ISRAELS KRIG I GT

Felriktad

Hörde just på nyheterna att Israel och Palestina för fredssamtal, där Hillary Clinton och Shimon Peres är "försiktigt optimistiska". Jag hoppas!
Israel värnar sin säkerhet. Palestina värnar sina gränser.
- Inom vilka gränser ska vi vara säkra?
http://sverigesradio.se/nyheter/

Detta får bilda bakgrund till min fortsättning av att försöka förstå Gamla Testamentets händelser.
Jag använder boken "Krigen i GT" av Olof Edsinger.
Vi har kommit till kapitlet MOTIVERINGAR TILL KRIGEN.
Det handlar om avgudadyrkan och sexuell omoral.

De folk som bebodde det utlovade landet Kanaan levde med en religion som inte var vacker att skåda.
Det var en anmärkningsvärt förnedrande form av hedendom, särskilt vad gäller fruktbarhetskulten, menar John Bright, forskare på Israels tidiga historia.
Det var alltifrån spiritism till barnoffer.

5 Mosebok 18:9-12 ger denna tuffa beskrivning:

"När du kommer till det land som Herren, din Gud, vill ge dig, får du inte ta efter de skändligheter som folken där begår.
Hos dig får inte finnas någon som offrar sin son eller dotter på bålet, ingen spåman, teckentydare eller trollkarl, ingen som ägnar sig åt besvärjelser, som rådfrågar de dödas andar eller spådomsandar, eller söker vägledning hos de avlidna...
Det är sådana skändligheter som gör att Herren din Gud driver undan folken för dig".

Jag tänker i mitt stilla sinne att i takt med att vi har tappat kristendomen i vårt land, har spiritismen letat sig genom aningslös "ny-andlighet".

Gud sätter stopp för ondskan. Jag är tacksam för det.
Om Gud hade tillåtit ondskan fortsätta i nån mesig dagis-mentaliet att lille Kalle får väl göra vad han vill - då är Gud inte god.

Sikta inte!

För att Israel i GT inte skulle bli högfärdiga påminns de ständigt om att de är det minsta folket, och de är inte rättfärdiga själva i alla stycken.
Men amoreerna, hettiterna, girgasheerna, perisserna, jevuseerna och kananeerna hade fyllt sina synders mått.
Respekten för medmänniskan och Gud var nere på noll.

Hur skulle Israel kunna bevaras som Guds egendomsfolk? De riskerade att dras in i det stora moraliska förfallet. Isåfall skulle Alla gå förlorade... Guds plan var/ är ju att låta räddningen komma alla folk till del, med början hos detta lilla folk.

Det handlade alltså inte om ett utrotningskrig där etnisk rensning var motivet. Nej.
Det handlade inte om att mångfalden i sig var ett problem. Nej.
Allvaret var - och är - att när ett folk ger sitt liv till gudar som inte är annat än avgudar, med förakt och omoral som konsekvens, då går Herren in och strider för sitt folk, med mänskliga metoder...

Olof Edsinger skriver:
- Sedd som en helhet, visar Israels militära historia i Gamla Testamentet under konungatiden, att erövringskrigens era börjar och slutar med David.
Efter David var alla krig försvarskrig... ofta för att skydda en gräns och för att stå emot stormakternas expansionspolitik." (sid 55).

Så fort kungarna krigade i eget syfte och namn, gick det dem illa... Det är också tydligt utskrivet!
Det är Herren som för sitt folk framåt, inte maktens män.
Profeternas roll var ju att ständigt tillrättavisa Guds folk när de föll för frestelsen att agera själva eller smyg-be till andras staty-gudar...

Vem styr dig?

Jag konstaterar att om GT skulle varit en förfalskning, då skulle man tagit bort alla de stycken där Israel framställs i dålig dager... Då skulle man behållt bara starka segertexter.
Men nu är det inte så!
GT är fullt av berättelser hur folket gör bort sig, men hur Gud vill leda dem tillbaka på den rätta vägen.

Om man läser historien baklänges ser man hur fredslängtan blir allt större. Profetiorna om Messias går i uppfyllelse genom Jesus. Poängen är att han är väntad och att det fanns igenkänningstecken.
Det var också nödvändigt att folket hade bevarat sin religion så ren att profetiorna fortfarande var levande.
Därför var det så viktigt att Israel inte blandade upp sig varken på det religiösa eller moraliska området.

Utsiktslös?

Jag är ingen politiker. Jag vågar absolut inte yttra mig i de stora världspolitiska händelserna.
Men jag konstaterar att Shimon Peres använder samma argument som GT gör: att hävda landets säkerhet mot inblandning av andra nationers liv.

Min fråga är dock:
- agerar han i eget syfte, eller har han Guds röst med sig?
Det är svårt att bedöma sin egen samtid. Linjerna blir inte tydliga förrän man får distans.

Jag kan bara hoppas och be att dagens fredsförhandlingar ska komma till en punkt där både palestinier och israeler av idag kan leva i frid och fred med varandra.

Och att den sexuella omoralen, utan trofasthet och ansvar, i vårt eget land upphör att hyllas av liberaler.

I Jesu namn,
Helene Sturefelt, som fotograferat ute på KSS, Dragsö