Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

tisdag 25 maj 2021

HÅRDROCK eller BALKANBALLADER - ESC

Eurovision Song Contest, 2021.


Såå låång väntan! Så mycket pengar! Så dryg pandemi! Så mycket teknik och musikalitet som skall stämma med spotlightshowen, kameravinklar och pyroteknik.
Och så kom äntligen dagen.

Eurovision Song Contest, ESC, gick av stapeln i lördags. Det kan vara passande att sända detta nationsfenomen just på pingstafton... eftersom vi då fokuserar på den helige Andes utgjutande. 
Vid den allra första Pingstdagen kom helig Ande över vanliga människor - liknande tungor som av eld -så att de med Guds kraft kunde tala andra tungomål...
Och det var i Jerusalem.

Sloveniens ljusshow.


Den svenska melodifestivalen pågick i mars-april. Det känns nästan lite inaktuellt när den stora tävlingen väl drar igång. Men vi måste ju klara av Let's Dance först i TV-apparaten.

Vi har vant oss vid att Sverige levererar riktigt bra musik ut i världen. Carola var dock nervös när hon skulle presentera den svenska juryns poäng - ljudteknikern var inte klar med mikrofonmyggan på hennes blå klänning, och själv passade hon på att predika lite om sig själv... hur mycket ESC har betytt för henne.

Det vet vi.

- Gud välsigne alla tvälanden.. tälvanden... tävlanden - fast på engelska. 
Det hade jag inte heller klarat av att säga. Contestants... Kan du?

Sveriges bidrag, med Tusse.


Vi har en benägenhet att hålla oss själva högt i det här blågula landet. Tusses bidrag "Voice" är en mycket fin låt med bra budskap:
- Can you hear all the voices...

... vilket får mig att tänka på alla människors rop i bön, i sin nöd, efter gemenskap - särskilt när Tusse går ned och ställer sig på knä...

Men det räckte inte hela vägen fram.
Vi ville segertippa oss själva. Åtminstone bland de fem första. Eller tio bästa. 
Eller jasså inte det. 
Fjortonde plats... Jaha, det var ju inte så bra. Nästan dåligt. 

Och Tusse sa att han var Mycket Trött på att tävla. Han har tävlat i Talang, Mello och nu Eurro (eller var heter Eurovision Song Contest på dagis-språk?).

Tusse hör rösterna.


Varje år plågar jag mig med att titta på detta spektakel. Det börjar kl 21 för att alla spanjorer ska ha hunnit äta middag, och är slut strax före kl 01... Ingen tänker på oss som skall arbeta i kyrkan på söndagen...
Efter tre låtar orkar jag inte se fler dansare som slänger med huvudet, ljuslampor som blinkar och överenergiska sångare...
Likväl sitter jag kvar.

För det här är kultur.

ESC är Europas sammanhållande kitt. Musiken förenar. Musiken talar. Och vi förstår varandra, bortom språkförbistringen, som iscensattes vid Babels torn för cirka tretusen år sedan...

Musik. Inte politik. Bara lite. 

Jämlikhet i Putinland?


Rysslands bidrag gillade jag. Sångerskan stod inne i en jättestor klänning som gick på hjul. Sedan öppnades den och hon steg ut - och sjöng tillsammans med en stor digital vägg om "Russian Woman" - om kvinnans frigörelse och självklara plats i samhället.

Men det gillades inte av ryska män. 
Hon anmäldes för mans-hat.

För att hon sjöng om kvinnor.

Jodå, det är så härskartekniken fungerar. Lyssna inte. Säg tvärtom. Och var mycket indignerad!
Putinlandet är mycket långt bort från jämlikheten.
"Russian Woman" fick dock mycket stöd och hamnade på plats nr 9.

Rysk kvinnokamp. Blev anmäld.


Lite efter mitten hamnade Israel med sitt bidrag "Set me Free". Den mycket smala sångerskan med det mycket konstfärdiga håret stod för ESC's absolut högsta ton någonsin: 
- Slätstrukna B...

Det klarar inte ens min blockflöjt.

Israel fick min röst, av många anledningar. Själva låttiteln talar starkt till mig: Släpp mig! Gör mig fri. "Set me Free".

Israels tuffa sångerska.


Låt Israel vara ifred! De har bott på plats sedan urminnes tider, och fått sitt land sanktionerat 1948 av FN. Bråka inte då! Israel är inget mordiskt anfallsland. Det är ett fredligt folk. 
Men det är det sista man kan säga om Israels grannar...

Fundera på det, hur det kommer sig att Israel är med i denna europeiska musiktävling, och inte Egypten, Syrien, Gaza... 
Men ett arabiskt inslag hade varit mycket intressant! Låt Fairus ställa upp och sjunga FRED in i Mellanöstern!

Låt Israel var ifred.


Så nu lämnar vi politiken och går över till själva musiken. 

Länge handlade ESC som schlagerlåtar, med eller utan balladkänsla. Sedan öppnades det upp för modernare tongångar. Disco, rock och folkmusik har funnits med länge nu, och när Ruslana från Azerbajdzjan vann, så tog sig "balkan-popen" in på scen med full kraft.

Sakta har även hårdrocken smugit sig in. Halva världen höll andan när finska Lordi vann med "Hardock Halleluja" för några år sedan, och undergången kändes nära.
Hur skulle det gå i år?

Det kreativa ryska bidraget.


Både Italien och Finland tävlade med varsin hårdrocklåt. Men Europas jurygrupper valde att lyfta upp Frankrikes Edit Piaff-ballad, så intensivt smäktande att Barbara Pravi nästan gick igenom rutan...
- Violá!
Och Schweiz bidrag hade den bästa sångaren, men en melodi som ingen någonsin kommer att kunna sjunga. Men tonerna gick runt i universum och länge såg han ut som vinnare:
- Tout l'univers.

Tills folket fick säga. Med sina röster fick alla andra bli tystade... och sätta sig ned:
- Zitti e buoni.
Det lär betyda "var tyst och håll k-ften".
Roligt var att en kvinna var med i bandet, som basist, och hennes danska bakgrund hade givit gruppen det nordiskt klingande namnet Måneskin.

Men det var allt annat än månsken! Denna italienska hårdrock var bara skränig och hård. Den hårt sminkade sångaren Damiano utstrålade inget annat än ett Svart Hål.
Över huvud taget var djävulska demoner ett populärt inslag.

Cypern öppnade.


Tävlingen inleddes med Cyperns bidrag, som andades sex och porr, med kvinnliga demoner som dansare. I hemlandet fick de så pass mycket kritik att de knappt fick resa iväg och representera landet.

Cypern - där var Paulus och missionerade en gång. 
Är det fortfarande ett kristet land?
Slovenien var det enda land som hade antyda till kristna termer. Jag tyckte mig höra ett "halleluja" ibland. Men det vill Europa inte ha och förpassade Albaniens "Karma" ned till plats 21.

Den devolusiska sången "El Diabolo" lät Cypern få plats 16 i resultatlistan.

Cypriotisk eurovisionbordell?


I ett inlägg här om dagen skrev jag om Norges bidrag, som också handlade om djävlar, fast på ett annat sätt:
- I'm a fallen angel.

Sångaren TIX satt fastbunden i svarta kedjor, styrd av smådjävlar. Den texten var mer seriös, såsom jag uppfattade det, i en längtan att bli fri från det som binder en. 
Läs mer här:

Europas kamp. Norge plats 18.


Ofta brukar ju grannländer rösta på varandra, för artighets skull, eller för att man har samma musikstil.
Men riktigt pinsamt i år var att Storbritannien inte fick ett enda poäng - varken från jurygrupperna eller från allt mobilröstande folk... De kom på plats 26. Sist.

Även Tyskland, Spanien och värdlandet Nederländerna blev utan tittarpoäng. Det gick ett besviket sus bland de tretusen tätt sittande människorna i publikhavet. De var negativa. Både till resultatet och vad gäller Covid-19.

Tätt, tätt i Rotterdam.


Ibland röstar man på det som är ovanligt. Ibland röstar man på det som alla andra tycks gilla.
Vilket skulle det bli i år?
Sverige gav sin 12-poängare till Malta. "Je me casse". Jag drar. En kul upp-tempo-låt med en sångerska full av självförtroende. Hon drog, till plats nr 7.

Om ESC 2021 hade bjudit på femton hårdrockslåtar, då hade Italien inte vunnit. De hade försvunnit i mängden och inget måneskin hade lyst över dem.
Om vi hade fått höra fjorton smäktande ballader, som det var förr, hade det varit svårt för någon att sticka ut.
Men det var gott om balkan-pop, som jag kallar det. Litauen, Grekland, Moldavien, Serbien och Azerbajdzjan dunkade på med taktfasta rytmer. I den kategorin var det Ukraina som stack ut med sin galna gröna fjäderdräkt och i ett hysteriskt tempo. Ett tag låg de i topp... 

Ukraina, med egna glorior.


Så, varför vann Italien?

En del musikanalytiker tror att det beror på att hela Europa nu vill ut på de stora arenorna igen, och gå på fulldängskonserter med högtryck. Vi har suttit still länge nog och varit tysta och artiga. Vi orkar inte uppföra oss längre! Släpp ut oss! 
Vi vill rocka!

Damiano David sprutade champagne över basisten Victoria De Angelis och de var mer förvånade än glada. Det ingår liksom inte att le när man är en jättehård hårdrockare...

Italien vann. 


Suck. "Growing Up is Getting Old" som Bulgarien sjöng, i en mycket finstämd sång.
Jag är mycket uppvuxen.

Och mycket gammal.

Just nu orkar jag varken med balkanrock eller hårdballader. 
Jag skall sjunga en psalm.

Tryggare kan ingen Vara...

Slutresultatet.


Och när Sweden Rock Festival går av stapeln nästa sommar 2022, då kan de väl bjuda in de glada tyskarna med sin glittriga ukulele, så att han inte blir så ledsen för att han hamnade på plats 25.
Med ett budskap som jag skickar rakt ned till terrorkrigarna:
- I don't feel hate.

Nä, där hör ni!
Musiken förenar och förfredar. Vi hatar inte. Vi älskar.

Internationella hälsningar från Sturella, alias

Helene Sture Eurofelt, 

- som skriver i svängrummet mellan kultur och kristen tro, samhälle och religion,
- och som inte hör vad programledaren säger när halva butiken är öppen...

Jag ser. Jag hör inte...







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar