Fira födelsedag!
Eller tillhör du dem som inte tycker det är viktigt? Som inte vågar riskerar att bli besviken för att ingen hör av sig? Eller inte orkar med uppmärksamheten?
Tänk, du finns. Gud har gett dig livet. Åt dig. Till oss.
Gud ger oss livet för sin egen skull, för Hans skull och för vår skull. Det är så stort!! Skulle vi inte fira det?
Hurra, du är född!!
Hurra, du är född.
Men det kan också var som för Job i Gamla Testamentet. Han var en klok och rättfärdig man som levde i Guds förbund, med gott anseende bland människorna.
Men så hände det olyckliga att Åklagaren (djävulen) fick tillåtelse att pröva honom... Det är en alldeles fruktansvärd historia, med djupaste smärta i ett enda stort skrik:
- Varför? Varför, Gud, varför prövar du mig så här??
Job till och med förbannar sin födelsedag med sådan svärta att tårarna rinner ur min Bibel...
DÄREFTER ÖPPNADE JOB SIN MUN OCH FÖRBANNADE SIN FÖDELSEDAG, OCH SADE:
- MÅ DEN DAG UTPLÅNAS PÅ VILKEN JAG FÖDDES... MÅ DEN DAGEN VÄNDAS I MÖRKER, MÅ GUD I HÖJDEN EJ FRÅGA EFTER DEN OCH INGET DAGSLJUS LYSA ÖVER DEN.
Job kapitel 3:1-4.
Efter 40 förtvivlade kapitel vänder det så äntligen. Hans vänner är usla rådgivare och letar bara fel på honom som skall förklara orsaken till lidandet. Frågan är felställd. Det handlar om syftet med lidandet... inte om orsaken - den kommer vi sällan åt.
Läs mer här:
Guds kärlek bryter ned, för att bygga upp.
Job står fast vid Gudsgemenskapen, mot alla dåliga människor, utan att lämna Gudsförbundet.
Däri ligger hans rättfärdighet. Han viker inte bort från Gud, trots att han sitter och skrapar sitt skinn blodigt för att bli av med bölderna som Åklagaren sänt över honom.
Ja, må du leva...
- - -
Jag har också haft långa perioder av lidande genom livet. Dessa rader i Jobs bok är understruket med starka streck, och kapitlet är alltför väl tummat...
Avsaknad av trygghet i barndomen, känslomässig torftighet, ständiga flyttningar, skilsmässa, dåliga arbetsgivare, fler skilsmässor, stress, stress, stress...
Till slut går man sönder.
Och börjar förbanna sin födelsedag.
Nej, varför skall jag leva?
Går solen ned över livet?
Ändå finns det längst inom oss ett litet barn som vet att Gud har skapat livet GOTT och meningsfullt, värt att leva.
Varje människas liv skall firas med tårta, blommor och ljus!!
Tårta. Inte tårar.
Gud gav oss en underbar planet att leva på, men vi förstör den bit för bit med vårt smutsiga sätt att leva och slarviga relationer.
Jag får livet tillbaka varje gång jag är ute i skog och mark. Eller möter en vänlig människa.
I april ser jag påskliljorna titta fram. I maj sveper vårvindar fram och lockar körsbären att blomma.
I juni är det full grönska och jag badar i lycka i vår bokskog. Juli bjuder mig sitt badvatten och augusti likaså.
I september plockar vi trädgårdens frukter och jag saftar, mosar och syltar. I oktober tar jag ett djupt andetag och gläds åt guldröda löv bland träd och buskar. I november välkomnar jag mörkrets vila, och i december tänder jag alla ljus jag kan.
I januari är det vintervila, sedan kommer vita februari med kyla och is och snö.
Och så är min månad här - mars - där årstiderna strider med varandra, och vi fryser och svettas om vartannat. Alla midsommarbarn föds i slutet av mars, därför är det trångt på födelsedagslistan vid den här tiden...
Ja, må vi leva!
Ständig årstidsstrid.
Det där datumet som man skriver på alla blanketter inträffar ju en gång varje år. Det är häftigt! Äntligen är det min dag. Den finns, på riktigt!
0330.
Men. Jag har ett stort men som ofta blockerar flödet. Det är påsken...
Påsken - med stilla veckan, passionspsalmer och lidandesvandringar. Påsken, med död och uppståndelse. Det är inte lätt att fylla år mitt i den smeten...
- Gratulerar, här får du ett påskris... som du kan piska ryggen med...
Jaha. Ska vi ta några bittermandlar i tårtan också?
Det värsta - och bästa - jag varit med om var för tre år sedan då vi var i Jerusalem på påsken. Jag fyllde år på själva Långfredagen, och vi befann oss vid Pontius Pilatus domartribun där folket ropade:
- Korsfäst, korsfäst!
Och sedan sa guiden:
- Så har vi några som fyller år idag... "Ja, må ni leva!"
Aldrig har kontrasterna varit större än den dagen! Och sällan har jag känt mig så levande som på den platsen då mitt liv hyllades, där Jesu liv gav sitt liv...
Läs mer här, om du vill:
Gabbata. Dö för att leva.
Födelsedagar skall firas! Människor skall firas.
Men om det är så illa att man är alldeles ensam, då får man fira sig själv... tillsammans med Skaparen, som ville vårt liv.
Just därför tycker jag att sociala medier är bra, i detta fall.
På Facebook kan glada hälsningar trilla in i stor mängd, mycket större än på den tiden då man skickade brev och vykort.
Just därför försöker jag säga ett enkelt och välment "grattis" på Fb när det påkallar min uppmärksamhet.
Imorgon är det min tur.
Likt Job har mitt liv vänt, och jag har rikligen välsignats med ännu mer liv - och ett bättre liv - än åren bakom mig.
Nu välsignar jag varje dag, och särskilt morgondagen!
Hurra!
Fast det är en tisdag i år.
OCH DÅ NU JOB BAD FÖR SINA VÄNNER, UPPRÄTTADE HERREN ÅTER HONOM SJÄLV.
HERREN GAV JOB DUBBELT IGEN MOT VAD HAN FÖRUT HADE HAFT.
Job 42:10.
Om du, bästa läsare, känner dig ensam och ÄR ensam, så tag emot min digitala omtanke till dig!
Och glöm inte att umgås mycket med vår Herre! Ställ dig framför Jesus och säg:
- Tag emot mig. Jag orkar inte mer själv...
Så må du leva, och välja livet - inte förbanna det.
En enfaldigt hurra för oss alla.
HURRA!
Födelsedagsfiraren Helene Sture Firefelt,
Chokladleken. Den är rolig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar