Vem har bästa utsikten?
Det är många som analyserar valresultatet och försöker förstå.
Ikväll ska jag återge några goda tankar av statsvetaren Stig-Björn Lundgren och den socialdemokratiska debattören AnnaCarin Leufstedt.
Men jag börjar med ett tråkigt, präktigt och fult ord från mig själv, nämligen:
- Vad var det jag sa...
Jag förstod redan i höstas att det skulle bli så här. När islamdebatten rasade som värst i november, stod jag väldigt ensam om att försöka säga något som ingen vågade ta på allvar. Jag var politiskt inkorrekt i min nöd att ta en flyktingkvinnas livsöde på allvar.
Hon och hennes man hade konverterat från islam till kristendom i Irak. Mannen blev slaktad, kvinnan flydde. Vad väntade henne nu?
Om vi vill vara demokrater, måste vi ta Alla på allvar, hur illa vi än tycker om dem. Nu måste vi lyssna till vad SD säger. Bemöt dem sakligt. Tig inte.
Anfall eller försvar?
Jag saxar ur dagens Sydöstran den 25 sept 2010:
Hör här vad Stig-Björn säger:
- Kanske handlar det om vem som bäst formulerar folkets berättelse. Delar av (S) längtar tillbaka till det folkhem som Per-Albin Hansson lanserade.
(S) misslyckades med att presentera en berättelse för sin samtid. Men det gjorde inte SD.
Blekinge har flest anhängare av SD med Sölvesborg i toppen. Varför?
Stig-Björn fortsätter:
- Blekinge har varit genomfartsterritorium för utländsk makt ända sedan vikingatiden, liksom Skåne.
Det har lett till en skepsis mot främlingar och kan delvis förklara varför blekingar enligt undersökningar är räddast i Sverige.
Hur då?
- Både Blekinge och Skåne var ockuperade landsändar. Det skedde svåra massakrer mot befolkningen. Stockholmsskepsisen lever kvar.
Nuläget då?
- Blekinge har i modern tid länge befunnit sig i en kraftfull strukturomvandling och det skapar spänningar, menar statsvetaren, ett slags Sveriges Albanien.
Man har tappat orienteringen i dagens samhälle. Och på den oron har SD ett tydligt svar.
Vem gömmer vad?
Jag menar att även massmedia har ett stort ansvar för hur den politiska valdebatten formades.
Deras frågor gick förbi det som många själva funderade på, t ex missbrukarnas villkor och just detta åter igen med integration och invandring, kopplat till att det inte finns jobb.
AnnaCarin Leufstedt är klar och skarp:
- Ni har inte ställt de viktiga frågorna. Medier borde kunna detta vid det här laget. Den kritiska bevakningen saknas.
I somras var jag i Sölvesborg. Sweden Rock Festival ligger ju alldeles i närheten och jag åkte in till stan för att äta en bit.
De flesta restauranter har ägare med utländsk härkomst. De sköter sitt arbete utmärkt.
En av dem fick frågan om han hade märkt av främlingsfientligheten.
Han svarade:
- Jag tror att svenskar generellt är generösa. Ni är försiktiga och säger inte ifrån. Kanske alltför försiktiga ibland. Det kan faktiskt vara ett problem.
Ja, kära vänner, analyserna får fortsätta.
Det är viktigt att söka svaren bakåt också, vilket Stig-Björn visar.
Jag avslutar med en ful ögonblicksbild från Malmö:
En annan Stig, Stig Werner, berättar när han lade gångbaneplattor i Rosengård:
- Vi slet och svettades med plattorna. Det var bara invandrare som bodde där. Jag blev så irriterad när det kom fram en man och log och sa:
- Jobbar ni?
- Vad f-n tror du? tänkte jag. Vem är det som betalar för dig. De hade inga jobb, men körde omkring i fina bilar...
Kass
Det var dags att sälja den gamla Forden. Jag kunde inget om bilar och det insåg köparen; några tuffa killar från vårt invandrartäta område.
Jag ville ha 5000 kr, men blev tveksam när jag såg deras leenden och glittrande guldringar på fingret.
Just då ringde telefonen och jag fick ett högre bud.. men dum och okunnig som jag var vågade jag inte avbryta förhandlingarna.
De körde glada därifrån. Jag kände mig lurad. Feg. Arg!
Något år senare tog jag emot en flyktingfamilj i mitt hem. Men det är en annan historia...
Jag längtar också tillbaka till folkhemmet.
Tänk att få sitta på en harv bakom en häst och få bruka jorden...
Helene Sturefelt
- fortfarande partipolitiskt obunden
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar