I min blogg lyfter jag fram både kritik och beröm till ALLA kyrkor och ALLA religioner - utan att ge min egen kyrka fördelar. Därför får Katolska kyrkan plats igen.
Jag tillhör Jesus Kristus först och främst. Han bor i mitt hjärta och det hjälper mig att se det som är gott. Och det som är dåligt, såsom jag uppfattar det.
Greger Hatt fortsätter:
- Jag längtar efter det enorma allvaret. Att det kostar. Det är inte meningen att kyrkogemenskapen ska vara en sällskapsresa. Här finns både motstånd och mer andlig näring, säger han, men inte lika mycket sockerkickar som i Svenska kyrkan.
I Svenska kyrkan har vi en fantastiskt stor kontaktyta med hela folket. Man brukar säga att på 3 år har svenskarna besökt vår kyrka antingen på dop, konfirmation, skolavslutning eller någon annan högtid. Det är en sann Folkkyrka att vara glad åt!
Men.
När vi möter så många ovana människor, som inte förstår - eller inte vill ha - "religonens allvar och väckelse", då blir vi präster lätt ytliga... jag har känt faran många gånger från sekulariseringens grupptryck... kanske har jag också trillat dit... vilket Gud förbjude!
- Tona ned det religiösa, kan jag få höra från "icke religiösa" som ändå vill ha en kyrklig begravning.
Det är inte lätt.
Så, jag delar Greger Hatts motvilja till det sockersöta och vår oförmåga att våga tala allvar.
Som om Gud var en snäll nalle och Jesus en trevlig kompis.
Som om Gud inte ville att "alla människor skulle komma till insikt om sanningen och bli frälsta"!
Tuppen vakar och varnar
Maria Hasselgren är pressansvarig för Stockholms katolska stift. Hon är kritisk till att kritik tillåts uttryckas (!) av en präst i svenska kyrkan mot dem.
Annika Borg har skrivit en krönika "Övergrepp frodas i tillåtande kultur" och Maria Hasselgren ville att vår biskop Eva Brunne i Stockholm skulle bli uppmärksam på att en officiell företrädare för Sv Ky "tillåts att återkommande agera på detta oekumeniska och förfärligt pinsamma sätt".
Biskop Eva Brunne vill inte medverka till att cencurera eller lägga munkavle på en fri debattör, och säger:
- Vi lever i olika traditioner och troligen hanteras våra prästers tyckanden på olika sätt.
Annika Borg svarar själv på Maria Hasselgrens kritik av hennes kritik:
- Katolska kyrkan anklagas för att ha mörklagt övergreppen och tystat de egna kritikerna. Då är det ofattbart att man agerar så här. Det visar precis den kultur som råder.
Jag kan alltså uppskatta katolska kyrkans djupa liturgi och deras allvar i tron.
Men just detta att inte kunna hantera kritik, och den outvecklade synen på samlevnad, gör att jag också står på kritikernas sida. Detta är en stor skillnad mellan våra kyrkor.
Så bland alla ofullkomliga kyrkor är jag tacksam att få arbeta i den evangeliskt lutherska kyrkan i Sverige.
Endast Gud är fullkomlig och kärleken från Jesus Kristus.
Det räcker.
Ja, det räcker ända in i himmelen!
För oss alla.
Stixiga hälsningar
Helene Sturefelt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar