Sturellas Fotoblogg: "EN LITEN TID..." Predikan 4:e sönd i Påsktiden

Snart i sändning.

Det är inte samma sak att lyssna till en predikan som att läsa den. Du hör inte min intonation och vad jag betonar, men du kan säkert få ut något av detta också. Helig Ande låter inte Ordet vända tillbaka förrän det har verkat såsom Herren vill.

Slå upp psalmboken på sid 1426 - 4:e söndagen i Påsktiden - och läs Jesaja 54:7-10, Hebreerbrevet 13:12-16 och Johannes 16:16-22.

Följ med till EFS Möllebackskyrkan i Karlskrona! Gudstjänsten finns även på deras Facebooksida.

Psalm 251 var viktig, för i vers två sjunger vi precis om det Jesus sa:

- En liten tid, sen en tid igen och jag är nära, då blir åter fröjd och frid.

Vägen till livet.

Inledning

Vägen till livet går genom smärta. När vi tagit oss igenom lidandet, väntar en glädje som är lika stor som när en kvinna fött ett barn.
I vår tid förväntar vi oss att vi skall vara lyckliga och framgångsrika, helst med en gång! Vi uppdaterar vår status på sociala medier, men gråter kanske bakom kulisserna, och tror att motgång är ett nederlag. Men det är det inte!

Pandemin har tvingat oss att tänka om. Lidandet är en del av livets villkor. De tre bibeltexterna ska hjälpa oss att få syn på detta.

Rubriken för predikan är ”En liten tid…” och den är indelad i tre delar, där vi sjunger Lina Sandells psalm ”Blott en dag”, 249, mellan textkommentarerna. Den födande kvinnan kommer att vara en kraftfull bild för det som sker med Jesu död och uppståndelse.

Tredelat.

GT-texten JESAJA 54:7-10

”Ett kort ögonblick övergav jag dig, men i stor kärlek tar jag dig åter” säger Herren till sitt folk Israel. Varför gjorde Gud så?
Jo, därför att folken hade brutit gemenskapen med Gud. De följde hellre sin egen vilja, än Guds.
Det är samma konsekvens som när ett barn trotsigt bryter mot sina föräldrars vilja och ger sig ut på farliga vägar. Då bryts gemenskapen och barnet kan uppleva att det är övergivet. Men så är det inte. Föräldrarnas kärlek står kvar, men dold.

”Jag dolde mitt ansikte i häftig vrede ett ögonblick, men evigt trofast visar jag dig nu min kärlek”, säger Herren. Folket, barnet, du och jag, får vända om från den farliga väg som heter egoism.

Destruktiv väg.

Det som ligger bakom detta uttalande är att Israel varit i fångenskap i Babylonien i en hel mansålder. Det är inte precis ”ett litet ögonblick”… Gud lät det ske, men vakade ändå över dem. Det är korsets gåta på gammaltestamentlig mark.
Gud överger, men ändå inte – precis som det som sker när Jesus ropar i Getsemane ”Min Gud, varför har du övergivit mig”?

Det svåra måste ske… Varför? Jo, för att allt dåligt som inte tjänar livets syfte måste rensas bort. Men bara under en begränsad tid…

Så är det även med vår tids pandemi, tänker jag. Vårt dåliga beteende som skadar hälsan både människor emellan och klimatet, det måste bort.
Ett nytt rent sätt att leva håller på att födas fram.

PSALM 249 vers 1 ”Blott en dag, ett ögonblick i sänder…”

Korset, ständigt närvarande.

Episteltexten - HEBREERBREVET 13:12-16

I Hebreerbrevet möter vi en uppgörelse mellan det gamla och det nya förbundet. Ordet ”offer” går igen, gång på gång. Det kan kännas mycket främmande för oss, men tänk om vi också på med ”smygoffer” i vårt sökande efter Gud…

Det är inga blodiga offer utan det handlar om att blidka Gud genom olika prestationer:
- om jag ber tillräckligt, eller mediterar tillräckligt mycket, slutar ljuga eller slutar dricka… då skall Gud bry sig om mig och svara på mina böner.

Nej, Gudsgemenskapen fungerar inte så, lika lite som en mänsklig vänskap bygger på att någon uppför sig fint… Gemenskapen går inte att villkora. Den bygger på kärlek.

Nu tar vi sats och dyker ned i tidslagren igen, till platsen utanför stadsporten i Jerusalem. Där utanför offrades syndoffersbocken, sedan bars blodet in i templet, för att bringa försoning för folket synder. Djurkroppen förbrändes utanför stadsporten.
Det är därifrån vi har uttrycket ”syndabock”!

Offerbocken.

Jesus utstod sitt lidande också utanför stadsporten, på Golgata kulle. Det är en direkt koppling till det GT’liga offret, men inte som en fortsättning, utan som en fullkomning!
När översteprästen gick in med offerdjurets blod till templet, så gav Jesus, Guds son, sitt eget blod på korset.

- Fader, i dina händer anbefaller jag min ande. Det är fullbordat.

Offerdjurets blod tas tillvara.

När en kvinna skall föda och ge liv, så måste hon också offra en del av sitt blod i förlossningsarbetet. Smärtan är oerhörd. Döden känns nära, timmarna av väntan är inga korta ögonblick – det kan vara evigheter av smärta.
Men lidandet förebådar den allra största glädje; snart kommer barnet, det nya livet! Det ger kraft att stå ut och kämpa!

Det var endast ett fåtal som insåg vad som hände där på Golgata kulle när Jesus gav sitt liv. Lärjungarna förstod inte att det gamla testamentet nu upplöstes genom döden, och ett nytt testamente föddes. Fullkomningen var här! Offerväsendet nådde sitt slut.

Jesus är Guds lamm - det sista.

I sin kärlek leder Gud oss vidare, in i Jesu Kristi härlighet. Ett annat sorts offer föds nu fram:
- lovsången som ett ”offer” och att göra gott som ett ”offer” – detta i betydelsen att människan inte skall ha sig själv i centrum, utan besjunga Guds ära och sedan se till medmänniskans behov.
Vi får offra vår egoism.

PSALM 249 vers 2 ”Själv han är mig alla dagar nära…”

Korsets trä blir Livets träd.

EVANGELIET Johannes 16:16-22

De två förbunden är oförenliga, men de är varandras förutsättning. Som kristna ska vi läsa Gamla Testamentet, och se hur Gud leder folket fram till fullkomningen. Samtidigt har Israel en särställning som Guds eget förbundsfolk, och vi anmodas att be för Israel och välsigna Israel med Guds nåd.

Man kan alltså säga att Guds nya värld föds ur moderlivet på det gamla.

Syndabocken.

Lärjungarna kastas in i en kort och intensiv förvirring, som påminner om en förlossning. De är ifrågasatta, jagade, uppgivna och förstår inte varför Jesus säger det kryptiska:

”En kort tid och ni ser mig inte längre, ännu en kort tid och ni ser mig igen…”
Jaha.. hur i all sin dar skall de kunna förstå det? Vi som vet vad som hände, förstår sammanhanget.
Men framför sig har lärjungarna påskens händelser, där Jesus skall genomgå världshistoriens största prövning, då döden skall dödas inifrån och alla synder skall möta den stora försoningen.

Efter tre dagar kommer uppståndelsen, och då skall de se honom igen.

”Ni kommer att gråta, men världen att glädja sig”, säger Jesus för att förbereda dem. Ja, hur många av oss har inte blivit hånade av oförstående människor som tror att vår Frälsare är död… Men Jesus fortsätter:
”Ni kommer att sörja, men er sorg kommer att vändas i glädje!”

Oavsett vad vi drabbas av, klarar vi av att behålla detta bibliska tids-perspektiv ”en liten tid…”? Kan vi se vår egen livstid som ett ”ögonblick”.. vår stund på jorden, där Gud låter prövningarna skilja ut det som har bestående värde.

Jesus Kristus!

- Vänd om! Omvänd er! Se hur Gud älskar dig i mörkret, för att när rätta tiden kommer, upprätta dig igen, såsom Herren upprättade Israel, såsom Herren styrkte lärjungarna då de frimodigt gick ut och berättade om vår uppståndne och levande Frälsare!

Det nya livet är här!

PSALM 249 vers 3 ”Hjälp mig då att vila tryggt och stilla…”

Avslutningsvis kan du här lyssna på organist Christer Magnussons improvisation kring psalm 313 "Min frälsare lever, jag vet att han lever":

På återhörande!

Eder predikant på fastlandet av de 33 öarna i Karlskrona,

Helene F Sturefelt, V.D.M.

- som bildsatte med kyrkans fina glasfönster, och ur en fantastisk bilderbok köpt på tempelinstitutet i Jerusalem,

- och som halkade in på en annan melodi: "En liten tid vi leva här, med mycket möda och stort besvär"...

... där refrängen har med tomtegubbar att göra... ; ) Hoppsan!