Vad är en människa?
Tänk om vi får ett barn med funktionshinder?
Jag läser böcker om andra världskrigets utrensningar av oönskade personer. Jag läser debatten om dödshjälp. Och jag möter människor som inte alls passar in i den mall vi har bestämt ska vara "normal".
Jag har lärt känna redaktionen bakom tidningen Medi@Boom i Karlskrona.
Den görs av ungdomar och vuxna med funktionshinder. Grundtanken är att även de ska ha en egen röst i samhället. En jättefin tidning med snygg layout och roliga reportage.
Medi@Boom är ett samarbete mellan handikappförvaltningen, studieförbundet Vuxenskolan, Human Touch och FUB (Föreningen för utvecklingsstörda barn, ungdomar och vuxna).
Kromosom-farthinder
Ja, vad svarar man.... "bara lite"...?
Min erfarenhet är att dessa "stora barn" skapar en mänsklig värme omkring sig.
Ett gäng vuxna med Downs Syndrom besökte ofta den restaurang vi brukade äta på. Så fort Herbert kom innanför dörren ropade han:
- Hej! och dunkade rygg med byggarbetare och kyrkoherdar...
Alla slappnade av. Hans gäng skapade en känsla av att vi var en stor familj. En skön stämning.
En annan gång hälsade jag på i ett boende där en stor, kraftig kille kom springande. Han hoppade upp på mej, med benen om min rygg i en stenhård kram... Jag blev livrädd. Att jag inte svimmade...
Spontaniteten gick inte att ta miste på!
Tänk om jag gjorde likadant när jag mötte någon på stan...
- Jag är bara normalstörd, det är inget att vara rädd för! Krama nu då!
Så härligt det skulle vara. Vilket samhälle! Ingen vaktar på varann, alla kramas...
I vår kyrka arbetar vi nära Särskolan. Vår pedagog har en samtalsgrupp om Vänskap och de får sjunga i kyrkan.
De har inte samma blyghet eller rädsla. Deras omedelbarhet hjälper "oss andra" att slappna av, att sänka ribban, ja att faktiskt bli mer mänskliga...
Jag vill avsluta med en av Mercys kärleksdikter:
SÅ HÅLLER DU KÄRLEKEN VID LIV:
"Mina tips till er: Vara själva.
Ligger med varann. Gosar. Kärleken evig.
Ska laga mat till min karl.
Han ska köpa ros till mig.
Tillsammans. Fira.
Lyssna på dansband. Två personer.
Ha mig för alltid."
Tack Gud att Du har skapat människan till din avbild,
i kärlek. För alltid.
Helene Sturefelt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar