ABRAHAMS SKÖTE - om dödsriket

Dödsrike och himmelrike.

Har du hört begreppet "Abrahams sköte"? Det är en vacker och trygg plats för själen i dödsriket.

Jag har spelat en hel del afroamerikanska sånger i Sölvesborgs närradio. Nu senast sjöng Elvis "The Bosom of Abraham". 

Berättelserna bakom dessa Negro spirituals finns i både Gamla och Nya Testamentet.

Nu ska vi studera Abrahams sköte lite närmare, ja.. eh... det vill säga hans famn! Det gamla språkbruket leder fel. Det handlar om en omfamning, ett skydd och en trygghet, som när någon kramar om en, och håller en nära sitt bröst.

Abraham håller små figurer av själar...

Lukas skriver i kapitel 16 om liknelsen om den rike mannen och den fattige Lasaros.

Hämta din Bibel och slå upp detta ställe, så ser du.

Här i livet smörjer den rike sitt krås. Den fattige tigger och hoppas få äta sig mätt av smulorna som faller från hans bord. Han är så eländig, men hundarna slickar hans sår, alltid någon tröst?

SÅ DOG TIGGAREN OCH FÖRDES AV ÄNGLARNA TILL PLATSEN VID ABRAHAMS SIDA.

Lukas 16:22.

Den rike mannen dog också och begravdes. Men han hade det inte bra. Han pinades... och plågades... och började sakta förstå att detta var en konsekvens av hans sätt att leva i livet. Nu ropar han:

 - FADER ABRAHAM, FÖRBARMA DIG ÖVER MIG OCH SKICKA LASAROS ATT DOPPA FINGERSPETSEN I VATTEN OCH FUKTA MIN TUNGA, JAG PLÅGAS HÄR I LÅGORNA.

Luk 16:24.

Elden kommer och tar mig!

Men Abraham svarar att den rike redan har fått ut sitt goda medan han levde, medan den fattige fick ut sitt onda.

NU HAR HAN FUNNIT TRÖST HÄR, MEDAN DU PLÅGAS.

Luk16:25.

Rättvisa. Konsekvens. Ansvar.

Men är det snällt? Är det barmhärtigt?

I dödsriket är det en klyfta mellan dem, så att ingen kan ta sig över och byta plats. Gränserna är tydliga. Ont skiljs från gott.

Tack och lov, tänker jag.

Men den rike är nervös. Hur skall det gå för hans familj? De bryr sig ju inte heller om de fattiga eller hur andra har det. De är sig själva nog.

Men kanske kan Abraham skicka den fattige Lasaros till hans fars hus och varna dem?

- JAG HAR FEM BRÖDER, OCH HAN MÅSTE VARNA DEM SÅ ATT INTE DE OCKSÅ KOMMER HIT TILL DETTA PLGORNAS STÄLLE.

MEN ABRAHAM SVARAR:

- DE HAR MOSE OCH PROFETERNA. DE KAN LYSSNA TILL DEM.

Luk 16:28.

Tiggaren pausar...

Men den rike mannen vet att det gör de inte. De bryr sig inte om de gamla stofilerna från förr. Men om någon kommer från självaste dödsriket - då kommer de att lyssna! Absolut! Då kommer familjen att omvända sig, jag lovar!

Det är ungefär som med den äldre brodern till den förlorade sonen i kapitlet före, Lukas 15. Den förlorade sonen var socialt död, men återvände ångerfull. Men inte blev den äldre hemmavarande brodern särskilt glad eller omvänd för det...

Detta vet fader Abraham i dödsriket. Därför svarar han kort och koncist:

OM DE INTE LYSSNAR TILL MOSE OCH PROFETERNA, DÅ LÅTER DE INTE ÖVERTYGA SIG ENS OM NÅGON STÅR UPP FRÅN DE DÖDA.

Luk 16:31.

Tänk om någon kommer tillbaka...

Vad är dödsriket, egentligen?

I Trosbekännelsen säger vi ju att Jesus varit nederstigen till dödsriket.

Vad är det för ett ställe?

På hebreiska heter det shë'ol = ett djup, hålighet, en fördjupning.

På grekiska heter det a-idein = det osedda, det osynliga, vilket sedan bildade ordet haídes, som känner igen som Hades, en boning för den guden  som grekerna betraktade som underjordens och dödsrikets härskare.

I Bibelns verklighet så är dödsriket samlingsplatsen för alla som lämnar jordelivet. I dödsriket möts alla, onda som goda. Här återförenas alla generationer och alla nationer. 

I dödsriket upphör alla jordelivets sociala, intellektuella och ekonomiska orättvisor.

Vi förstör oss.

Lyssna nu noga:

Medan kroppen i graven går upplösningen till mötes och förmultnar, så går själen till dödsriket, där den lever, i väntan.

Graven och dödsriket är två skilda platser, eller tillstånd.

Graven är förvaringsrummet för personlighetens kroppsliga och materiella del.

Dödsriket är "platsen" för personlighetens andliga och immateriella del.

Kropp och själ åtskils alltså då döden har inträtt.

OBS - Kroppen är aldrig i shë'ol, och själen är aldrig i graven!! OBS.

Kroppen, inte själen!

I dödsriket för själen en skuggtillvaro, utan välsignelse och utan livskraft. 

Tillvaron där är utan aktivitet, som en sömn, avskuren från Guds verk på jorden. Ingen tacksamhet finns där. Bara en lång väntan.

Dödsriket är dock inom Guds allseende blick. Ingen kan ta sig därifrån, men Gud själv kan nå in dit.

Detta allvar tänker man inte på när Elvis gladeligen sjunger om "The Bosom of Abraham" - rock my soul, oh yeah!

Abrahams bröst, omöjligt att avbilda.

Men vistelsen i dödsriket är inte permanent.

Alla döda skall vid tidens slut uppstå till yttersta domen, var och en till sin lott. Då skall även kroppen få liv.

Jesus har en oerhört viktig roll i detta. 

I mellantillståndet mellan sin död på korset och uppståndelsen gick även Jesus till dödsriket... och proklamerade sin seger för de andar som hölls fångna där...!

Petrus skriver i sitt första brev:

KRISTUS SJÄLV DOG JU FÖR ERA SYNDER, EN GÅNG FÖR ALLA.

RÄTTFÄRDIG DOG HAN FÖR ER ORÄTTFÄRDIGA, FÖR ATT LEDA ER TILL GUD.

HANS KROPP DÖDADES, MEN HAN GJORDES LEVANDE I ANDEN, OCH SÅ KUNDE HAN STIGA NER OCH PREDIKA FÖR ANDARNA I DERAS FÄNGELSE.

1 Petrus brev kap 3:19.

Djupt ned... på kapellkyrkogården.

Dödsrikets uppgift och makt är endast tillfällig. I de olika slutfaserna av Guds frälsningsplan får dödsriket återlämna sina "invånare" i samband med uppståndelsens olika skeden, men det kan vi ta mer om en annan gång.

Avslutningsvis kan jag säga att Skriften skiljer noga mellan å ena sidan dödsriket som mellantillstånd mellan döden och uppståndelsen, och å andra sidan evighetstillståndet som en följd av Guds eviga dom, efter den slutliga uppståndelsen - Gehenna.

Här är det läge att bli rädd.

Men just nu är jag mest rädd för de ondska jag mött och det hat jag har sett lysa i ögonen på människor, besatta av hämnd och djävulskap.

Skulle inte denna råa ondska få sin konsekvens??

En liten djävul, halvvägs to hell.

Vi förvirrade nutidsmänniskor har missat något väsentligt då vi tror att allt är gränslöst och att alla får plats, överallt. Mot vem är det barmhärtigt att bjuda in mörkrets gärningsmän in bland de oskyldiga barnen???

Om inte annat, så har väl Corona-smittan tvingat oss till insikt att den som är smittad måste hålla sig undan - det är barmhärtigt mot alla. 

Sedan kan vi fundera på om man kan tillfriskna från ondska, från hat och våld?

Jag vill gärna hoppas det, men den bönen har jag ensam inte kraft att bedja...

Hjälp! En eldgaffel!

Så, kära människa och bloggläsare, var rädd om ditt liv. Var rädd om din medmänniska. Och lev i kärleken från Gud.

Bär ditt kors om halsen med glädje och låt Jesus vara din räddare, inifrån och ut. Amen!

Innerliga hälsningar, Helene Sture Skötefelt, V.D.M,

- som fotograferade i Mjällby, i Lund, i Sölvesborg och i trädgården, 

- och som hämtade kunskap ur Skriften och från Illustrerat Bibellexikon. Tack.

Finns det liv, så finns det hopp!