St Knuts kapell, Öland
Vem gillar kritik?
Vem tåler att bli granskad, grillad, rostad... ?
Bevare oss väl så hemskt!
Men det måste ju bero på syftet. Den som vill ont, sårar. Den som vill förbättring, hjälper.
Kyrkorna måste granskas. Präster måste tåla att synas. Den som har rent mjöl i påsen har inget att frukta, eller hur?
Den bästa granskningen kommer utifrån med orädda kommentarer. Samtidigt missar de ofta insides poänger.
Varför har så många katoliker svårt att tåla att "deras kyrka" kritiseras?
När man har sin identitet mer i den yttre kyrkotillhörigheten, och inte i den inre, då är det svårare att tåla att bli granskad.
Vår gemensamma identitet är väl KRISTUS?
När jag är trygg hos honom, tåler jag att "min" kyrka synas.
Det är väl bara bra att det som är dåligt blir avslöjat? Hur ska man annars utvecklas?
Jesus själv är förepråkare för det ärliga syftet med att rensa ut hyckelriet:
"UNDER TIDEN HADE MÄNNISKOR SAMLATS I TUSENTAL, SÅ ATT DE HÖLL PÅ ATT TRAMPA NED VARANDRA.
JESUS VÄNDE SIG FÖRST TILL SINA LÄRJUNGAR OCH SA:
- AKTA ER FÖR FARISÉERNAS SURDEG, HYCKLERIET.
DET FINNS INGENTING GÖMT SOM INTE SKALL KOMMA I DAGEN, OCH INGENTING DOLT SOM INTE SKA BLI KÄNT.
DÄRFÖR SKALL OCKSÅ DET SOM NI HAR SAGT I MÖRKRET BLI HÖRT I DAGSLJUSET, OCH DET SOM NI HAR VISKAT I ENRUM SKALL ROPAS UT FRÅN TAKEN.
Lukas 12:1-3
Borgs By, Öland
Jesus låter ju som en modern, grävande journalist!
Hur kan vi som kristna, präster, biskopar, kardinaler och påve tro att vi lever utanför Guds blick?
Alla dessa sexuella skandaler, hur kan man bara få för sig att mörka detta?
Skam, skuld, rädsla, prestige och annat elände lägger sig emellan den egna handlingen och Gud.
Jag skäms. Detta är ett dåligt vittnesbörd. Vi är dåliga efterföljare.
Jag vill tillhöra en kyrka som är takropare!
Jag vill inte vara mörkerviskare, fegistassare eller lögnhycklare.
Vi har fått frimodighetens Ande, då har vi inget att förlora.
Stå upp, öppna upp, alla orädda kyrkoledare!
"Var inte rädda, säger Jesus, ni är mer värda än aldrig så många sparvar"
Luk 12:7
Så ropar
Helene Sturefelt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar