EN TRIPP TILL ÖLAND

- I hate mondays, säger katten Gustaf.
- I love mondays! säger jag och hoppar in i bilen med syrran och kör till Öland. Det är alltid broreparationer så vi kör inte så fort...
- Det här är en sund känsla, säger Systern. En sundkänsla.
Vattnet rusar under oss.
- Som en bro över mörka vatten, nynnar jag.
Tänk om de verkligen hängde på en cykelbana utanför räcket, som de aprilskämtade om, som en sorts jättelång balkonglåda! Vem skulle våga cykla där?
- Jag!
Eller som Makens son fick höra när han skulle cykla på Öland:
- Du får vänta tills vi fikat färdigt, sen kör vi över dig...

Runstens kyrka

Runsten var ingen runsten... det var en liten by... med egen kyrka. Stängd förstås. Vi körde runt och letade efter stenen... som inte fanns. Dumma turister. Vi får väl pilgrimsstanna och pilgrimsbedja istället:
- Visa mig Herre din väg...
Vägskylten pekade mot GLÖMMINGE. Nej, jag har inte glömt var vi var... tvärtom njuter jag av alla fantastiska svenska ortsnamn. Astrid Lindgrens fantasti bleknar jämfört med verkligheten:
SPJUTTERUM, LOPPERSTAD,  LERKAKA OCH HÖNSTORP...

Två systrar i en bil, ett väldigt kackel?

Dagen var underbar. + 8 grader och ett långsamt upvaknande för blommor och blader. Inte hetsvår här inte.
Som bil-grimer gick vi inte särskilt långt, men avverkade 25 mil asfalt...

Det är något speciellt med en Syster som både är Vän och Blodsfrände. Starkt.
Vi talar både ur gemensamma erfarenheter och ur egna perspektiv.
Lyssnar, skrattar, tillrättavisar, förundras, stortrivs.

Dagens andliga tema var Tid, Gud ger oss tid:
"Alla har brått, ingen har tid, alla har sitt att göra... Gud har ju tid, evighet ja!"
Britt G Hallqvists fina lilla barnpsalm 255.

Kyrkornas byggnader är stelnad tid, frusna ögonblick från svunna dagar, som påminner oss om ett annat sätt att leva. Jag blir gråtfärdig när jag tänker på den stress vi skapat åt oss.
Här vill jag stanna. Öland är lugnt.
Inget för amerikaner som vill ha "big size...". Öland är tvingar en ned på knä om man vill se nåt...

Öland kan väl bli en del av Grekland? Där har de gott om tid! Går i pension när de är 53 år! Yippie!! Det vill jag! Måla, skriva böcker, sova, bada, baka....
Men hur har landet råd? Det går inte ihop... Grekerna protesterar, säger de på Nyheterna. Tänk om vi flyttar dit allihop? Vi orkar inte arbeta ihjäl oss mer.

Floran vittnar om att detta Öland har hört ihop med andra landområden. Här finns tropiska spår och rester av kallare tider.
ÖLAND - GREKLAND - ISLAND - allt har varit Ett en gång. Då Gud lät land stå upp ur vattnet.

Det märks väl på detta ortsnamn, taget direkt från Skapelsens morgon!
Nu vill jag ha kaffe!

Isolerade hälsningar
Helene Sturefelt