Förgäves?
Är det sjuk andlig vård?
Eller andlig sjukvård?
Det händer allt som oftast att det inte blir någon andakt när vi kommer till sjukhemmen.
Har vi glömt annonsera? Nej.
Har vi glömt ringa och förbereda personalen? Nej.
- Vi har inte tid.
Jag hör två känslor i det svaret: Det ena är en förtvivlad stress... att aldrig hinna med... att alltid vara jagad av andras villkor och den förbannade effektivitetspressen...
Gråten lurar i vreden.
Det andra är en avmätt kyla - "vi är inte intresserade... vi har avskaffat all religion..."
Ändå står det i vårdavtalet att man ska se till patientens hela behov, både till kropp, själ och ande...
Ska vi ta oss in på rummet och spela och sjunga lite där?
Hur ska vi göra när ingen hinner hämta ut de gamla till gemensamhetsrummet?
Tänk, sitta trött och gammal, sjuk och utsliten, förvirrad och ensam, men ändå full av längtan efter något slags tilltal där man känner att man är människa, och inte bara ett personnummer, som ska matas och tvättas och rengöras...
Min själ kommer att skrika på ålderdomshemmet när jag väl sitter där!
Vem kommer att höra mitt rop?
Kanske har man utvecklat små robotar som kör ut små religiösa tanter... och små kyrkrobotar står redo att prata evangelium, om man trycker på en knapp .... vill du höra Lukas eller Markus eller....
Jag larmar!
Larmet går till Gud Fader i himmelen!
Nu är jag sjuk överallt...
Men det behöver inte vara så.
Dessa fyra komministrar från svunnen tid kan berätta om andra villkor.
De var de enda närvarande på dagens andakt...
Jag ber för alla er som har er dagliga gärning på landets sjukvårdsinrättningar.
Jag ber att ni ska orka, att ni ska se... och förstå...
Ensamma hälsningar
Helene Sturefelt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar