Inget vadställe.
Den kämpande tron. Är tron alltid en kamp?
Varför krävs det så stor envishet för att få kontakt med Gud?
Detta inlägg handlar om Jakobs brottningskamp med Gud, som är förklädd till en man i skydd av mörkret. vi förflyttar oss till Jabboks vadställe, där Jakob just har skickat över sin stora familj och sina tillhörigheter. Han är på flykt från sin familj, och kanske från sig själv också.
Det är 2 söndagen i Fastan och texter finns att läsa i 1 Mosebok 32:22-31. Lyssna till texten här. Jag har läst in den, för din skull:
Jakob är ingen snäll person. Han är en människa som ställer till det för sig, stökig, självupptagen och bitvis ganska dramatisk.
Jakobs far Isak levde med sin hustru Rebecka. Hon var ofruktsam så Isak bad extra till Gud för henne. Hon blev gravid och väntade tvillingar. Dessa barn bråkade redan i moderlivet:
HERREN SADE:
- TVÅ FOLK FINNS I DITT LIV, TVÅ FOLKSTAMMAR SKALL UR DITT SKÖTE SKILJAS FRÅN VARANDRA. DEN ENA STAMMEN SKALL VARA DEN ANDRA ÖVERMÄKTIG, OCH DEN ÄLDRE SKALL TJÄNA DEN YNGRE...
1 Mosebok 25:23.
En före den andre.
Det här är en märkligt förutsägelse. Det vanliga är ju att äldste sonen ärver förstfödslorätten, men så blir det alltså inte. Jakob är manipulativ.
Med sin mammas hjälp lurar lillebror Jakob sin far att tro att han är storebror Esau.
Det blir naturligtvis stora konflikter, men allt är förutspått i profetian. Läs mer i kapitel 25-32.
Nu är Jakob på flykt undan sin familj. Kanske flyr han även undan sitt eget livsöde, som han själv iscensatte.
Lurifaxen Jakob ser till att familjen tryggt kommer över floden vid vadstället, sedan dröjer han sig kvar. Medvetet kommer han på efterkälken, för han har en sak som han måste göra.
Göra upp med Gud.
Han bär på en malande skuld. Hans driftighet att skapa sig fördelar har inte haft rena motiv. Jakob har satt sig själv främst, och föraktat sin äldre broders rättighet.
Styrd av sin egoism blir livet allt mer plågsamt. De stulna fördelarna ger honom bara plågor.
Han har inte alls levt något tjänande liv i den generositet som han anar Gud vill att vi skall leva i.
Kan det vara så att den som flyr, förr eller senare hamnar inför Gud?
Lillebror gillar inte Guds allseende öga som hela tiden ser människors brister. Men nu är stunden här. Nu kommer han inte undan. Inte Gud heller.
De brottas.
Slängda is-stavar.
I texten slåss han mot en annan människa, men personen är mer än så.
DÅ BROTTADES EN MAN MED HONOM TILLS DAGEN GRYDDE.
NÄR HAN SÅG ATT HAN INTE KUNDE BESEGRA JAKOB, SLOG HAN TILL HONOM PÅ HÖFTBENET SÅ ATT HÖFTEN GICK UR LED.
Lars-Erik Larsson skrev sitt berömda musikstycke "Förklädd Gud". Ja, så är det ofta. Gud måste förkläda sig i mötet med oss.
Detta är ingen "mytologisk" berättelse. Detta är precis vad det är. Gud transformerar om sig till en av oss, som han brukar...
Gud ser att den förtvivlade mannen inte ger sig, trots att fruar, åsnor och barn väntade på andra sidan floden.
Jakob hade fått sin mors välsignelse, och sin fars välsignelse, men inte Guds.
Mamma Rebecka var en del i den märkliga planen som Herren uttryckte över henne, då hon var havande.
Men egentligen var det emot all rätt.
Har Gud också dåligt samvete för att Han släppte igenom detta lurendrejeri??
Enda sättet är nu att gudamänniskan slår till den lille mänskolusen med en riktig smäll... så att höften gick ur led.
Det är illa!!
En höftled som bryts är ofta början till slutet - i alla fall om man är äldre...
Ur led.
Eller kan det vara så att Herren gläds åt Jakobs envishet? Kan man bli välsignad med en skada? Kan en skada vara ett tecken på Guds närhet?
Det är inte alltid som framgång är ett mått på att vi lever i tro och Gudsgemenskap.
Snarare kan framgång vara ett uttryck för vad vi själva har prioriterat...
Den bekväma människan vill väl inte brottas med Gud och riskera hela sitt goda liv?
Men om det goda livet tillslut smakar meningslöshet, då återstår bara en riktning - och det är att söka sig tillbaka till Gud.
- Herre, vad vill du med mitt liv?! Svara mig!
Tänk om det är så att vårt haltande genom livet är resultat av vår kamp med Gud?
I så fall... är jag... rikt välsignad... Under tårar!!
Jakobs envishet i natten kanske rent av var helig. Precis som Nikodemus besök hos Jesus i natten. Den skriftlärde ville inte avvisa Jesus utan att ha prövat sanningen om honom grundligt.
Läs mer här: Om att bli FÖDD PÅ NYTT:
Brottas med isen.
Det skyddande mörkret. Där känslan blir renare då ögonen vilar.
Alla nätter, du vet, då man vaknar i vargtimmen kl 04 och inte kan sova. Alla tankarna som är påträngande pigga och vill ha uppmärksamhet. Problem som vill bli lösta och känslor som inte vill bli undangömda.
Det är då man skriker:
- Välsigna mig!! Jag släpper dig inte förrän du välsignar och bekräftar mig!
Välsigna mig!
Sedan kommer namnfrågan.
Gudamannen vet mycket väl vad Jakob heter. Framför allt vet han vad namnet Jakob betyder:
- Den som håller i hälen (det var ju en tvillingfödsel) men också:
- Den som bedrar...
Det står det inte i namnböcker för små gulliga bebisar som skall få heta något...
Så är det. Jakob är både den som höll sin äldre broder i hälen OCH den som bedrar. Det är sanningen.
Och det är också här vändningen kommer.
MANNEN FRÅGADE HONOM:
- VAD ÄR DITT NAMN?
- JAKOB, SVARADE HAN.
DÅ SADE HAN:
- DITT NAMN SKALL INTE LÄNGRE VARA JAKOB UTAN ISRAEL, TY DU HAR KÄMPAT MED GUD OCH MÄNNISKOR, OCH SEGRAT.
Seger.
Vad heter du?
- Bedragare.
Trevligt att råkas...
Efter omvändelsen sker namnbytet. Så var det alltid förr då hedningen lät döpa sig och fick ett kristet namn istället. Namnet är identiteten. Namnet bär en betydelse och en egenskap.
Nu blir Jakob istället Israel, början till detta lilla, stora folk, som hela Gamla Testamentet berättar om och som än idag bebor det land, som de en gång fick. Inget folk har en så väldokumenterad historia som det judiska folket!
Sannerligen, Israel kämpar än idag med människor... och med Gud, i sitt återvändande?
Vänd om.
Nu vill Jakob i rättvisans namn få veta vem han har brottats med.
JAKOB BAD HONOM:
- LÅT MIG FÅ VETA DITT NAMN.
MANNEN SVARADE:
- VARFÖR FRÅGAR DU MIG OM MITT NAMN?
Vilket konstigt svar!
När Herren skulle sända Mose till det förslavade folket hos Farao i Egypten, frågade ju Mose samma sak:
- Låt mig få veta ditt namn, vem som har sänt mig, så jag kan svara när de frågar.
Där kommer ett rakt svar, men så djupt existentiellt att jag alltid kommer att få svindel när jag hör vad Guds namn är:
- MITT NAMN ÄR 'JAG ÄR'.
HÄLSA ATT 'JAG ÄR' HAR SÄNT DIG.
Gud är själva Varat. Gud är essensen av tillvaron. Gud är den som ÄR. Alltid.
Men Jakob fick inget svar.
Var det för tidigt för Herren att ge sig tillkänna?
Dock, Gud är handlingens Gud. Gud säger, och det sker. Varde ljus, och det blir ljust.
Gud är ett verb.
Med sin välsignelse visar Gud vem han är:
OCH HAN VÄLSIGNADE JAKOB DÄR.
Brottningskampen blev en omfamning.
Sedan gick solen upp.
Soluppgång.
Vad heter du då, som sitter här och skriver?
- Jag heter fackla, den lysande, den som brinner och strålar.
Jag fångade en sol idag...
Eller var det solen som fångade mig? Varm och lysande lade den sig i min hand, och jag vill nästan äta upp den...
Vi kan väl kämpa tillsammans? Hjälpa varandra där vid vadstället att stanna upp och gå Gud till mötes. Han sitter där varje kväll och väntar.
Flykten blir ett möte.
Det förbannade bedrägeriet mot sig själv och andra vänds där, och det onda förlöses till sin goda motsats, till välsignelse.
Ge inte upp. Din kamp är helig. Uthållighet och disciplin leder framåt - att släppa de egna föreställningarna.
Livet på andra sidan floden blir bättre, mycket bättre! Om än haltande.
Kämpande hälsningar,
Helene F Sturefelt, V.D.M.
- som bildsatte med mäktiga foton från februari-isen,
- med tack till Camilla Lif och dina reflektioner på radions P1, Helgmålsbön. Du inspirerar alltid och här har jag tagit tankarna ett steg vidare.
Kampen är över.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar