När jag vaknar, tar jag god till på mig att låta nattens äventyr i det undermedvetnas rike sakta få komma upp till ytan. Ofta förundras jag, ibland måste jag skratta och ibland blir jag alldeles stilla när jag inser vad det undermedvetna försöker säga...
Det är känslan som tolkar och "tänker" - inte huvudet! Där ligger alldeles för många försvar, med ett överjag som censurerar och missförstår.
Som den symbolpedagog jag är, gläder jag mig åt vad denna drömmen visade. Jag väljer att dela med mig, för jag tror att du, bästa läsare, också behöver upptäcka detta.
Godnatt! Nu går vi till sömns. Det inre livet öppnar sig...
Människorna var samlade för att åka skidor.
- Men det finns ingen snö!
- Förbered er...
- Men, det är ingen idé!
- Förbered er...
Naturen var grå och mild. Det var en trist vårvinterdag när inga färger finns. Åka skidor var det sista man tänkte sig en sådan dag.
Men människorna packade mig sig åkdon - pulkor och skidor.
I nästa drömscen kommer vi till en skidbacke. Skogen är fortfarande trist och disig, men i mitten ligger en sträng av snö. Visserligen är snön grå och smutsig, men det är dock snö.
Vi står på en avsats och en av flickorna tittar nedåt där det är en härlig utförsbacke. Hon sätter sig på pulkan, men vi ropar:
- Stopp! Stanna!
Backen slutar i en granskog, men det är försent... Hon åker iväg - och fastnar förstås i granarna.
Hon kunde inte förutse faran, och hon lyssnade inte på oss.
Det såg komiskt ut, så vi kunde inte låta bli att skratta, men hon var inte glad.
När vi blickade uppåt såg vi den stora skidbacken, med sin smutsgråa snö.
Hur skulle vi göra nu? Hur skulle vi ta oss upp?
Just där blev kudde för varm, och jag vaknade...
Nej!
Men tydligen hade det undermedvetna talat tillräckligt och sagt sitt.
Jaha... Och?
Om man inte är van vid drömmarnas symbolik, tror det vakna jaget (huvudet) att drömmen handlar om en skidbacke. Men det gör det inte!
Ett meddelande har bara klätt ut sig till en liten nattlig filmsnutt.
Budskapet liknar det Noa fick vara med om i riktiga livet:
- Bygg en båt!
- Men det regnar inte...
- Nej, inte än. Men regnet kommer. Och då måste du vara förberedd för att rädda det som räddas kan.
Min enkla dröm har en liknande betydelse, nu in i vår situation.
Förbered dig på något annat som du inte ser...
Detta en en typisk strategi för hur Gud verkar ibland oss. Det är bara Gud som har hela världsbilden klar. Vårt mänskliga perspektiv är alldeles för litet, både i tid och rum.
Förbered dig på en vinter som du inte ser. Förbered dig på ett problem du än så länge bara anar, eller förbered dig på något roligt som skall hända...
Att vara beredd. Ligga steget före. Ha öppna ögon och öron. Att vara medveten, vaken - även i drömmen! Bered en väg...
Vi lever under det "synligas förtryck".
Det vi inte ser, det finns inte. Det är en livsfarlig hållning! Och ganska barnslig...
Det allra mesta som finns, kan vi inte se med blotta ögat - alltifrån makrokosmos ut i universum, till mikrokosmos där atomer, bakterier och virus härjar...
Hjärtat ser mer än ögonen. Hjärtat "ser" känslor och känner av relationer.
Kunskap "ser" med hjälp av erfarenhet - och måste tyvärr invänta att eventuella mätinstrument hinner komma ikapp och undersöka läget. Likväl finns företeelsen hela tiden, trots att ögat inte kan se.
Vad betyder flickan som åkte nedför backen in i granskogen?
Hm, det drömmen säger mig här, är att aningslösheten banar väg för kraschen.
- Vilken rolig backe! Vilken härlig utförslöpa!
Ja, i några sekunder ja... Förmågan att förutse konsekvenser är en egenskap som växer med åldern, där vi behöver hjälpa varandra att se långsiktigt.
- Stopp! Du kommer att landa inne i granskogen!
- Men jag vill uppleva att det killar lite i magen...
Denna enkla drömscen fångar in vår tidsanda.
Vi har inte velat se klimatkrisen som en konsekvens av vårt beteende - förrän nu.
Ett dödligt virus tvingar oss ned på knä... Med kniven på strupen ändrar människan beteende. Naturen har återhämtat sig i vissa fall, där vi kan påvisa renare luft och renare vatten.
Så bra!
Och alla tänker att bara vi kan vaccinera bort det dumma Covid-19-viruset, så kan vi leva som vanligt igen.
Men naturen - med alla dess bakterier och virus - tänker annorlunda. De har haft överläggningar på mikronivå och Moder Jord och Fader Vår har gett tillåtelse till Corona-virusen att mutera - för att hålla mänskligheten i schack!
Den tredje scenen i drömmen är då vi tittar uppåt, mot den stora skidbacken.
Snön är smutsgrå, det finns inget vinterlandskap kvar i den omgivande skogen, och vi vet inte hur vi skall komma upp...
Just det.
Drömmen har talat.
Där står vi nu. På en avsats. Det finns inte så mycket kvar att åka på, liksom... Vi har snart tömt ut jordens resurser så att förutsättningarna för att leva är oerhört dåliga.
Längtan att ta sig högst upp infrias inte. Det finns inte längre något liftsystem, det är borttaget. Skogen ser redan vissen och död ut.
Det är klart att kudden blev för varm just i det ögonblicket!
Överhettat.
Hur fortsätter drömmen?
Det är det som är så oerhört märkligt med det undermedvetna. Den stoppade just där, där problemet var uppenbart, och överlät fortsättningen till vaket tillstånd.
Drömmen har påvisat en resurs och ett problem, så är det alltid.
Resursen är "förbered dig". Problemet är "det går inte att åka längre"/ det går inte att leva som vi gjort tidigare.
Svaret på drömmen är:
- Åk hem. Sitt still. Ta det lugnt. Far inte omkring! Tro inte att naturen är din lekstuga! Ta hand om den, vårda den. Annars kraschar du snart rakt in i granskogen.
Och då är det ingen som skrattar.
Skaparen har talat.
Godmorgon!
Nattliga hälsningar från Helene Sture Drömfelt,
- vaksam sovare och lyssnare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar