Ständigt sabotage.
Har vilda västern kommit till Sölvesborg? Jag känner inte igen mig, längre. Och jag upplever att tryggheten krymper, dag för dag.
Jag kan vara ganska tuff och är orädd. Jag har inga problem att säga till när saker och ting är fel.
Men det finns gränser.
Den kom igår när jag åkte tåg genom Blekinge.
En labil, drogpåverkad man gick efter mig på perrongen.
En vän anade oråd och vände om för att krama om mig.
- Det är något... du måste se upp med....
- Va´?
Jag satte mig i tyst kupé. Han följde efter. Flackande blick, nervös.
- Ska du också sitta här?
- Det ska du skita i!
Jag gick direkt där ifrån. Han följde efter.
Tid för avgång. Karlskrona.
Sociala trevligheter nådde inte fram. Jag sökte upp tågvärden. Hon såg genast läget, med allt för många erfarenheter av knarkare och stökiga resenärer.
Hon skyddade mig och lät mig sitta i hennes tågvärdsbås.
Inlåst, för att skyddas mot en man som just varit hos polisen i Karlskrona och dessutom hämtat ut sprutor på lasarettet.
- Du, han ska också gå av i Sölvesborg. Finns det någon som kan möta dig?
- Visst. Jag ringer min man.
Vad är detta??
Vackert stationsbygge, men...
Välkommen till Sölvesborg.
Securitas rullade just in vid stationen. Och kommunen har anställt väktare som finns på plats när tågen kommer in då mycket folk reser, för att stävja oroligheter.
De tre-fyra senaste åren har blivit mycket värre.
Jag ser knarkförsäljning i parken intill. Jag ser de skäggiga männen köra i hundranittio genom stan, utan körkort. Jag hör ambulansen var och varannan dag komma och hämta upp skadade män vid knivslagsmål mellan olika gäng.
Och det är alldeles intill mig.
Ständig "nyhet" varje vecka i Sölvesborg.
Dessutom ser jag bleka slynglar från mellanstadiet gå in i affären och snatta energidrycker och godis. Butikspersonalen kan inget göra, får inget göra, de får inte utsätta sig för fara. Och vi i kassakön skall bara titta på...
... medan tågvärden utsätts ensam för stor fara vid varje avgång!!
- Får ni utbildning i självförsvar?
- Nej. En gång låste min kollega in sig på toaletten då han såg ett gäng fotbollshuliganer gå på i Malmö. De förstörde ett helt tågset.
Klarar vi av samhällsbygget?
Farlig trygghet.
Går det bra för oss med integrationen? Lär vi de bleka svennarna var som är rätt och fel? De kör runt i sina EPA-traktorer och plågar bostadsområden med hög musik och trafikfarligt beteende. De är uppnosiga, arroganta och mycket fula i mun.
Hur har vuxenvärlden kunnat tappa sitt mandat så här?
Varför har vi så svårt att sätta gränser mot felaktigt beteende och ge konsekvenser? Så var det inte när jag växte upp, förra seklet...
Kriminaliteten slåss mot sig själv.
Utvecklingen är lika farlig som Coronaviruset - men detta är ett mentalt virus.
Naivitet kring ett mångkulturellt samhälle handlar inte om kebab och pizza - det handlar om värderingar som är varandras motsats, vågar vi erkänna det? Och om en kriminalitet som är djupt våldsam.
Som sagt, det jag skrev i förra inlägget, livsmodellen är "Lägg dig inte i, så lever du längre".
Situationen är alldeles för allvarlig för att ligga i händerna på partipolitiken. Även där låser olika grupperingar varandra och vi har inte råd med det. Lagar och regler med efterföljelse, ja.
Men det är även så att ALLA, varje liten medmänniska, måste säga STOPP, det räcker.
- Lägg tillbaka läsken som du har under tröjan.
Så trevligt.
Militärtjänstgöringen är tillbaka. Är det det som skall rädda oss? Att unga människor äntligen får lära sig disciplin och ansvar?
Böner, böner, böner...
Jag bor i vilda västern, i Blekinge, i lilla söta fina gamla klosterbyn Sölves Borg, som håller på att bli laglöst land.
Nu ska jag gå ut i skogen.
Så länge den finns kvar.
Mycket bistra hälsningar,
Helene Sture Vildfelt, arg.
Samhället krackelerar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar