I söndags, den 18 april 2021, var det 500 år sedan Martin Luther stod inför rätta vid riksdagen i Worms.
- Vill du återkalla din kritik?
- Nej.
Hans våldsamma kritik mot kyrkan bottnade i att han läste Bibeln - och följde den. Det gjorde varken biskopar eller påvar, som utfärdat avlatsbrev där vanliga människor kunde köpa sina synders förlåtelse... och minska kyrkans straff i skärselden.
Girighet styrde maktens män.
Rädsla styrde övrigt folk.
Men låt mig få backa lite och hämta upp vad som hänt innan dess. Människan känner inte sin samtid, som det står i Predikaren 9:12. Det tar tid att få perspektiv.
På 1500-talet rörde sig två strömmar mot varandra. Det ena var den enorma rädsla som präglade människorna i samhället, det andra var begynnande vetenskapliga framsteg som gav framtidshopp.
Och i allt detta hade Gutenberg uppfunnit boktryckarkonsten, som revolutionerade spridningen av kunskap och information.
Prästerna hade under långa tider predikat bredvid Bibelns ord, utan klarhet och balans. Missbruket gynnade deras maktställning. Själva var de säkert varken omvända, överlåtna eller frälsta, vilket en präst bör vara för att kunna förkunna.
Det finns gott om träsnitt från denna tid som visar människans uppfattning om Gud och livet efter döden. Många levde med ångest för den straffande guden. När Guds dom kommer, skall jag bli uppslukad av helvetets gap då? Är paradiset förlorat för mig?
Många altarskåp visar denna kamp - inte minst i Vadstena, nere i brödrakoret.
Martin Luther är en flitig läsare. Han studerar Bibeln, läser många böcker och skriver själv olika skrifter. Han vill utforska sanningen om Gud och Jesus Kristus.
Även han plågas av ångest över sina synder - trots att han som präst läser mässan - ångest inför sin död och ännu mer full av ångest inför skärselden.
Jag har tidigare skrivit ett inlägg om "Abrahams sköte" - väntrummet mellan döden och uppståndelsen.
Läs mer här:
Det lilla som Bibeln nämner om detta, det förstorade den romerska kyrkan upp till så våldsamma proportioner att det nu helt hade tagit överhanden.
Borta var Guds nåd och den glädje Jesus Kristus kommit för att bringa till oss.
DETTA HAR JAG SAGT ER FÖR ATT MIN GLÄDJE SKALL VARA I ER OCH ER GLÄDJE BLI FULLKOMLIG!
Jesus i Johannes evangelium kap 15:11.
Då, liksom nu, tänkte man sig att världens slut var nära. Den yttersta tidens ryttare var på väg, med ännu mera död (Uppb 6:2-8).
Människorna var rädda för fasansfulla sjukdomar och för den svarta pesten. Vi är rädda för det smittsamma viruset Covid-19 som härjar i vår tid.
- Vad ska vi göra? frågar de. Hur ska vi bli räddade?
Många ber till helgon, eller dyrkar reliker, såsom seden var i den romerska kyrkan. Man gav sig ut på vallfärder till heliga platser, med fanor och stora vaxljus.
Bland dem fanns sjuka och krymplingar, som gav sina sista krafter till att blidka denne vrede Gud...
Här är en bild, ett träsnitt från 1523, på den "Vackra Maria" i Regensburg, dit många vallfärdade. De bad och sjöng, de åkallade Maria i sin nöd och hoppades på hjälp. Du kan se på bilden hur de kastade sig ned inför Marias bildstod, fulla av förtvivlan...
Jag blir arg, upprörd och förtvivlad när jag läser om detta sista mörker av medeltiden. Det är bokstavligt talat så in i helv... förfärligt! Och kyrkan skuld till detta. Skäms!!
Jag blir lika upprörd som Martin Luther... han är min själsfrände!
Men inte nog med det.
Det fanns även yttre fiender av kött och blod. Turkarna stod utanför Wien. Balkanländerna är redan intagna av turkarnas mäktige ledare; sultan Soliman.
Här är ännu ett kopparstick, av M Lorch, 1559, på denne mäktige muslimske man:
Turkarnas ledare Soliman vill erövra Europa. Människorna är mycket rädda.
Martin Luther skrev senare i en psalm - som inte finns i vår svenska psalmbok:
Behåll oss, Herre, i Ditt Ord.
Ge skydd för påven, turkens mord,
som störta vill ifrån Din tron,
Jesus Krist, Din ende Son.
Den psalmen skulle jag vilja sjunga.
Även domstolarna bidrog till denna skräckfyllda tid. Om någon blev anklagad, utsattes personen ofta för tortyr för att en bekännelse skulle tvingas fram.
Kvinnor blir brända som häxor. Påven Innocentius VIII hade 1484 utfärdat en bulla om häxförföljelsen, och öven där tilläts tortyr.
Betyder inte namnet Innocentius = den Oskyldige, den Oskuldsfulle?
Här skulle jag kunna tänka mig att svära en lång ramsa....
Trots att vetenskapen ser framtidsljus med Columbus och Kopernikus, och handelshusen blomstrar samt att riddare och humanister för fram ett annat livsideal, så är det ändå den romerska kyrkan som har den största makten.
Varför?
Jo, det är kyrkan som förvaltar människornas frälsning. Det är bara kyrkan som kan bevilja avlat = minskning av kyrkans straff för redan förlåtna synder... Denna avlat är till salu. Många köper avlatsbrev i förhoppning att det skall bli lindrigare i skärselden...
Stopp! Sluta nu! Detta är gräsligt!!
Precis så reagerade Martin Luther.
Till kardinalen skriver Luther, den 31 oktober 1517:
"Vilken fara är det inte för en biskop om han förtiger evangeliet och bara låter avlatslarmet nå ut till folk.
Ingenstans har Kristus befallt att man skall predika avlat."
Det är nu de 95 teserna tar form.
Luther börjar skriva disputationsblad för att bjuda in de lärde för att diskutera saken. Boktryckarkonsten tjänade verkligen hans syfte.
Latin var de lärdes språk, men en av mottagarna låter trycka teserna även på tyska.
Bladen sprider sig blixtsnabbt. Inom två veckor har de nått hela Tyskland!
Betänk att man skrev allt för hand annars...
Folket har väntat så länge på att något skulle hända, att någon skulle komma. Om Luther säger nu folket:
- Här är mannen vi behöver, i kamp mot allt det ruttna och falska som kyrkan ger! Nu är tiden inne!
Det uppseende som teserna väcker är otroligt. Luther säger själv senare:
"Att teserna nått ut till nästan alla länder är ett underverk för mig själv.
Jag har råkat in i denna storm utan egen beräkning. Jag ville det alls inte själv. Gud är mitt vittne."
För många år sedan reste jag i "Luthers fotspår". Jag har stått vid slottskyrkan i Wittenberg där vänstra dörren blev anslagstavla för hans 95 teser.
Den kritik jag själv upplevt inifrån kyrkans arbete, har samma glöd och utgångspunkt som Luther - den kyrka han reformerade! - nämligen att när kyrkan och församlingen tappar den dagliga bönen och bibelläsningen, då tappar vi fokus på Kristus.
Det Gud har gjort för oss tenderar att försvinna i all vår verksamhet/ traditioner.
Luther har två problem:
- det ena är som sagt att romerska kyrkan inte längre förkunnar evangeliet klart och rent.
- det andra är att han inte finner någon sinnesfrid. Det hjälper inte att gå i kloster...
Hans starka erfarenhet är att om någon klosterbroder någonsin skulle komma in i himmelriket på grund av sina fromma gärningar, så vore det han...
Det är bara det att frälsningen inte handlar om det.
I sin förtvivlan skriver han en psalm som sammanfattar kampen. Den återfinns som nr 345 i vår svenska psalmbok (nr 37:2-3 i gamla psalmboken från 1937):
JAG UNDER SATAN LÅG,
OCH KUNDE MIG EJ HJÄLPA.
DEN SYND SOM RÅDDE MIN HÅG
I GRUND MIG VILLE STJÄLPA.
MIN SYND MIG TILL FÖRTVIVLAN DREV,
MITT SAMVETS DOM ORYGGLIG BLEV
OCH HELVETET STOD ÖPPET.
MEN GUD AV SIN BARMHÄRTIGHET
SIN' ÖGON TILL MIG VÄNDE.
HAN SÅG I NÅD MIN USELHET
OCH HJÄLP AV HÖJDEN SÄNDE.
ÄNDOCK JAG VAR AV SYNDER FULL
VAR HAN FÖR MIG EN FADER HULD
OCH LÄT SOM OM MIG VÅRDA.
Luther läser Guds ord intensivt. Som den språkskicklige teolog han är, översätter han GT från hebreiska till tyska och NT från grekiska till tyska. Nu kan Guds Ord läsas på folkspråket och var man kan själv se vad Guds Ord säger.
Folket slipper vara i händerna på prästerna, som läste mässan på latin...
När han kommer till stycket i Romarbrevet 9:16 så förändrar det hela hans - och kyrkans! - liv: att Guds NÅD är allt vi behöver:
ALLTSÅ KOMMER DET INTE AN PÅ MÄNNISKANS VILJA ELLER STRÄVANDEN,
UTAN PÅ GUDS FÖRBARMANDE.
Rom 9:16.
Vi kan nog inte förstå hur stort detta är. Det är en enorm befrielse! Här är räddningen! Här är kärleken som bär den förkrossade människan igenom försoningen, till frälsning.
"Av nåd allena.
Genom tron allena.
Genom Skriften allena."
Det har Martin Luther förstått. Det säger han nu gång på gång. Men det hade den romerska kyrkan dittills inte predikat. Det är en ny lära. Det är emot påven.
Så blir Luther anmäld till påven år 1518. Han blir bannlyst och fredlös. Han måste återkalla sina teser. Det gör han inte.
Två år senare, 1520, bränner Luther den påvliga bannbullan jämte de påvliga lagböckerna.
Året efter, 1521, står han inför riksdagen i Worms, för att ta tillbaka sina påståenden, och där kommer de berömda orden:
"Här står jag och kan inget annat."
Men den stränga uppfordrande fortsättningen:
- Om jag inte blir överbevisad med Skriftens innebörd, eller med uppenbara förnuftsskäl, förblir mitt samvete fånget i Guds ord.
Ty jag tror vare sig på kyrkomötena ensamma eller på påven, eftersom det är uppenbart att de ofta misstagit sig och motsagt sig själva.
Återkalla kan och vill jag inte, eftersom det vare sig är säkert eller tillrådligt att göra något mot sitt samvete.
Gud hjälpe mig. Amen.
Tio dagar senare förklarar kejsar Karl V i "Worms-ediktet" följande:
"Vi förklarar Martin Luther för en från Guds kyrka avsöndrad lem och en uppenbar kättare. Vi bjuder er alla att inte ta emot honom i ert hem eller ge honom något att äta"....
Men sanningen segrade, Guds ord segrade och kyrkan blev reformerad, men till priset att den sprack i två delar.
Luthers anhängare kallades "evangeliska" (i motsats till de lagiska i romerska kyrkan). De kallas även för "protestanter" eftersom de protesterar mot att nattvarden bara skall delas ut i ena gestalten (bara bröd, inte vin...) och att prästerna måste få ingå i äktenskap.
Läs gärna själv vidare i kyrkohistorien. Det är mycket lärorikt! Och tragiskt hur dumma människor kan vara...
Men Guds Ord är det friska källflödet som ger evigt liv.
I nästa inlägg gör jag ett bibelstudium kring det Luther fann - Nåden allena.
Vi ses där.
Guds kärlek till alla,
- med tack till Dietrich Steinwede för din utmärkta sammanfattning om Luther i text och bild, utgiven på Verbums förlag 1983, i översättning av Håkan Gardar.
Helene F Sturefelt, V.D.M - Det gudomliga ordets tjänare,
- som fotograferade brödrakoret i Vadstena, samt Lukas Cranachs träsnitt från Luthers samtid,
- och som vet att reformationen måste ständigt pågå, eller hur!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar