DÖR FRU EKLUND?

Vi vandrar i skogen och njuter av den skira grönskan. Vitsipporna bäddar en matta av vegetarisk snö och själen gläder sig åt skönheten.
Vi lyssnar, vi hör lövsångaren, koltrasten och näktergalen som ropar och lockar.
Blicken lyfts högre och där ser vi skarpa konturer av svarta grenar teckna sig mot himlen.
Här är livet borta. Ingen sav stiger i dessa träd.

Det är ekarna som är illa ute. Alldeles för många ekar här runtomkring är döda. Varför? Vad är det som händer?

I gamla tider var eken gudarnas boning, enligt folktron.
http://pub-epsilon.slu.se:8080/1326/01/Torlind_A_1997.pdf

Själva ordet "ek" lär komma från det fornnordiska ordet "igja" = vördnad.
Ekens styrka var tecken på kraft från ovan. Där fanns läkedom och hälsa. Om ett barn var sjukt skulle man klyva en ung ek och dra barnet därigenom tre gånger under tystnad, sedan skulle hälsan komma åter.

Ett sjukt läkedomsträd

Men eklundarna var också platsen för offer. För att blidka den starke guden offrade den rädda människan det käraste han hade: hästar och barn... Så gjordes här i vårt land, så gjorde druiderna i den keltiska traditionen.

Eklundarna var hedningarnas tempel. De kristna missionärerna räddade livet på många hästar och barn och de sågade ner ekarna för att få bort vidskepelse och trolldom...
När "hedningarna" såg att de kristna inte blev drabbade av gudarnas vrede, drog de slutsatsen att "Vite Krist" var starkare...
Tror jag det - uppspikad på ett kors och uppstånden igen markerar slutet för alla offer även här i Norden!

Biotopskyddat

Men vad är det som händer i vår tid, som gör att Fru Eklund håller på att dö bort ifrån oss?
Vi behöver eklundarna som själens oaser och mängder med smådjur har eken som sin livsboning.
Våra föroreningar tar den starkaste...

Det känns som om det är ombytta roller på något konstigt sätt...
Förr gjorde vi offersnaror i eklundens starka grenar, nu offrar vi själva ekarna... ty det är vi som är gud...

När "Gud" avskaffades i den existentiella debatten förra seklet, då öppnades vägen till rovdrift.
Om inte Gud finns, då är allt tillåtet!
Låtom oss ta allt vi kan ur naturen - och sälja det dyrt! Öh, jag har inget personligt ansvar... allt bara väntar på att bli exploaterat... man är väl inte dum heller...?

Kritisk mot det samhälle jag lever i, går jag där i vår skog och plockar torra barkbitar, smulade på marken.
Plötsligt hör jag vad fåglarna sjunger - lövsångaren ropar ut sin ångest över att det snart inte finns några löv som skyddar honom...
Näktergalen talar ut sitt varningsrop att om vi inte vänder om, då tystnar fågelsången snart.
Koltrastens gula näbb var väl synligt när han flög vidare för att hitta en bättre plats.

Detta var början på Fru Eklunds griftetal.
Nu sjunger vi "Lär mig du skog att vissna glad..." Sv Ps 304.

Amen? Halleluuuu - NEJ!
Helene Sturefelt