Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

fredag 21 maj 2010

DÄR ROSOR ALDRIG DÖR

Birgittas Roos...

Tröst - ett av de finaste ord jag vet.
Inte släta över, inte vara sentimental, utan just Trösta.
Det hebreiska grundordet lär betyda "låta gråta färdigt".

En sång som många gärna vill ha med på begravning är "Där rosor aldrig dör".
Den innehåller mycket tröst när man drabbas av sorg.
Nu ska du få lyssna på Swedish Dance Metal: Black Ingavars version om du vill:
http://www.youtube.com/watch?v=qHtAgRD-aN0
Nej, vi har inte den versionen i kyrkan, då är det mycket mjukare! Men just nu vill jag ha hårdrockens kraft och energi i den här sången.
Carl-Einar Häckner har också gjort en intressant inspelning till Frälsningsarméns CD "En salig blandning".

Häng med på en text-analys! Vad sjunger de egentligen?
Ta fram din Bibel och slå upp Johannes Uppenbarelses bok kap 21 vers 9 och framåt. Läs noga. Även kapitel 22 om Livets Träd.
Det är som hämtat ur en reklamfolder från smyckes- och juvelerarbutiken.


TILL EN STAD JAG ÄR PÅ VANDRING
SYNDEN ÄR DÄR UTANFÖR

Stad? Jag som gillar landet förundras över att Gud har en stad...
Men den den är inte smutsig och ful, full med buller som jag avskyr, nej den är på ett annat sätt:
Staden lyser som en ädelsten, byggd av rent guld, grundstenarna var av jaspis, safir, smaragd...
De tolv portarna var tolv pärlor, den breda gatan var av rent guld som genomskinligt glas...

Fantastiskt!
Gatan är dessutom bred, inte smal.. Här, i syndens värld, är Guds väg smal, trängd av jobbiga begär och egotrippar. Så skönt att veta att synden är Utanför, den får inte plats!
Frågan är då: var är Syndarna...? Om synden är utanför, var är vi, syndare?

LIVETS TRÄD STÅR DÄR I BLOMNING
DÄR SOM ROSOR ALDRIG DÖR

Livets Träd - en urgammal symbol som finns i alla kulturer, bland alla folk.
Dansstegen i många Heliga Danser har ett mönster av Livets Träd.
Många gårdar har ett vårdträd till skydd och förr planterade man ett träd när ett barn var fött, och vattnade med dopvattnet...
"Mitt på den stora gatan, med floden på ömse sidor stod Livets träd, som bär frukt 12 gånger om året" (22:2).

Har arkitekt-studenter läst Bibeln? Tänk att bygga så här istället för de fula husraderna utan centrum och samlingsytor.
.. "och trädens blad är läkedom för folken".
Tips till de nya privatägda apoteken - naturen är och förblir vår bästa medicin.

DÄR SKALL ROSOR ALDRIG FALNA
INGEN FROSTNATT DEM FÖRSTÖR
TILL EN STAD JAG ÄR PÅ VANDRING...


SVÅRIGHETER HÄR VI MÖTA
SATANS SNAROR HÄR FÖRFÖR

Vår samtid rustar inte barn och ungdomar att möta svårigheter. De får ofta höra som sina "rättigheter" men sällan att det finns "skyldigheter" också.
Det är fokus på framgång, hälsa och skönhet på ett sätt så att mänskovärdet riskerar att hamna i skymundan. Vad gör man när man är en förlorare, som dessutom är både sjuk och ful...
Gode Gud bevara oss från dessa satans snaror, förpackade i underhållningsglamour!
Ty Gud älskar alla, inte bara de perfekta och rättrogna.
Gud älskar alldeles särskilt den "förlorade sonen"... och väntar...

INGA FRESTELSER I STADEN
DÄR SOM ROSOR ALDRIG DÖR

I Guds stad finns inte dessa frestelser. Tack och lov. Kampen mellan ont och gott har upphört. Det splittrade sinnet har läkt och blivit Ett, inriktat på Guds kärlek och inget annat.
Hur gick det till?

NÄRA KÄRA FINNS HOS JESUS
VITKLÄDD SJUNGER NU I KÖR

"Aldrig skall något orent komma in där och inte heller någon som handlar skändligt eller lögnaktigt, utan bara de som Lammet har skrivna i Livets Bok" (21:27).
I dopet blir vi renade från synden.
I nattvarden får vi ta emot förlåtelsen. Underbart är att sjunga "O Guds lamm som borttager världens synder" och veta att Jesus dog för din och min skull... besegrade döden och all djävulskap... och uppstod igen.
Detta får jag "smaka" i nattvardsbrödet! Detta hjälper mig till daglig omvändelse i kärlek...
Jag, en syndare, men en förlåten syndare, får gå in i staden, iklädd dopets vita linnedräkt, och sjunga med i den stora kören av befriade människor.

Då ska jag ta farmor och farfar i handen, och moster Ulla, och sjunga så tårarna rullar!


VÄNTAR PÅ ATT JAG SKALL KOMMA
DIT DÄR ROSOR ALDRIG DÖR

Detta är stort: Gud väntar på att vi skall komma... Denna väntan riktas till alla människor oavsett ras och religion. Det Jesus gjorde på korset är universellt.
Tänk att Gud väntar... och korset är vägen dit. Min kamp är över. Din fromma prestationssträvan hjälper inte.
För den förlorade sonen/dottern är detta ett starkt evangelium, glatt budskap.
Jesus har gjort allt klart och vi kunde inte hjälpa till... Men en sak kan vi göra: ta emot denna underbara FRID.

När jag dör, vill jag att det i kistan ska vara full av läkande blad och rosor. 
Utanpå ska det också vara klätt med så mycket blommor och blader att den enkla träkistan inte syns!
Och det skall vara lovsång och Helig Dans med enkla steg.

Sänder en extra hälsning till alla er som sjunger solo på begravningar, som bär ut kistor till graven, som dukar fina kaffebord till sörjande, ja till alla er som lyssnar och tröstar...

Blommiga trösthälsningar
Helene Sturefelt

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar