GUNNAR TORHAMN

Andakt på Torhamnslandet

En av Sveriges bästa muralmålare hetter Gunnar Olsson, med likasinnad hustru. De tog sig namnet Torhamn, efter den yttersta spetsen av Blekinges sydkust. Han har  bl a målat altartavlan i Lösens kyrka, här i vår närhet.

Jag har suttit framför denna tavla och funderat. Mediterat över vad jag ser. Kantorn gav sin tolkning:

- Ser du fönstret? Det är ingen tillfällighet att Gunnar Torhamn målade det som ett kors...
Tre personer passerar utanför, två fiskare och en fiskargumma. Vart är de på väg? Ska de också "gå på möte"?
Eller brådskar det med fisken?

Tänk, det var tider det! Fisken kryllade i vattnet och livet var rikt! Men nu...
De yngre fiskarna får inte ärva de äldres fiskevattenrättigheter. Gammal kunskap håller på att gå förlorad.
Vi är många som är arga över fiskeripolitiken - de små näringsidkarna stoppar man, medan de stora får fortsätta slakta havet... Gode Gud FÖRLÅT OSS!

Inne i värmen sitter en kvinna och en man med knäppta händer. Till och med hunden lyssnar!! Ser du?!
Hunden är inget orent djur - hunden är en familjemedlem som också går på bönemöte! Och vi vill gärna "ta hunden med in i himlen" som Hasse Kvinnaböske Andersson sjöng.

Deras bön är annorlunda än vår. Medan vi har mycket att be om förlåtelse för i vårt överflöd, ber de om mat för dagen... om tacksamhet över det de har... medan vi fortsätter gnälla och begära och ....

Vem är han som spelar?

Två personer står runt mannen som spelar. Deras händer är också knäppta till bön och andakt.
Är han en lekmannapredikant? En kringresande speleman?

- Låt mig få höra om Jesus, skriv i mitt hjärta vart ord...
Säg mig det åter och åter, hur på vår jord han gick kring, frestad, föraktad och ringa, ägande själv ingenting.
Synderna mina de bar han, smärtorna tog han på sig, redo att hela och hjälpa, redo att uppoffra sig.
Låt mig få höra om Jesus... sjung för mig sången så dyrbar, skönaste sång på vår jord." Sv Ps 46

Hemmet är vår första kyrka.
Det är där tron delas. Köksbordet är altaret och fönstret är altartavlan. Det är lugnt. Det finns tid.

Idag är allt så annorlunda. Tänk dig följande:
9 miljoner svenskar stiger upp ur sängen varje dag. Sverige vaknar, Sverige kastar i sig frukost, Sverige kör barn till dagis, skolan, jobb, arbetsförmedling...
Sverige lider under en LIVSSTRESS som gör oss sjuka.

Tänk om vi istället fick vila i tiden.
9 miljoner svenskar käpper händerna, ber till Gud och tackar för dagen... därefter kör de iväg.

- Underbare, nådige Gud, under din hand vill jag vara, från de första andetagen denna morgon. Jag vet att Du lever, jag vet att din godhet och nåd aldrig tar slut.
Jag ber Dig, himmelske Fader, tag min dag i dina händer. Var med mig i alla anfäktelser och lär mig att inte tryckas ned av onödiga bekymmer. Låt mig utföra mitt arbete, så att det blir till nytta och ärar ditt namn. Amen 
(ur Bönboken, nr 12)

Det kanske är de bedjande muslimerna som ska lära oss idag att hitta tillbaka till vår egen Gudsrelation?
Och Gunnar Torhamns tavla.

Bedjande hälsningar
Helene Sturefelt