Åh Gud! Vilket träd! Gud... ?!
Gud är som ett träd.
Inte konstigt om det då är lite träigt i kyrkan...
Det är inte lätt det här med gudsbilder.
Men vi får ta hjälp av det naturen visar!
Jesus säger ju själv att:
JAG ÄR DEN SANNA VINSTOCKEN OCH MIN FADER ÄR VINODLAREN.
Vattenkupol. En källa ur marken!
Följ med mig på en vandring i Skärva bokskog, där Johannes evangelium blev alldeles levande.
Medan du läser detta, hämta din Bibel och slå upp kapitel 15, ett av de träigaste... ; )
I detta naturreservat finns källor som springer upp ur marken, det finns enorma ekar, både levande och döda.
Och mittemellan...
I det tillsynes döda är det fullt av liv, ja torrträden är som hyreshus för alla småkryp som söker skydd.
Arkitekter i alla tider har haft skogen som förebild när de ritat katedralerna... Valven är som trädens grenvalv och predikstolen är som ett - träd.
Predikoträdet.
- Kom an, grabbar, den här tar vi! Holka ur den och pynta upp den! Lite guld och prål så det glänser i ögonen på församlingen...
Och så kom predikstolen in i kyrkan, för att Luther en gång i tiden ansåg det så himla (!) viktigt att folk fick höra evangeliet förkunnas, tydligt och utan krav, på det egna språket.
JESUS SA:
- DETTA HAR JAG SAGT ER FÖR ATT MIN GLÄDJE SKALL VARA I ER,
OCH ER GLÄDJE BLI FULLKOMLIG.
Så fin den blev.
Sillhövda kyrka.
Hm, där borta står ju en predikstol... mitt i skogen... Vågar jag gå in i den?
Jag vet inte om du är van vid att umgås med träd, med de har en enorm vilja och integritet!
Flera gånger försökte jag gå innanför trädets kraftcirklar, men det gick inte. Det var för starkt.
Och har man dessutom en ryggsäck på sig, full med gammla dogmer bland termosmuggarna, då går det inte alls!
- Får jag komma in?
Det krävdes stort mod från min sida att kliva in i trädets innanmäte... som att gå in i det heliga...
Vilken ljuvligt omslutande känsla det var!
Himmelskt träd.
Som HSP-person (högsensitiv personlighet) har jag ett enormt behov just av skydd. Jag orkar inte vara så synlig, behöver stor integritet kring min person.
Om du ser någon komma gående på stan klädd i en trästock, då vet du vem det är...
Skratta inte!
Om Gud är ett träd så ska väl efterföljarna också vara det!!?
Jasså, inte läsa så bokstavligt... nähä nej.
Jag får väl gå ur, då.
VARJE GREN I MIG SOM INTE BÄR FRUKT SKÄR HAN BORT.
VARJE GREN SOM BÄR FRUKT ANSAR HAN, SÅ DEN BÄR MER FRUKT.
NI ÄR REDAN ANSADE GENOM ORDET SOM JAG HAR FÖRKUNNAT FÖR ER.
BLI KVAR I MIG, SÅ BLIR JAG KVAR I ER.
Bli inte lurade av individualismen! Då blir du en ensam gren som ligger där och torkar och inte vet var du hör hemma...
Inte hemma i "civilisationen", som faller.
LIKSOM GRENEN INTE KAN BÄRA FRUKT AV SIG SJÄLV - OM DEN INTE SITTER KVAR PÅ VINSTOCKEN - KAN INTE HELLER NI GÖRA DET, OM NI INTE ÄR KVAR I MIG.
Jesus använder ett språk fullt av kärlekens enhet, i den djupaste omfamning...
Spring inte iväg! Jag i dig och du i mig i mossan...
JAG ÄR VINSTOCKEN, NI ÄR GRENARNA.
OM NÅGON ÄR KVAR I MIG OCH JAG I HONOM, BÄR HEN RIK FRUKT.
UTAN MIG KAN NI INGENTING GÖRA.
När kraften uteblir i den troendes liv - och därmed även i kyrkan - så kan det bero på att vi har fått oss en knäck och bara hänger löst på stammen...
Läser om diakon Margareta Lindskog, Mölndal, som fick en depression när hon var 55 år:
- Allt för många tror att "ont i själen" betyder att man har ett felaktigt förhållande till Gud.
När Gud blir tyst, lider man av känslan av gudsövergivenhet, och av att inte "duga" åt Gud.
- Vad säger du till den som upplever det så? frågade intervjuaren.
- Att det inte är konstigt att känna så. Gud hör varenda bön och älskar dig, även om själen ibland inte orkar ta in detta.
Även om själen är trött och sjuk, har min ande fortfarande kontakt med Gud.
Kontakt med stammen.
Jag är så tacksam att min Gudsrelation inte hänger på min förmåga att tro. Inte heller på min eventuella förmåga att göra gott...
JESUS SA:
- NI HAR INTE UTVALT MIG UTAN JAG HAR UTVALT ER.
Tack Gud för att allt beror på Din kärlek!
Det är Nåd. Nåd!
Jag vill stå i trädet och predika om det Liv som Du har skapat!
Ja, jag vill gå upp i predikstolen och berätta om hur vi skövlade Livets Träd och gjorde det till torra plankor, där vi korsfäste Jesus...
Förlåt.
Varför tåler vi inte kärleken? Varför klarar vi inte av att ta emot det Du ger?
Gud rynkar pannan...
Grovflätad ekbark.
Imorgon är det Valborgsmässoafton. Då skall vi fortsätta göra det Jesus säger:
DE GRENAR SOM KASTATS BORT OCH VISSNAT SAMLAS IHOP OCH LÄGGES PÅ ELDEN OCH BRÄNNS UPP.
Är det bra eller dåligt?
Elden är hot... och möjlighet.
Träskallen Helene F Sturefelt,
- som hälsar er med en välsignad skopa träflis!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar