklig begränsning"...

Strutsen stoppar huvudet i sanden för att slippa se, tänker vi. Men jag stoppar gärna ned huvudet tillsammans med svanen i det svala vattnet, för att coola ned mig.

Pinsamma sjukdomar.

Det finns sjukdomar vi inte pratar om. Skam och skuld är starka krafter som kväver ärligheten.

Men detta är ett böneämne från Etiopien, att bedja för kvinnor som lider av fistlar, att de skall få den sjukvård de behöver!

Relationen med Gud.

Att bedja i egen kraft är inte bra. Det är inte meningen att vi skall ösa ur oss själva, av plikt eller kamp.

Bönen börjar med att sitta vid Herrens fötter... att vara inför Guds tron... i stilla bön... i stark lovsång som flödar. 

Bön är att andas Guds kärlek. 

Bön är att inte försumma vår relation med Herren när vi gör något för Honom.

Vår egen iver och Guds vilja är inte alltid samma sak...

Lyssna när Herren kallar örnen från öster, och från fjärran land på sitt rådslut. Vad Herren har bestämt det sätter han också i verket.

Kristus i sociala medier.

Det finns så många onådda människor i vårt eget land. Sverige behöver på nytt missioneras.

Jag tänker på Svenska kyrkan som varit statskyrka i alla tider fram tills nu. Där finns ingen tradition att tänka i mission här hemma. Men det gör det inom EFS.

Pandemin har tvingat många församlingar att utveckla sin tekniska och digitala kunskap. 

Tillsammans kan vi nå ut med gudstjänster, bibelstudier och goda tankar via Facebook, YouTube och bloggar.

Må gud välsigna varje frimodig amatör!

Vilken ande har du?

Ibland kan jag se vilken ande som bor i en människa. 

Om man någon gång har sett en död människa så blir det uppenbart hur kroppen bara är ett skal utan den mänskliga "anden".

Jag lyssnar till ordvalet, ser kroppsrörelserna, lägger märke till vad personen värderar, vilka samtalsämnen som är viktiga, vilket humör som dominerar...

Som kristna har vi fått Helig Ande som gåva. Guds kärlek föder i oss frimodighetens ande, inte missmodets - det behöver jag påminna mig själv om, gång på gång.

Och vi ber för koreanska kvinnor, att de skall ta sig tid att vårda sin egen kropp, själ och ande.

Är du frisk nu?

Är du frisk nu?

Det är en snäll fråga, men den här Covid-19 sjukdomen går inte att besvara så enkelt.

Viruset kan ge oss efterslängar som överraskar.

Forskarna talar om "post-covid" - när plötslig trötthet, smärta och hjärndimma faller över en.

De som inte har haft denna sjukdom, förstår inte vad som händer.

En del okänsliga människor kan någon gång kläcka ur sig att det är psykiskt, eller "kulturellt".

Men det är mycket obehagligt att känna hur något annat tar ens kraft inuti... att det inte finns några "viljemuskler" att använda. Tro mig. Jag vet.

Virus har inte med vilja att göra... Vi ber med Women of Hope om fullständigt helande för alla som drabbats av denna svårgripbara sjukdom!

Sjukhuspastorn på kvinnofängelset.

Denna bön från Liberia bildsatte jag med ett foto från en svartvit film med Hilda Borgström och Gunnar Sjöberg. Han spelade sjukhuspastor där min favoritskådespelerska var en av de intagna. 

I gamla filmer finns det ofta många äldre kvinnor med - de hade på den tiden en viktig roll att fylla. 

I vår tid är en skådespelerska slut vid 40... och vi har inte vett att uppskatta de äldre kvinnornas värde.

Det är ju de som håller etik och moral vid liv! Det är ju vi "tanter" som säger till om ordning och uppförande...

Tänk om det är alla mormödrar och farmödrar som med sina böner håller hela världen på rätt bana...

Hm, i så fall behöver vi många fler äldre bönetanter och bönefarbröder! Hela tillvaron håller ju på att kantra...

Medmänsklig värme?

Den sista bönebilden är från ett valborgsfirande - på den tiden då många människor fick samlas... och sjunga tillsammans!

Det ter sig nästan exotiskt...

Jag låter Peggy Banks få sista ordet:

"Låt oss komma ihåg att medan vi sörjer kan våra hjärtan bli helade i sanningen att Gud är vår tillflykt. Må våra böner för dessa traumatiserade kvinnor leda till att de får hopp, eftersom de inte är bortglömda av sin himmelske far. 

Tack för att du troget vänder dig till Gud på de onåddas, flyktingarnas och de överallt förföljda kvinnornas vägnar. 

De böneämnen som vi får till vår bönekalender kommer direkt från våra team som arbetar i länder där kvinnor kränks dagligen. Låt oss fortsätta ropa till Herren om beskydd!

I honom gläds våra hjärtan, Peggy Banks, global verksamhetsledare, TWR Women of Hope".

Ty så älskade Gud hela världen...

Varma hälsningar, 

Helene F Sturefelt,

- amatörfotograf i samarbete med Norea missionsorganisation i Sverige.