Ännu en mild och grå dag. Jag trivs. Det regnar. Allt är lugnt.
Naturen tar emot himmelsvattnet och allting knoppas och växer. Vi behöver ingenting göra. Livet behöver inte oss...
Men vi behöver livet! Vi vill leva!
Det är fredag. I vår västerländska arbetsvecka utropar kontorsfolket:
- Thank God it's Friday!
Kanske är det enda gången de tackar Gud under veckan.
Och nu gäller det att ha roligt! Längtan efter att få slappna av och träffa vänner är stor.
Men, nej visst nej, det går ju inte.
Pandemin sätter stopp. Åtta-stopp.
Men åtta personer som får träffas samtidigt är väl inget att förakta?
Tänk om du har roligare än jag?
Det finns en inbyggd fredags-ångest att man Måste Ha det Bäst. Man får inte missa något. Det får absolut inte vara tråkigt. Inte en fredag!
Men nu ska vi Ha Det Tråkigt. Tillsammans. Du och Jag.
Det blir nämligen inte roligare än så här, just nu.
Det kan vara så att ingenting blir gjort idag. Stora ambitioner faller samman. Orkar inte. Eller ännu värre:
- Jag vill inte. Inte göra någonting!
Det är förbjudna tankar i ett land som byggts av plikt och moral. Detta är åtminstone en god sak som pandemin tvingat oss att inse; att ta det lugnt. Kroppen orkar inte. Själen hinner aldrig ikapp.
Det är För Mycket Allt.
Det är stort nog att kunna laga sin egen frukost och äta den. Det är vackert att ha en disk att diska och en säng att bädda. Det är så fint att ha en vän att ringa - telefonkontaktlistan har ju över tvåhundra namn!
Eller att läsa tidningen en god stund, och reflektera över vad det står, och be en bön över det som är dåligt.
Det tar en stund eftersom det rapporteras om så många dåligheter.
- mark som nällade politiker vill exploatera för att verka framåt.
- skog som ska fällas i expansivt syfte, men oj vart tog grönområdena vägen?
- partipolitiker som käbblar och förstör sakfrågorna med sina låsningar.
Hm, det där sista skall jag skriva ett kommande inlägg om.
Man kan fastna i mobilen, sitta och scrolla på Facebook tills en timme försvunnit. Man kan hamna på YouTube och se den ena filmsnutten efter den andra, utan att fått ett enda sammanhang.
Men tiden gick i alla fall.
Snuttifierings-Tråkigt.
Men det behöver inte vara så.
Jag kan själv sätta igång några roligheter. På med musik! Så högt som grannarna tillåter. Jag kan dansa några steg själv... men, nej, det är inte lika roligt... Men du har ju inte roligare än jag, så om du dansar där du är och jag i mitt vardagsrum, då har vi nästan Liiite Roligare tillsammans...
Men man kan också tänka sig att läsa sina gamla dagböcker. Eller skriva ett nytt kapitel i de pågående memoarerna. Eller reflektera över livet medan man vattnar blommorna.
Vad går allt ut på, egentligen?
Var är fredags-myset?? Hallå!!
Nej, jag har lämnat Lycko-Fascismen och Happinees-Kraven. Jag dyker djupare. Och är tacksam för alla de redskap jag har att skåda Livet och Guds närvaro.
När materialisten inte ser något annat än det som är framför ögonen, tackar jag Gud för den rika gemenskap jag har med Honom i mitt hjärta.
När ateisten tänker "leva och sedan dö", tänker jag "leva, dö och sedan leva med Gud bortom denna värld".
När TV-tittaren klagar på program-tablån tar jag fram min Bibel och läser ett stycke. Jag vill se sammanhangen, så jag läser länge, tills det klarnar.
När buddhisten sitter och mediterar för att utsläcka livstörsten - och slippa värdera allt - sjunger jag lovsånger till Jesus som har kommit för att ge oss liv, och liv övernog, med en Glädje som övergår allt förstånd.
Av bara farten ber jag för alla muslimska vänner som går hungriga hela dagen för att börja äta vid mörkrets infall - och det dröjer ju här i ljusa Norden - i hopp om att finna en nådig Gud.
Jag läser deras heliga bok under ramadan, för att vara med dem i processen, men far illa över att inte hitta Gud Fader som älskar sina mänskobarn.
Denna fredag vet jag att allt fler vaknar upp och har drömt om Jesus... och söker honom i hemlighet, då de anat ett ljus som de aldrig sett tidigare. Böner, böner!
Svenska Akademins ordlista har tagit bort ordet "frälsningsvisshet" men tillfört ny-ord såsom "fredags-mys".
Men jag vill inte ha chipskladd på fingrarna i en tom själ. Jag vill ha det gott ställt med alla relationer - i familjen först, i omgivningen därefter och först som sist med Gud själv.
Sinnesfrid är det dyrbaraste en människa kan få uppleva!
Sinnesro är bortom alla roligheter. Att lyssna till Guds röst, och erfara Guds oerhörda kärlek, det slår samman all världens fredagsmysigheter, nattliga måltider och filmklipp till den största Meningsfullheten man kan uppleva!
Men om ingenting av detta funkar, så kan man alltid rita en ful aulawaabel... De kan aldrig bli fel.
Aulawaabeln är lika ful och misslyckad som en regnig fredag.
Eller alldeles ärlig.
Och däri ligger en befrielse, eller hur!
Så tråka på!
Jag har det inte roligare än du.
Bara lite.
Omysiga hälsningar från Helene Sture Fredagsfelt,
- tecknare, tomhetssamlare, bibelläsare, trädkramare, situationsfotograf och åsiktsnörd, som plötsligt blev bjuden på kalas!
- Aulawaablarna går att beställa.
helene.f.sturefelt@live.se
"I BÖNEN HAR DEN ENSAMME NÅGON ATT TALA MED,
DEN LIDANDE NÅGON SOM FÖRSTÅR,
DEN LYCKLIGE NÅGON ATT TACKA
OCH SYNDAREN NÅGON ATT BEKÄNNA INFÖR."
Tack!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar