Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

söndag 12 september 2010

JAG ÄR INTE RELIGIÖS, MEN...

Oskyldigt blå

"Himlen är så oskyldigt blå..."
JÄNDELKVARTETTENS tvärflöjtskvartett fyllde kyrkans valv med underbart klara toner.
Följ med på vår kvällsgudstjänst "Musik med Längtan".
Sätt dig ned, luta dig tillbaka.

Himlen är så oskyldigt blå - det är väl inte någon som har förstört din himmel?
Kära vän, din himmel är väl inte förstörd?
- Jag är inte religiös, men...
Hur ofta har jag inte fått höra den meningen!
- ... men jag längtar så himla (!) mycket efter att livet skall ha en mening! Det kan inte bara vara detta, och sen slut?

Naturvetenskapen har gjort stora landvinningar, jag är tacksam för det.
Men jag ogillar när denna typ av vetenskap klampar in på områden som den inte kan hantera.
Meningsfrågan till exempel.
Jag vill inte bli reducerad till biologi eller kemi. En människa är så oändligt mycket Mer!

Ordet "religion" betyder re = åter, ligio = knyta an, åter knyta an till.
I det fallet är jag religiös - jag vill gärna åter knyta an till Gud.

Skuta på Aspö

"Så länge skutan kan slå, så länge hjärtat kan slå" - Jändelkvartetten lät tonerna flöda igen.
Här ska du få höra ett misslyckat försök att knyta an till Gud. Vi jämför med en kärleksrelation.

Del 1:
Henry ville gärna ha en flickvän men visste inte hur han skulle göra. Han tog fram telefonkatalogen och hittade ett fint namn - Ros-Marie... åh! Så vackert.
Han bestämde sig för henne och berättade det sedan för en vän.
- Jag har en flickvän!
- Jasså, jag har inte sett dig tillsammans med någon.
- Hon heter Rose-Marie!
- Men har du träffat henne?
- Nä... måste man det?

Samma misstag gör många med Gud. Man vet att man tror på Gud, har liksom bestämt sig, men träffas aldrig... Det blir ingen relation av det! Ingen re-ligion heller.

Del 2:
Henry bestämmer sig för att träffa Ros-Marie. Det visade sig att de hade mycket gemensamt.
- Gillar du också kåldolmar... kör Opel... och hejar på Blåvitt? Fantastiskt!
Han berättar glatt för sin vän om sina framsteg.
- Men är du kär i henne? undrar han. Älskar du henne?
- Nä... måste man det?

Misstag nr 2. En del Gudstroende tycker kyrkan är bra, gillar skolavslutningar här för det är så fin akustik... man är allmänreligiös, röstar på KD.
Men kär i Gud? Nej.
Älska Jesus? Nä!

Då förstår jag. Inte konstigt att tron inte lever. Det är alltså bara en åsiktsgemenskap... när det finns ängar av guld att springa i!
Gyllene fält

Jändelkvartetten spelade Stings "Fields of gold". Flöjtstämmorna slingrade sig runt varandra i en kärleksfull dans.

Del 3.
Henry gör nu misstaget att fråga andra vad de tycker om Ros-Marie innan han vågar älska henne.
- Hon är toppen ! Vilket kap!
- Blä! Har du ingen smak!
För eller emot flickvännen. Han söker bevis för sin kärlek och blir allt olyckligare.

Det går inte. Relationer ligger utanför det mät- och vägbara områdena. Hjärtat följer inga bevis-lagar. Det är för ytligt, alltför meningslöst.

De gyllene fälten öppnar sig först när vi ger oss hän - både i den mänskliga och i den gudomliga kärleken.

Kyrkofadern Augustinus sa:
- Om du inte känner Gud, har du älskat honom för lite.

Försök inte att förstå din älskade, eller Gud. Förståndet ska vi ha till annat.
Istället är det bättre att vila i kärleken, vila i tron och tilliten.
Jag vill vila hela min varelse i Gud, som kan läka och hela den brist som tomheten orskar.
Ja, jag längtar efter att bli fylld av det meningssammanhang bara Gud kan skapa.

Som ett älskande par omfamnade tonerna varann i Michael Jacksons "Heal the world".

David F Olsson skrev sketchen om Henry och Ros-Marie på 70-talet.

Tron blir levande när vi verkligen "träffar Gud".
Tron blir på riktigt när vi inte bara låter det vara en åsiktsgemenskap, utan ger oss hän!
Vår tid behöver så innerligt väl åter knyta an till Gud och bli "religiös", i ordets bästa mening.
Inte som ett beteende utan just som en relation.

Kvällsgudstjänsten fortsatte med ljuständing och bön.
Tonerna fick sällskap av änglasus högt där uppe under valven.
Men det kan vi vuxna inte se.
Bara barnen.
Men det tar vi en annan gång.

Helene Sturefelt
- religiös präst

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar