Tvivlarens oväder?
Varannan dag sol, varannan dag busregn, blåst och hagel. Kanske också dimma?
Kan dimman säga något om trons liv?
Vi satt inomhus i värmen och såg TV-gudstjänsten från Ulriksdals slottskyrka. Det var mycket fint. Jag har skrivit av hovpredikant Karin Karlbergs predikan, om Tomas tvivlaren.
Bara för att något är omöjligt för oss, innebär inte det att det är omöjligt för Gud. Det är utgångspunkten.
Alltid!
Gudstjänst 11 april 2021, Ulriksdals slottskapell.
Texter från tredje årgången:
SÅ SÄGER HERREN SEBAOT:
- OM DE SOM ÄR KVAR AV FOLKET TROR ATT DETTA ÄR OMÖJLIGT I KOMMANDE DAGAR, ÄR DET DÄRFÖR OMÖJLIGT FÖR MIG?
Sakarja 8:6-8.
Till Tomas sade Jesus:
DU TROR DÄRFÖR ATT DU HAR SETT MIG. SALIGA DE SOM SOM HAR SETT, MEN ÄNDÅ TROR.
Joh 20:24-31.
Gudstjänsten från slottskyrkan var inspelad före pandemin, därför var det så härligt att se kyrkan full med folk! Även kungaparet.
Det är 2:a söndagen i påsktiden. Prästen inledde med ord om omöjlighet:
Härlig gudstjänstgemenskap!
- Man vänjer sig inte vid våren. Solljuset, koltrastsången, de kala grenarna som börjar skifta i grönt - är det möjligt? Undret ter sig större varje år.
Man vänjer sig inte vid påsken - då vändningen kommer från djupaste sorg till gränslös glädjen
livet som seger över döden - är det möjligt?
Ja, vad är möjligt?
Vad är omöjligt?
Hovpredikant Karin Karlberg.
Hovpredikant Karin Karlberg predikade:
- Mamma, mamma!
Sexåringen rusar in, ivrig att berätta något. Mamma böjd över vardagssysslorna, säger i kärv ton:
- Tro inte på allt som sägs. Lika bra att han lär sig från början.
Tomas, som den lille pojken heter, begrundar detta denna första gång, och sedan många gånger under uppväxten.
När han väl blivit vuxen, var detta en del av hans personlighet - att inte genast tro allt som sägs.
Nu, som vuxen, var han en av de tolv som följer Jesus
Han måste dra efter andan när tanken återkom, att Jesus skull ha uppstått.
Det var ju omöjligt. Han vände och vred på det. Den gamla rösten talade inom honom. Det går inte. Tro inte på allt som sägs.
Men OM....
OM solen går upp, trots allt...
Vi möter Tomas i dagens evangelium när han är med sina vänner. Det första de säger till honom är:
- Vi har sett Herren, säger de.
Jo, han har hört, men har sina tvivel. Men också en längtan att kunna tro.
Han förklarar att han måste få ett tecken, något gå att se, helst röra vid.
En vecka går, lärjungarna samlas, dörren är låst. Plötsligt står han där, Jesus och hälsar dem med orden:
- Frid år er alla.
Sedan vänder han sig mot Tomas, visar sina händer och uppmanar Tomas att röra vid såren:
- Tvivla inte, utan tro.
Kan det verkligen vara möjligt?
Tomas är inte ensam om att tvivla. Tvivel hör till det mänskliga livet och sund skepsis hjälper oss undgå många faror.
Men tvivel skymma sikten och hindra oss leva.
Jag minns min första erfarenhet av dimma. Jag var barn, vägen jag gick kände jag väl, men dimman förvillade mig, jag tvivlade på att jag var på rätt väg. Jag borde se lampan snart, ljuspunkten som vittnade om att jag var väntad och välkommen.
Min oro växte. Till sist såg jag verkligen ett ljus. Det rörde sig. Jag förstod att någon gått för att möta mig med stora den stora ficklampan.
En välbekant röst ropade på mig. Strax var vi inomhus och det brann i vedspisen.
Att tvivla kan vara att finna vägen genom tät dimma. Är jag på rätt väg, eller har jag tappat riktningen och varför ser jag inget ljus?
Värre i dimmans mörker.
Vi har firat påsk och hört om ängeln vittnade om uppståndelsen och sa:
- Var inte rädda, han har uppstått
Några kan svara trosvisst "Han sannerligen uppstånden". Andra behöver bevis.
Berättelsen om Tomas handlar om tvivel, men också och lika mycket - om längtan efter tro.
Tomas tog sina tvivel på allvar och sin längtan på allvar, och Jesus tog Tomas på allvar. Jesus mötte Tomas där han befann sig i tvivlens dimma, och gav honom de tecken han behövde.
Berättelsen om Tomas säger oss att vi inte ska vara så rädda för tvivlaren ibland oss, eller för tvivlaren inom oss.
Det är inte tvivlen som hindrar oss tro - det är tvärsäkerheten.
I en tro präglad av tvärsäkerhet finns mycket liten plats för Gud.
Nejdå, det kommer inget regn.
Jag tror att Gud har lättare finna oss i tvivlens dimma än i tvärsäkerhetens återvändsgränder.
Var slutar berättelsen om Tomas? Traditionen säger att den slutar i Indien, där han lär ha sin grav.
Om det stämmer, vi inte. Men det vi vet är att berättelsen inte slutar vid graven var den än är belägen. Berättelsen fortsätter för nu ingår vi i den!
Den handlar nu om våra tvivel, men också vår längtan efter tro.
Det är oss Gud vill leda genom tvivlen. Det är i oss Gud vill tända trons ljus.
Det är vi som kallas att vittna om kärlekens makt, påskens ljus och livets seger. Amen!
Långfredag blir till Påskdag.
Tack SVT för alla fina gudstjänster! Det betyder så mycket nu när vi knappt får träffas i våra kyrkor.
Tack hovpredikant Karin Karlberg för din goda predikan.
Vi låter tvivlet leda oss fram - att inte tro på allt vi hör men söka sanningen i den möjlighet som Gud alltid är.
Nästa guldbeklädda hovpredikant var Johan Dahlman, som förmedlade Guds välsignelse (OBS, det är inte prästen som välsignar...)
Herren välsigne er...
Nu skall jag fundera på vilka proportioner mitt tvivel har till tvärsäkerheten.
Jag skall fundera på relationen tvärsäkert tvivel till ödmjuk tro... för det är lika plågsamt som överhurtig tro, eller hur!
Men ärligt talat, mitt tvivel handlar inte om Guds agerande, utan om människans och hennes dumheter. Hur är det för dig?
Varma hälsningar, när det lättar,
Helene F Sturefelt, gudstjänstfirande i ovädret.
Ulriksdals slottskapell.
Här är länken till gudstjänsten. Den ligger kvar några veckor:
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar