Sturellas Fotoblogg: ANNANDAG PINGST med Rödabella

Annandag Pingst. Jag speglar framåt och bakåt.

Det är en vanlig, svart vardagsmåndag i veckokalendern.

Inte!

Det är inte alls en vanlig dag - det är Annandag Pingst, som du kan läsa med små bokstäver i almanackan.

Denna dag var röd fram till år 2004 då den offrades till förmån för 6 juni, som nu verkligen skulle bli Sveriges nationaldag.

Bara det är anmärkningsvärt - att vårt land inte har haft en högtidsdag för nationen, men däremot en politisk dag för arbetarrörelsen, 1 maj...

Nåväl, följ med nu på en cykeltur med Rödabella, så skall vi fira Annandag Pingst tillsammans!

Vi får se vart hon styr sin kosa.

Cyklar längs Ryssberget.

Vi cyklade ut ur stan, ut mot de blommande rapsfälten. Dofterna var alldeles underbara. Längs den smala asfalterade vägen till Gammalstorp blommade syrener i många violetta färger.

Ryssberget låg skyddande i norr och gav en trygg relief mot himlen.

- Det är bara 2 km till Ysane här ifrån... jamen då rullar vi dit! sade Rödabella och svängde över järnvägsspåren, där ett godståg just passerat.

Lärkan drillade högt i skyn.

Förgätmigej, vitplister och nässlor stod frodiga i vägkanten. Liksom den invasiva parksliden... aj aj!

På de bördiga åkerstyckena stod ett gäng polska arbetare och täckte jordgubbsplantor med vit plast. Tänk när vi får smaka dessa ljuvliga, röda bär!

Röda, liksom denna dag.

Listerlandet.

Nu var vi framme vid Ysane kyrka. Rödabella ställde sig under en blommande kastanj, där en ensam humla arbetade hårt för att pollinera trädets mäktiga "kandelabrar".

Jag bytte några ord med kyrkvaktmästaren och gick in i den svala kyrkan, tillägnad St Gertrud.

Tomt. Alldeles ensam. Så skönt! Så sorgligt...

Jag provade att sjunga lite, för att trösta mig. Men så fick jag ett infall - jag firar gudstjänst! Med mig själv och vår Herre!

Sagt och gjort.

Ysane kyrka. Ett andligt hem.

Här kommer nu små snuttar från denna fina lilla kyrka, med psalmer och textläsningar. Välkommen att vara med mig en stund, till Guds ära.

Jag är ingen soloartist, men även en skrovlig röst kan prisa Herren.

HELIGE ANDE LÅT NU SKE, UNDRET SOM VÄCKER OSS ALLA.

LÅT GUDS FÖRSAMLING ÄN FÅ SE, ELD IFRÅN HIMMELEN FALLA.

OSS OCK ETT STYNG I HJÄRTAT GIV, STYNGET SOM BLIR VÅR SJÄL TILL LIV. HELIGE ANDE, HÖR OSS!

Sv Ps 161 vers 1.

Altaret. Helig plats!

Jag ställde mig i ambon - talarstolen - och harklade mina stämband.

Här är berättelsen om det törstiga och knorrande folket i öknen: 1 Mosebok 17:1-7.

Osynlig församling.

En av de tuffaste lärdomar som Israels barn fick i öknen var att deras Gud, JHWH, inte var beredd att lyda deras minsta vink. Gud var inte skyldig dem något!

Detta är ett allvarsord till oss på Annandag Pingst. Tro inte att du kan köpslå med Gud utan att lyssna till hans vilja.

Folket fick vandra i över en generation tills de lärt sig ödmjukhet... Ska det ta så lång tid för oss också?

Ja, kanske det.

Varje människa har sin ökenvandring, för att vi skall lära oss lämna det gamla bakom oss och verkligen lyssna till vad Herren vill med vårt liv!

Moseboken beskriver en situation för tretusen år sedan. Israel är ett gammalt folk... på plats i landet sedan länge...

Tallen växer i sandig mark.

Men teologin bakom är viktig att se när vi läser och lyssnar till Bibelns ord.

Gud hade inte beslutat att rädda dem ur Egyptens slaveri bara för att de var ett märkvärdigt folk, eller stort folk. Tvärtom! Israel var det minsta folket, och lika bångstyrigt som alla andra.

Folket var inte särskilt moraliskt och inte heller rättfärdigt. Israel i sin begynnelse var lika upproriskt mot Gud som vi är nu...

Att vara upprorisk mot Gud är den stora synden.

Men varför hjälpte Herren dem då? Trots allt fick de ju hjälp med vatten ur klippan när Mose slog på den med sin stav.

Anledningen var en enda.

Kärlek.

Gud älskar sitt folk! Genom alla tider har han fostrat Israel för att kunna visa världen sina avsikter, genom dem, för oss alla. Detta gäller än idag, men det kräver en annan infallsvinkel och ett annat blogginlägg.

Gud har ett enormt tålamod med oss människor, när vi fortsätter trotsa Guds vilja med hat och anfall.

Provocera inte Herren! Lyssna till var fredens väg går.

Himlen vill återspeglas.

Jag satte mig vid pianot i Ysane kyrka och slog upp nr 298.

GUD DITT FOLK ÄR VANDRINGSFOLKET, SJÄLV DU MITT IBLAND OSS GÅR.

DU OSS LEDER, DU OSS STÄRKER NÄR VÅR VÄG BLIR LÅNG OCH SVÅR.

LÅT KRISTALLKLAR KÄLLAN STRÖMMA MED DET VATTEN SOM GER LIV.

STARKA KLIPPA, VAR VÅR TILLFLYKT OCH VÅR FRID!

Sv Ps 298.

Här kan du sjunga hela psalmen tillsammans med mig, en glad amatör som slinter på tangenterna:

Du oss leder.

Annandag Pingst har som rubrik "Andens vind över världen".

Episteltexten är hämtad från Apostlagärningarna 10:42-48. Det är alltid lika spännande att höra om den första kristna tiden!

På väg.

Petrus håller ett tal, en predikan. Ännu en gång föll den heliga Anden över alla som lyssnade till orden om Jesus Kristus. De omvända judar som följt med Petrus häpnade över att den heliga andens gåva blev utgjuten också över hedningarna.

De började tala tungomål och prisade Gud.

Dessa hedningar - som alltså inte tillhörde det judiska folket - blev döpta med helig Ande först.

Därefter kom vattendopet.

Petrus frågade:

- Vem kan hindra att de blir döpta med vatten, när de har tagit emot den heliga anden alldeles som vi?

Vatten och Ande. Ande och vatten.

Vatten och Ande.

Guds närvaro och ett jordiskt "medel". Himmel och jord. Gud och människa.

Döpt, renad och fylld med Guds kraft!

Skaparen, Sonen, Anden. Här är treenigheten i full verksamhet!

Med snubblande fingrar spelade jag psalm 236.

GUDS KÄLLA HAR VATTEN TILLFYLLEST,

EN GÅVA AV STRÖMMAND LIV.

DEN ÄGER VAD ALLA BEHÖVER,

DET RÄCKER FÖR DIG OCH FÖR MIG!

Sv Ps 236

Sv Ps 236.

Rödabella, kastanjen och jag.

Rödabella stod låst och snällt kvar under kastanjeträdet, tålmodigt väntande på sin cykelmatte.

Humlan var kvar i blomkalkarnas klasar och arbetade flitigt, medan jag nu stod inne i kyrkan och gjorde mig redo för att läsa evangeliet. För mig själv.

Och dig.

Joh 6:44-47

Sakrament. Helig handling.

Jesus talar om att "Fadern drar oss". En Gud som drar... söker upp, vill få kontakt.

Gud är subjektet, vi är objektet.

Gud utvalde det pyttelilla folket Israel till att bli hans egendomsfolk. Sakta drog han dem närmare sig, dag för dag. Varje gång de vände sig bort, fick Herren börja om, ungefär som när en tålmodig förälder fostrar sitt barn.

Men för varje kärleksfull tillrättavisning, mognade folket, precis som barnet gör.

Gud äger sin suveränitet.

Det går inte att förstå detta mysterium att det är "Gud som drar oss" till Sonen. Vi tror att det är vi som söker och vi som fattar beslut. Men det enda vi kan göra är att svara an på Guds tilltal.

- Ja. Tack.

Gud drar oss till Kristus, i tysta, hemliga rum i människans hjärta.

Och framför altaret i Ysane kyrka upplevde jag hur Herren åter igen drog mig nära sitt hjärta.

"Av glädje överfallen" som C S Lewis beskrev sin omvändelse.

Gud drar oss.

Och så påminde Jesus om ett ord från profeten Jesaja (Jes 54:13), att "alla skall bli Guds lärjungar".

Detta är en av Gamla Testamentets äldsta profetior som förutsäger den förnyelse som kommer att ske i framtiden.

Gud kommer att utgjuta sin kärlek över alla folk. Herren kommer att befria sitt folk ur varje fångenskap, gång på gång. Även idag, 2021... då vi ber att terrorn skall upphöra.

Jesaja beskriver folkets totala vanmakt. Det är inte roligt, men så är Herren ingen medhårsgud, heller!

Vi befinner oss ca 700 före Kristus. Israels folk har fastnat och Herren måste återigen ta initiativet för att hjälpa dem fram.

Jesus levde med Gamla Testamentets historia förkunnelse, och han kopplar ihop citatet med sin egen messianska gärning.

INGEN HAR SETT FADERN, UTOM DEN SOM HAR KOMMIT FRÅN GUD.

(Joh 6:46)

... alltså Jesus själv.

Inte förrän vi människor har blivit så ödmjuka att vi kan erkänna Guds unika uppenbarelse - I Kristus - kan vi få smaka "brödet från himlen" som det sedan står om i resten av kapitel 6 hos Johannes.

En enda humla sliter ensam.

Det finns enstaka kyrkor som försökt hålla igång Annandag Pingst med andakter eller gudstjänster på denna pingstmåndagskväll.

Men så här i pandemitider så har restriktionerna slagit hårt mot kyrkorna. Alltför hårt!

Frågan är om församlingarna kan komma tillbaka där de var innan.

En del har förtvinat.

Andra har längtat så mycket att trycket är outhärdligt.

Jag vet inte hur läget är i den kyrka jag besökte. Men jag vet att vaktmästaren gärna hade velat jobba mer med levande människor ovan jord, än döda, under jord...

... FADERN SOM DRAR HONOM,

OCH JAG SKALL LÅTA HONOM UPPSTÅ PÅ DEN SISTA DAGEN...

Joh 6:44.

Hopp.

Jesus ger oss ett löfte som sträcker sig bortom detta livet. Bibeln berättar om det eviga livet, inte ett obestämt liv efter döden...

De som kommer till tro blir lovade att Han skall låta dem uppstå på sista dagen.

Detta eviga liv är en livskvalitet som redan från början erbjuds i hela Johannesevangeliet.

"Evigt" visar vilken sorts liv det handlar om, liksom det faktum att det fortsätter efter döden.

Oavsett hur välkrattade gångarna är på kyrkogården...

Men Guds eviga liv handlar inte om en ande som är frigjord från kroppen, nej nej!

Inget grekiskt åtskiljande eller nåt lurigt New Age, nej! Den hebreiska mänskosynen är hel.

Det eviga livet som börjar här och nu när någon lever i gemenskap med Jesus, det fortsätter på andra sidan döden...

... och kommer slutligen att ta sig uttryck i det uppståndna livet, som nämndes redan i 5:25-29.

Jesus banar väg för detta, på nytt förkroppsligade, liv!

Ungefär som humlan...

Ser du henne?

Nu ropar Rödabella på mig.

- Var är du? Du har varit borta i en hel timme, Helene!

- Ja, ja.. jag är i min Faders hus. Det tar tid att lyssna in vad Guds Ord vill säga, var jag har min kallelse.

- Just nu är du kallad att trampa mig hem! Hoppa upp. Vi ska hem och fika.

Och så måste du öva mer på din pianoläxa!

Pingstkaffe.

Rödabella drar i mig.

Och vår himmelske Fader drar ännu mer i mig. Känner du det också?!

Var välsignad, denna svarta röda dag.

Det är en Annan Dag.

Pingst.

Jag är så glad för den här spontana cykelutflykten, som landade i en egen liten minigudstjänst! Inget var planerat. Jag bara iscensatte min längtan...

Men någon kantor blir jag aldrig!

Ingen kantor.