PILGRIMSVANDRING

Tältkåtan i Holmamåla Naturrelax

Kändisar talar ut och erkänner att de måste Avskärma sig ibland.
Ett nytt fenomen är att man får Gå in i Bubblan. Det betyder att man gör det tillåtet att inte vara uppkopplad ett tag... Fler och fler erkänner att de faktiskt inte orkar veta allt, eller ha koll på allt. Man till och med stänger av mobilen! Då är det minsann avancerat allvar!

Ååhhh.... Stackars nutidsmänniskan...
Nej, jag ska inte raljera över detta fenomen som bränner ut oss, men från min horisont betraktar jag världen med andra ögon.
Jag har sedan många år "lämnat världen" och ser annorlunda på livet. Förmågan att Stänga Av är nödvändig. Det är bara jag som kan tänka mina tankar och känna mina känslor, liksom du dina.
Alltså - tystnad är påbjuden relativt ofta.

Hjortahängnet

Nu vill jag dela med mig av Pingstdagens härliga PILGRIMSVANDRING djupt inne i Blekingeskogarna.
Det är ingen vanlig promenad. Det är en vandring med själen i centrum.

Vi står alltid i ring först så att alla kan se varann i ögonen. Jag läser ett Bibelord eller en vers och ger en kort och enkel kommentar. Vi gör våra sinnen redo för att verkligen höra naturens ljud och känna dess dofter.
Kan vi fortfarande namnen på fåglarna och träden?
Det yttre landskapet blir en bild av själens inre landskap.
Här går pilgrimsgänget längs hjortahängnet. Vi såg dovhjortarna en bit bort!
Hm, vem var innanför, vem var utanför?

Stadsborna klev över stock och sten. Vad är det för en torr pinne på vägen? Det är ingen pinne... det är en orm... eller en ödla...
Det är en utmaning att vara tyst... särskilt när det händer saker längs vandringen.
Varför tyst?
Jo, för vi pratar sönder de flesta upplevelser. Då går essensen ut ur händelsen. Att se och bevara upplevelsen i den egna tanken och känslan förtätar händelsen.
Denna lilla ödla hade sitt budskap till mig: se upp var du sätter fötterna, se upp vilka stigar du går, vilka vägar du väljer...
Efter varje paus ber vi alltid Heliga Birgittas bön:

VISA MIG HERRE, DIN VÄG
OCH GÖR MIG VILLIG ATT VANDRA DEN.

Det är inga lätta ord att bedja. Tänk om Gud visar mig en väg eller ett sätt att leva som jag inte är beredd på, fast jag innerst inne vet att Gud har rätt?
- Gå in i din bubbla nu... stäng av mobilen och datorn nu... säger Guds röst... (ja, jag ska bara blogga färdigt först!) ... Ta tid till bön, fortsätter Gud, ta tid att reflektera över ditt sätt att leva, över ditt sätt att tala... ta dig tid, mitt älskade barn...

Det är många tankar som blir tänkta under en timme.
Allt annat känns så oviktigt, utom just detta, att få vandra i skogen, tillsammans med andra, i tystnad och bön.
Tack gode Gud för denna möjlighet.

Sen var det gott med mat och härlig samvaro.
Har du inget semestermål? Vill du ge bort en present/upplevelse till någon? Eller ordna en kick-off för arbetskompisarna? Ring då Gunnel och Jan Jeppson på Holmamåla Gård: 0455-92002.

Vandra - Vila - Vara.
Det är välfärd det!
Sko-n-samma hälsningar från
leg. pilgr. vandr. Helene Sturefelt