LÅNGFREDAGEN - Mark 15:21-41, Jesaja 53:1-12, 1
Kor 2:1-10.
LISTERKYRKAN kl 11.00 – livesändning Youtube, 2 april
2021.
Låt oss be: Herre, vi står inför ditt kors. Öppna
försoningens mysterium för oss! Helige Ande, gör vårt hjärta så rent att vi kan
se och ta emot det Du nu vill göra för oss!
I FADERNS OCH SONENS OCH DEN HELIGE ANDES NAMN, Amen.
Tänk om vi har missförstått livets villkor? Tänk om vi
är så förblindade i vår längtan efter att allt skall vara gott, att vi inte ser
hur illa det är ställt?
Med fel perspektiv kan vi inte förstå varför Herrens
tjänare skall lida, inte heller varför Jesus måste dö på korset, eller varför
vi behöver en syndaförlåtelse… Livet är ju gott!! Eller…?
Korset var en politisk symbol långt innan det blev ett
tecken på att vara kristen. Pilatus visste, folket visste och översteprästerna
visste vad korset stod för – Roms yttersta makt; det våldskapital som byggde
romersk rätt och fred.
Längs med vägarna kunde man se korsfästa upprorsmakare plågas ihjäl av ockupationsmakten. Detta var vardag i dåtidens Israel.
Vad vet vi i vår välfärd om dessa grymma villkor?
Men med vår tids Corona-pandemi börjar allt fler inse att livets villkor lika mycket är en kamp mot ondska och virus, som att det är gott och underbart. Det går inte att blunda för.
Därför vill jag i denna predikan sätta HERRENS LIDANDE
TJÄNARE i fokus.
Vem av oss trodde på det vi hörde, för vem var Herrens
makt uppenbar?
Frågan som går genom profeten Jesajas mun, är 2700 år
gammal. Inte heller då ville man tala om tillvarons mörka sidor.
Den ledare, och det gudsingripande man väntade på, skulle komma med glans och guld tänkte man - inte med lidande och plågat yttre.
Han var föraktad och övergiven av alla, en plågad man,
van vid sjukdom, en som man vänder sig bort ifrån.
Beskrivningen av Herrens lidande tjänare pekar fram
mot Jesus Kristus på ett oerhört starkt sätt. Men man har svårt att tro att Gud
skulle vara verksam i en person är tillbakadragen och saknar imponerande yttre.
Han var ju föraktad.
Men inte av alla! Det finns en skara som börjar ana
att både Herrens lidande tjänare och Kristus själv bär en förnedring som är
ställföreträdande; den gäller inte honom själv, utan dem själva!
Mänsklighetens villkor är att vi lever med konflikter,
sjukdomar och naturkatastrofer. Problemen kan leda till att ondskan ökar och
att synden börjar ta över mer och mer. Till slut blir det ohållbart. Hämnd och
våld måste få ett slut. Människan kan inte försona sig själv.
Gud måste gripa in.
Redan i 1 Mosebok finns detta med i en enda mening;
att kvinnans säd skall söndertrampa ormens huvud, men den skall stinga kvinnas
son i hälen.
Men det var våra sjukdomar han bar, det var våra
plågor han led när vi trodde att han blev straffad, slagen av Gud och
förnedrad.
Han blev pinad för våra brott, sargad för våra synder
för att vi skulle bli helade…
”Gud” är inte ett teologiskt begrepp för någon som är långt bortom tid och rum.
Nej, Gud är vår Skapare, den som har en plan för allt som sker. Gud finns med i varje tidsepok - hos Jesaja som ett löfte om den kommande Messias, förverkligat i Jesus Kristus, och nu verksam mitt ibland oss.
Men vi
ser det inte… för våra föreställningar ligger inte i linje med Guds plan – en
Gud som griper in… en Gud som själv bär de plågor vi orsakar.
Det finns människor som berättar att de p g a pandemins
hotfulla virus börjat ompröva sin livshållning. Korset de bär runt halsen blir
plötsligt inte ett smycke, utan en verklighet, där smärta och död mötte sin
överman.
Samma ångest över döden, som Jesus mötte på korset,
kan en människa erfara i livets slutskede – med den skillnaden dock att Jesus
bär alla människors lidande på sina axlar… Med en tyngd större än densiteten hos
ett svart hål i universum…
Varför måste vi människor ned på knä innan vi förstår
livets villkor?
Varför är det i smärta som vi vänder oss till Gud?
Är det först då vi har släppt greppet om allt vårt
eget som gör att vi kan öppna oss helt för Gud?
Det var våra sjukdomar han bar, det var våra plågor
han led…
Tag dessa ord på allvar! När vi inser vidden av det
Gud gör för oss genom sin lidande tjänare, då kommer ödmjukheten. Tacksamheten.
Vi gick alla vilse som får, var och en tog sin egen
väg.
Detta erkännande visar en insikt; att de talandes
smärta, sjukdom och ofärd i Jesajas kapitel faktiskt hör samman med
kollektivets egen synd och förvillelse.
Men Herren lät allas vår bortvändhet drabba Honom.
Herrens lidande tjänare är i själva verket en herde, som
identifierar sig med fåren – med oss.
Han fann sig i lidandet, han öppnade inte sin mun. Han
var som lammet som leds till slakt eller tackan som är tyst när hon klipps.
Nu är vi mycket långt från allt vad makt heter. Guds
makt är annorlunda. Gud står i ögonhöjd med oss, för att befria oss.
Vad hade hänt om smädelserna från rövarna på korsen
bredvid hade gått i uppfyllelse?
- Hjälp dig själv nu och stig ned från korset?
Om Jesus hade gjort det, hade det varit ett tecken på
Guds makt?
Nej, då hade döden inte blivit besegrad och synden
hade inte blivit försonad. Ett sådant rövartrix hade inte hjälpt någon enda!
Ett nytt testamente kräver död för att det himmelska
arvet skall lösas ut.
Gud ger sin ledning i varje tid. Jesajas samtida fick
ta det till sig att Herrens lidande tjänare måste bli utestängd från de
levandes land en tid, bli ett skuldoffer för att sedan åter få se ljuset. Det
är det som sker när Jesus gav upp andan med ett högt rop.
När vi vet att Gud är sådan, att han går före i dödens
djupaste smärta, och besegrar den på mörkrets planhalva, då har vi ingenting
att frukta!
Till och med frisläppandet av den skyldige Barabbas
blir en del i Guds plan, då den oskyldige korsfästes i hans ställe… Här blir
Guds nåd mycket tydlig. Han frikänner oss var och en. Av nåd. I kärlek.
Så blir livets villkor tydligt i ljuset från korset;
kampen mellan ont och gott. Långfredagen är kulmen på mänsklighetens
bortvändhet från Gud. Men det stannar inte vid det.
När förhänget i templet brister i två delar, så är det
tecken på att nu är vägen till Gud öppen igen.
Solförmörkelsen försvinner i ett ljus som bara Livets
Gud själv kan skapa.
Den mannen måste ha varit Guds son. Amen!
Övergivenheten har bytts ut till fullkomlig gemenskap,
med Gud.
Käre himmelske Fader, förlåt oss vår bortvändhet från
Dig! Förlåt oss vår egensinnighet, vår stolthet och våra mörka tankar. Herre,
hjälp oss att leva ett korsmärkt liv, i full tillit till att Du har besegrat
dödens makt! Låt din kärlek driva ut all rädsla.
ORDNING FÖR LÅNGFREDAGSGUDSTJÄNST 2 APRIL 2021
VÄLKOMSTORD – presentation av medverkande,
kollekt + bön för gudstjänsten.
PSALM 137 – ”Den kärlek du till världen bar”
LÄSNING ur Jesaja 53: 1-12.
MUSIK (förinspelad, Martin Åsman och Andreas Nordin).
LÄSNING ur 1 Kor 2:1-10
PSALM 136 ”Du går, Guds lamm”…
LÄSNING ur Markus 15:21-41 med Uno på
valthorn i mitten mellan ”Korsfästelsen” och ”Jesu död”.
Ann blåser ut altarljusen då Jesus gav upp andan…
PSALM 144 vers 1-3 + 7 ”O huvud blodigt sårat”
P r e d i k a n
MUSIK (förinspelad)
TILLBEDJAN INFÖR KORSET – Psaltaren 22:1-11
Herrens bön + Välsignelsen
PSALM 234 ”O, salighet, o gåtfullhet”
Avslutande ord med Tack
POSTLUDIUM – ”Det urgamla kors” (Uno på trumpet)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar