RIK INFÖR GUD

Mat för själen ?

- Ät, drick och var glad!
Affischen i tunnelbanan lockade med en smarrig tunnbrödsrulle.
Visste reklammakaren att det är ett bibelcitat från Lukas evangelium?

Jesus ger en liknelse om en rik man som bygger nya lador till sina stora skördar. Han känner sig duktig och säger präktigt:
- Nu får jag rum med allt jag äger. Sedan kan jag säga till mig själv: ´ät, drick och roa dig´.

Men Gud sade till honom:
- Din dåre, i natt skall ditt liv tas ifrån dig. Och allt du har lagt på hög, vem skall få det?
Så går det för den som samlar skatter åt sig själv men inte är rik inför Gud.
Luk. 12:13-21

I vanliga fall är ju beräkning och planering nödvändig för att få livet att fungera.
Men i denna liknelse har allt gått snett.
Mannen trodde sig tänka klart men gjorde en stor felräkning.

Det var inte det att han brukade jorden väl och fick goda skördar.
Det var inte det att han ville ta hand om allt han ägde.
Nej, felet bestod i att han räknade allt som sitt eget.

Bygg större lada!

Allt vi "äger" äger vi inte... Vi har allt till låns...
- Av ditt ger vi tillbaka till dig, ber vi i bönen över kollektpengarna.

Mannen gjorde misstaget att inte heller räkna med Gud.
Han hade plöjt, harvat och sått. Han glömde tacka Gud för regn, sol och värme.
Hans liv var enkelriktat bara på den egna prestationen.

Han räknade dessutom fel på tiden.
- Nu är jag väl försörjd för många år framåt.
Trodde han. Gud visste något annat.
- Din dåre, i natt skall ditt liv tas ifrån dig..

"Många år... i natt..." Det är skillnad. Han var färdig med livet.
Räkenskapsdagen stod för dörren.

Tänker på mannen som just skulle gå i pension och njuta av livet, men dog i hjärtattack veckan innan...
Vänta inte med att leva.
Vänta inte med att tacka, älska och tacka igen, tänker jag.

Fyllda lador hjälper oss inte att leva i evighet. Det är andlig fattigdom.
Men att lägga sitt liv i Guds händer, ger oss ett helt annat perspektiv.
Det är att på kvällen kunna be i sin aftonbön:
- Amen, kom Herre Jesus!
Men den här mannens misstag var inte slut.

Bara öl lockar inga kunder här.

Han tänker sig att det som ger hjärtat ro är att äta, dricka och roa sig.
En livsgrund som bygger på jordiska ägodelar tillfredsställer inte själen.
Dessutom kräver det ständigt underhåll. Måla om, renovera, bygg till... allt medan insidan förtvinar.
Samla, samla, mer, mer...
Det är felräkningarnas felräkning.

Misstagets följder blev att han på sin sista dag var utfattig.
Människors omdöme kan vara felaktigt. Aldrig Guds.
- Din dåre...
Hårt men sant.
Han förlorade sin själ i den fyllda ladan. Druknade i prylar och högar av säd .

Men, var det p g a att han var rik som Gud gav honom ett sådant omdöme? Var det rikedomen som gjorde att han förlorade sin själ?
Nej, egentligen inte.
Ingen går förlorad för rikedomens skull, på samma sätt som ingen blir salig bara för att man är fattig.
Nej, han lät gåvorna skymma Givaren.

Tänk om han istället hade upplåtit ladan till Guds verk istället, eller delat ut säden till de hungriga, då hade både hans själ och hans tillgångar tjänat Gud och medmänniskan.
Det hade varit en välsignelse.

Hm, vem vill veta sanningen om sitt livs dårskap?
Det smakar inte bra till potatissalladen ...

Fattig? Rik?

"Saliga de som är fattiga i anden, dem tillhör himmelriket."
Snälla, sluta inte! Vad betyder det då?
Jo, det betyder att denna salighet finns hos dig som är medveten om ditt ständiga beroende av Gud.
Det är du som är mottagande och öppnar ditt liv för Guds rikedomar.
Det är salighet!
I evighet.

I hö-ladan,
Helene Sturefelt