KALLAD TILL FULLKOMLIG GLÄDJE

Glädjeblomster.

Vad är målet med din livsåskådning? Vad strävar du emot?

Att glädje skulle kunna vara ett livsmål är inte självklart i vår tid, som värdesätter ekonomi och snabba pengar högst. Frihet kan dock vara ett mål, liksom självständighet.

Men den ribban är lågt satt. Den når inte särskilt långt och erbjuder mest missmod. Det kommer inga snabba pengar och friheten tycks vara en utopi.

Följ med på ett bibelsamtal i Vadstena! Jag vill berätta vad jag har funnit.

Pilgrimscentrum öppnar sina dörrar för pilgrimskommuniteten på Mariagården, där systrarna (Mariadöttrarna) suttit många gånger i bön och samtal. Bibeln kallar oss till glädje.

Och Jesus talar om att vår glädje skall bli fullkomlig! Det är därför han är här.

Kristus i fönstret.

Jag tittade ut genom det gamla fönstret, beklätt med bomull för att skydda mot Vätterns kalla isvindar. Så här gick mina tankar under denna goda halvtimme.

Vi läser i Johannes 15:11-17:

DETTA HAR JAG SAGT ER FÖR ATT MIN GLÄDJE SKALL VARA I ER OCH ER GLÄDJE BLI FULLKOMLIGA. 

MITT BUD ÄR ATT NI SKALL ÄLSKA VARANDRA SÅSOM JAG HAR ÄLSKAT ER.

Jesus har inte kallat oss till kunskap. Inte heller till någon särskild sorts andlig insikt. Utan till GLÄDJE!

Hur mycket då? Inte lite grann, inte halvvägs... utan till FULLKOMLIG glädje!! 

Det är stora anspråk som bara Gud själv kan uppfylla.

Tack!

Det här är ingen glättig glädje eller ett påklistrat beteende. Inte heller är det roliga YouTube-klipp - fast det är skönt att få flabba ibland! - eller påhittade humorprogram som skall döva världens allvar.

Nej, den glädje Jesus berättar om hör ihop med kärleken.

Att älskar varandra. 

Glädjen bor i kärleken.

Den som hatar är inte glad. Den som vill hämnas skrattar inte. Den som har ont i sinnet känner ingen glädje. Skadeglädjen är ondskans perversion av den sanna glädjen.

Glädje bortom graven.

INGEN HAR STÖRRE GLÄDJE ÄN DEN SOM GER SITT LIV FÖR SINA VÄNNER.

NI ÄR MINA VÄNNER OM NI GÖR VAD JAG BEFALLER ER.

Hoppsan!

Befaller Jesus oss? Vad är det för ton? Det är vi inte vana vid. Det var ett ovanligt starkt uttryck. Varför tar han i så?

Jesus befaller oss att älska varandra. Om vi inte gör det, då är vi inte hans vänner...

Detta tycks vara ett kraftfullt kännetecken på att vara kristen.

Om du och jag inte älskar, då hör vi inte ihop med Jesus. Så viktigt är det!!

Att älskar varandra är inte en rekommendation... Inte heller ett positivt förslag från ledningsgruppen, eller ett tillval för den som tycker det skulle vara trevligt med lite kärlek.

Nej, det är en befallning!!

Ingen kärlek. Ingen glädje. Ingen Jesus-gemenskap. Och ingen kyrka...

Min blick letade sig in genom det gamla fönstret igen, och jag tänkte på kyrkan, vår arma kyrka, vår älskade kyrka, vår politiskt korrekta kyrka som bitvis går vilse i genusteologin och religionsdialogen (se kommande inlägg).

När kyrkan på 500-talet var sönderslitet av interna stridigheter kring uttolkningen av bibelordet, då hade kärleken lämnat för länge sedan. Glädjen var också borta.

Och när en ny profet dök upp i Mellanöstern på 600-talet var det lätt att ta över det som havererat. 

De första kristna kyrkorna i Turkiet (Mindre Asien) gav upp och övergick till islam.

Kristus på hyllan.

Jag frågade en av mina fina vänner från Syrien vad det står om glädje i Koranen.

Han tänkte en stund.

- Det står ingenting om glädje i Koranen. Jo, kanske en gång, eller två... Men det är inte islams ärende.

- Jaha... nähä...

Detta samtal väntar fortfarande på sin fortsättning.

Kyrkan har också en del att fundera på - att återvända till källorna och sätta Jesus helt i centrum och bön och bibelläsning som första prioritet i allt församlingsarbete.

Då kommer kärlek och glädje att börja växa igen.

Kristus i Frälsarkransen - glädjepärlan.

Min blick hade fastnat i tapeten när jag lyssnade till nästa del av texten i Johannes evangelium:

JAG KALLAR ER INTE LÄNGRE TJÄNARE, TY EN TJÄNARE VET INTE VAD HANS HERRE GÖR.

JAG KALLAR ER VÄNNER, DÄRFÖR ATT JAG HAR LÅTIT ER VETA ALLT VAD JAG HAR HÖRT AV MIN FADER.

Jesus talar till lärjungarna. De har nu utbildats av honom i tre år och är redo att sändas ut i världen. 

Förhållandet har varit väldigt ojämlikt, men nu är de så pass rustade att det är dags att gå ut.

Tjänare har de aldrig varit... Den rollen har Jesus tagit på sig på han tvättade deras fötter och visade sitt tjänande sinnelag, som var så totalt att han snart skulle komma att ge sitt liv för världens synder...

Men det visste inte lärjungarna ännu.

Kristus på korsträdets stam.

Sedan kommer en fantastisk vers, som vänder all livsåskådning på huvudet, när vi tycker att vi väljer vad vi vill ha på det religiösa smörgåsbordet...

NI HAR INTE UTVALT MIG, UTAN JAG HAR UTVALT ER OCH BESTÄMT ER TILL ATT GÅ UT I VÄRDLEN OCH BÄRA FRUKT, FRUKT SOM BESTÅR.

Jesus utvalde de tolv, rustade dem och sände dem.

Men detta ordet gäller varje bibelläsare, varje människa! Jesus utväljer dig! Du är utvald och kallad - till glädje!

Vi tänker att vi är sökare. Det är Gud också... och genom Jesus söker Gud upp oss, var och en, en efter en, år efter år, generation efter generation.

Att bli utvald kan dock vara en problematisk tanke. Predestinationsläran har skapat mycket ångest genom seklerna, då man tror att vissa skulle vara utvalda till frälsning, men inte alla. 

Vi fick en bild:

- Tänk dig att du går in genom en port där det står KALLAD. Alla är välkomna dit. Du går in, tar kallelsen på allvar, och när du vänder dig om ser du att det på portens insida står UTVALD...

Men det kan du bara läsa när du tagit kallelsen på allvar och gått in genom porten.

Det var en vacker tanke!

Kristus är porten.

Jesus avslutar sitt tal till lärjungarna med att visa konsekvensen av kärleken och glädjen. Då är man nämligen ett med Guds vilja och då...

OCH DÅ SKALL FADERN GE VAD NI ÄN BER HONOM OM I MITT NAMN.

DETTA BEFALLER JAG ER, ATT NI SKALL ÄLSKA VARANDRA.

Joh 15:11-17.

Att be i Jesu namn är att bedja med kärleken som mål, i glädje för andra. Det är ingen egoistisk begär-bön, utan snarare ett förtroligt samtal med vår himmelske Fader.

Så, släpp ditt sökande efter "tro och mening". Våga möta Jesu blick när han nu vänder sig till dig och säger:

- Du har inte utvalt mig, utan jag har utvalt dig...

Det är så stort!!

Vila sedan i det som händer. 

Glädjerika hälsningar från en bibelläsare, 

Helene Sture Glädjefelt,

- som fotograferade askurnlundsgravplatsen i Vadstena, med dess undersköna pensé-pelare.

Kallad till glädje.

•