DALITER I INDIEN

Det går inte över en natt.
Jo, Guds närvaro kan drabba oss över en natt, men att sedan förändra den värld man lever i, tar lite längre tid.

Så var det när slaveriet skulle avskaffas under fornkyrkans tid, så är det i Indien idag, där kyrkan själv inte kan härbärgera sitt budskap.

Kvällens inlägg hämtar näring ur "Världens tidning" nr 3 2010, om Svenska kyrkans internationella engagemang.
http://www.svenskakyrkan.se/default.aspx?id=578537

I Indien är det de kastlösa i första hand som tar emot det glada budskapet om alla människors lika värde. Det är klart att det är de som gör det - de är ju längst ned på statuslistan!

Kast-lös? - - -

Vethalmuthu är dalit, kastlös. På Tamil-nadus Teologiska Seminarium, TTS, har han lärt sig att Gud är universell och allsmäktig, ja älskar alla.

Kyrkan har kommit så långt att de ger utbildning till präst, men sedan vill de inte anställa den personen om han - eller hon - kommer från de kastlösa...
Det är alltför omvälvande, ja hotfullt för samhället...

Jag hörde en missionär berätta om hur det hjälparbete de ville förmedla genast avslogs av dem i de högre kasterna.
- Låt bli! De fattiga och utslagna sonar sina synder! Det kan inte ni ändra på!
- Men de måste ha mat och någonstans att sova.
- Nej! De har sig själva att skylla. Var och en skapar sitt liv och sin karma. Gå!

Det är därför vi kan läsa om sammandrabbningar med kristna och andra grupper i Indien. De kristnas hjälpverksamhet är direkt provocerande mot hela samhällsordningen i Indien.

En kvinnlig lärare på Teologiska Seminariet, Ivy Singh, säger:
- Det är stor skillnad på teologin vi lär ut här och mot den som praktiseras i kyrkorna. Teologin måste skapas underifrån.

Studenterna får under en tid bo i storstadsslummen, så att deras tro förankras i den verklighet de ska leva i. Över hälften är daliter.

De läser Bibeln kontextuellt utifrån de kastlösas perspektiv. Denna indiska variant av den latinamerikanska befrielseteologin har som mål att använda Bibeln som redskap för befrielse.

Längst ned

Men befrielsen har alltså inte trängt ned i folkdjupen än.

Ivy Singh fick vänta i 15 år på att prästvigas bara för att hon är kvinna.
De många kyrkorna har lång väg att gå innan tron om allas lika värde genomsyrar verkligheten.

Just därför är Teologiska Seminariet en oerhört viktig kraft för att påverka åt rätt håll.

Hur var det Paulus sa?
- Och ni herrar skall behandla era slavar på samma sätt (alltså att "Alla är slavar för Herren" och tjänar Gud och inte människor), låt bli att hota dem. Glöm inte att ni båda har en och samma Herre i himmelen och att ingen partiskhet finns hos Gud.
Efesierbrevet kap 6:9
Jag kommer att återkomma till detta med slaveriet i ett annat inlägg.

Det tar tid att förändra samhället. Men om den välbeställde börjar se på sina medmänniskor som jämlikar, då rycker man undan grunden för olikheten.

Att kyrkan är en plats för syndare är helt klart! Här finns fortfarande fel och dumheter. Här finns oförmåga och rynk på näsan för det man inte är van vid.
Det tar tid för Guds kärlek att rensa ut gammalt tänkesätt.

Utrensning

Men kyrkan är också platsen för de förlåtna... vi som vill lämna det gamla bakom oss och resa oss befriade upp, som sanna människor.

Jag ber ikväll för de kristna i Indien, att de ska våga fortsätta förändra.
Och jag ber för de rika, att de ska låta Gud välsigna den rikedom som annars leder till andlig död...
En keltisk bön får avsluta:

BESKYDD

Till Kristus utsädet
till Kristus skörden; må vi föras till Kristi lada.

Till Kristus havet
till Kristus fisken: må vi fångas i Kristi nät.

Från födelse till ålderdom
från ålderdom till död:
Kristus, må dina två armar omsluta oss.

Från död till slut -
nej, inte slut, men nytt liv:
i nådens paradis, plantera om oss Du.

Helene Sturefelt
- som nu tar BLOGGPAUS för att BEDJA OCH VILA.
Återkommer på kanelbullens dag och rapporterar om den helige Fransiscus...