CYKEL-KROCKEN

Full fart nedför backen! Det blåste skönt runt min svettiga panna.
Längre ned kom en utfart... saktade ned.
Fick möte, en annan cyklist kom mot mig. Insåg att vi skulle mötas lagom på övergångsstället vid utfarten.
Hur ska det här gå? - - -

Man har bara några sekunder på sig att tänka och fatta beslut.

- Jag håller till höger så långt jag kan, tänkte jag.
Mannen från sitt håll tänkte likadant.
- Jag håller till vänster så långt jag kan.
Vi var båda ute i gräskanten....
- Vad gör han?!? Hans vänster är ju mitt höger!

Närgånget

I slow motion krockade vi. Lugnt och fint trasslade vi in våra cyklar i varann, som i ett kärleksmöte mellan ekrar och kedjeskydd.

Jag lyckades hoppa av, men han gjorde sig lite illa på benet.
Båda bad vi om ursäkt och försökte tafatt hjälpa cykeldonen ur omfamningen.
- I´m sorry, I´m sorry, sa den indiske studenten och rättade till mitt styre.

Indien... vänstertrafik... Aha!
Nu förstod jag varför han bar sig så konstigt åt. Han höll till vänster som han skulle - i Indien...
Och jag höll till höger, som man ska, i Sverige...

- In Sweden the bicykle is on the right side, sa jag på usel engelska, like the cars, sa jag och pekade.
Han log snett och vinglade vidare.

Min eftertanke:
Detta var inte en cykelkrock först och främst. Det var en KULTUR-KROCK!

Indiern gjorde rätt. Jag gjorde rätt. Var och en efter sina förutsättningar.
Men det blev fel!

Man måste veta var man är... Man måste veta vad som gäller.
I Sverige gäller svenska lagar, inte indiska.
Under en av sekunderna tänkte jag:
- Jag väjer åt vänster...så går det nog... Men det är ju fel, jag kan inte göra fel, cykla på fel sida... Nä, jag gör "rätt" - och så blev det - fel.

Min slutsats:
Ibland måste man göra medvetet fel för att det ska bli rätt...

Ur stället

Fråga:
Hur ska vi olika kulturer kunna leva sida vid sida?

Åter igen handlar det om kommunikation.
Det är den utländske studentens skyldighet att ta reda på landets förordningar och lagar.
Och det är vår skyldighet att berätta och förklara.
Att mötas.

Verklighetens Folk

Vi har många utländska studenter här i Karlskrona. BTH, Blekinge Tekniska Högskola, har en mycket åtråvärd utbildning i Hållbar Teknologi. Vi ser folk från Indien, Pakistan, Nigeria...
En av lärarna har varit i Al Gores stab.
Trycket är extra hårt eftersom nästa intagning inte längre kommer att vara gratis, enligt politiskt beslut.

Det ställer krav på oss alla och ibland misslyckas vi.
Jag kände mig så dum. Men det blev en lärdom för livet.

En keltisk bön får avsluta:

UPPBROTT

Kristi bälte omkring mig
när jag ger mig av
och när jag kommer in igen.
I Guds namn,
Han som gjorde en stig över vattnen
må Han föra oss hem i trygghet
när dagen går mot sitt slut.
Må Gud vara på din väg
och på alla platser dit du går.

På kvällsmässan fick vi besök av två indier... undrar om det var han.
God Bless You.
Helene Sturefelt