HELGMÅLSBÖN - ETT OK?

Gräsklippning

Nu har vi klippt gräset och städat huset.
Det är lördag och en nybakad äppelkaka doftar från ugnen.
Vi njuter av att sitta i lugn och ro och lyssnar på radions helgmålsbön kl 18.00.
Händerna och ryggen får vila, kaffet smakar gott och själen får sin näring.

Men vad ska vi med all religion till i radion?
Är det ett ok? Eller är det ok (okej)?
- Ta bort det! säger en arg läkarstuderande som bara vill ha vetenskap och hälsoprogram i radion.
Läs hennes åsikter:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3374&artikel=2720377

Religionen utmärker sig?

Denna helgens evangelietext handlar om bördor contra vila.
Jesus säger:
- Kom till mig, alla ni som är tyngda av bördor, jag skall skänka er vila.
Tag på er mitt ok och lär av mig, som har ett milt och ödmjukt hjärta, så skall ni finna vila för er själ.
Mitt ok är skonsamt och min börda är lätt.

Det var mycket fina ord som prästen förmedlade genom radion denna kväll.
Man kan inte ersätta andlighet med naturkunskap eller näringslära.
Jag kräver inte att man ska ta bort det som jag inte tycker om. Massmedia ska utmana och inspirera till att lära sig även det som ligger utanför ens eget intresseområde.

Lena N Ideström delade sina tankar:
http://sverigesradio.se/sida/default.aspx?ProgramId=2339

Jag tänker på konfirmanden som skulle läsa denna text från Matteus kap 28 vers 11.
Hon läste utifrån sina referenser:
- Ta på er mitt okej och lär av mej... Mitt okej är skonsamt och min börda är lätt... öh?

Orden var obegripliga. "Skonsamt" hade hon hört i en reklamfilm om schampo och balsam så det var väl något bra... Men att ta på sig ett okej? Vad är det?

Vi kunde inte låta bli att le, jo, vi skrattade! 
Och förklarade strax att ett o k är en trästång som man lägger bakom nacken, över axlarna och som man kan hänga tunga bördor på längst ut, så att det blir jämvikt och att hela kroppen bär bördan.

Lena N Ideström lyfte fram vår tids krav: att vi själva ska skapa vårt liv. Om vi inte lyckas, beror det på att vi inte vill lyckas tillräckligt mycket... Man är sin egen Gud...
Man ska vara självständig och oberoende. Man ska ha sin frihet och forma sitt liv. Ack så besviken man blir...
En sådan livsinställning skapar enorma krav.
Det är en ny sorts lagiskhet.

Bär dina bördor själv!

Evangeliet handlar om att bli befriad från detta. Jesus välkomnar oss in i en relation, där vi inte är ensamma och inte är utlämnade åt oss själva.
Oket som hjälper oss bära skulle kunna översättas med Gemenskap.
Det är gemenskapen som bär.

Jag tänker på den politik som format våra äldreboenden. Alla gamla ska ha "eget rum med kokvrå".
Där sitter de ensamma - nej jag menar fria och oberoende! - och ska koka sitt kaffe - nej, det kan de inte för de är så dementa... och det kallas "hög standard"... att vara ensam....

Oberoende kan uttalas "isolerad".

Precis som mångfald kan uttalas "splittring".

Gode Gud hjälp oss ur detta! När jag blir gammal vill jag komma till ett kyrkans äldreboende, där gemenskapen är i centrum, inte materiell högfärd!
Och där andlighet är okej, inte ett ok i betydelsen en börda.

Underbare Jesus, tack för att du har burit den tyngsta av alla bördor - den av skuld som knäcker en människa inifrån... det kan varken hälsokost eller näringslära bota, men DU kan!

"BAR DU MIN BÖRDA, LED DU MIN NÖD
GICK DU FÖR MIG I DEN BITTRASTE DÖD
HERRE, VEM ÄR JAG OM JAG FÖRSMÅR
VILLIGT ATT FÖLJA DEN STIG DÄR DU GÅR..."
Sv Ps 282

Bilderna som illustrerat detta inlägg är från Tyckligerundan i Vadstena, med pudersnö förra vintern.
Lätta hälsningar,
Helene Sturefelt