VEMS SPRÅK?

Avvikande vitsippa

Det är inte lätt att vara kyrka. Det finns fel och brister över allt.
Vår egen kyrka har t ex inte behandlat språkminoriteter särskilt väl.
Vid stiftskansliet i Luleå stift arbetar man nu med att se över våra egna minoritetsspråk. Samiska och finska har fått de kyrkliga texterna översatta till sitt språk.
Men inte meänkieli.

Jag visste inte ens att det fanns ett sådant språk...
Tuomo Valjus på kyrkokansliet i Luleå säger att meänkieli främst är ett talat språk . Det är bara 14 år sedan som det kom en grammatisk ordbok, författade bland annat av Bengt Pohjanen.

En kvinna säger:
- Det är bara ursäkter och brist på kunskaper.
Hon reagerar starkt på Svenska Kyrkans syn på språket, skriver Kyrkans Tidning (nr 17, april 2010), det är inte bara språktekniska skäl, det handlar om människans kulturella självkänsla.
- Vi är svenskar och vi talar denna finska dialekt meänkieli. Kyrkan har nu ett ansvar att inte fortsätta förtrycket... Att vi inte har uttalat vårt behov tydligt, beror på att förtrycket har urholkat oss, vi har inte ens kunnat be om att få använda våra egna ord... säger Ann-Christine Ojanlatva.

Försiktig björkgrönska

- Att just kyrkan översätter är viktigare än att kommunens texter finns på vårt språk, säger hon. Tron har med människans inre djup att göra.

Jag kan inte annat än hålla med.
Men så plötsligt hamnar jag på den förtryckande sidan... den som inte visste... den som inte kunde... den som inte hade varken språkkunskap eller ekonomi...
Det är inte mitt personliga ansvar, men jag tillhör ett kollektiv som inte är så bra på detta med minoriteter...
Romerna är ett annat exempel.

Den samiska flaggan är stark.
Stiftsadjunkten i Stockholm, Svante Ewalds, har i uppdrag att ta fram en policy hur kyrkan ska arbeta med andra språk inom landet.
Flerspråkigheten finns på många ställen.

För Martin Luther var det viktigt att var och en kunde läsa Bibeln på sitt modersmål. Det var inte bra att vara hänvisad till prästen, som mässade på latin, utan att själv förstå, med hjärtat.
- Som evangelisk luthersk kyrka måste vi förvalta insikten om att folkspråket har en stor betydelse, säger Svante Ewalds.

Det lustiga är att sedan katolska kyrkan kom in i Sverige, så är det de som kunnat erbjuda gudstjänster på andra språk, till invandrade europeér.

Vi ligger efter, i Svenska Kyrkan. Men med insikt kommer kunskap, med kunskap kommer utbildning.

Tänker på när vi var nere i Taizé. Böner och sånger var på franska, spanska, latin... ja alla möjliga språk, utom svenska...
Mitt hjärta förstod ändå, jag kunde ge mig hän i tillbedjan.
Men det var alldeles underbart när vår svenska sång klingade: KRISTUS DIN ANDE I OSS ÄR EN KÄLLA MED PORTLANDE VATTEN...
- Jag fattar! Jag förstår! Vilket vackert språk! Så rent och skönt.

Det samma önskar jag att ni, som talar meänkieli, också ska få säga inom kort.

Pratsamma hälsningar
Helene Sturefelt