Teologdag i Lund för alla präster.
Igår samlades Lunds stifts alla präster till teologdag.
Vårens första magnolia sågs i blom vid tågstationen.
Vid ett annat tillfälle ska jag berätta om hur vi blev inspirerade till att vara kyrka på nytt sätt (bland annat Andlighet på webben) (som här!).
Nu får du följa med på den avslutande mässan i Lunds Domkyrka.
Biskop Antje höll en alldeles utmärkt predikan utifrån en svår text, som berörde mig mycket.
Magnolian vid stationen.
Nu läser vi de krångliga orden ur JOHANNES evangelium, kap 16:16:
JESUS SA.
- EN KORT TID OCH NI SER MIG INTE LÄNGRE.
ÄNNU EN KORT TID OCH NI SKALL SE MIG IGEN.
Gud har problem med närvaron...
450 samlade präster från Blekinge och Skåne hoppade till i stolarna när biskopen inledde med dessa ord.
Har Gud problem med närvaron? Med vår närvaro?
Leker Jesus tittut med sina lärjungar?
Var är du? Ha, jag ser dig!
DÅ SADE NÅGRA AV LÄRJUNGARNA:
- VAD MENAR HAN NÄR HAN SÄGER "EN KORT TID OCH NI SER MIG INTE LÄNGRE, OCH ÄNNU EN KORT TID OCH NI SKALL SE MIG IGEN"?
Med psykologin som stödben till teologin använde biskopen den kända tittut-leken som modell för att förstå sammanhanget:
Små barn förstår inte att saker finns även när man inte ser dem.
Men "mamma finns" även om hon inte är synlig!
Det är ingen jämlik lek.
Barnets förtjusning gör att den vuxne fortsätter tittut-leken.
Nu utvecklas tilliten.
- Jag är fortfarande kvar, fast du inte ser mig!
Gömd längst in på stammen.
Är det som Jesus säger en gudomlig tittut-lek med oss?
Det handlar om vårt barnaskap hos Gud. Tilliten.
Det är alltså inte en jämlik relation.
Vi är bara på ett spädbarns nivå när det gäller Guds transcendens.
Jesus över upp vår tillit genom tittut-leken!
En liten tid och ni ser mig inte.... tittut! Här är jag igen.
Vi kunde inte låta bli att dra på smilbanden.
Det här var en rolig och fyndig förklaring av denna märkliga text, som ju handlar om uppståndelsen, livet efter detta och det stora återseendet, tänker jag.
Farväl. På återseende! Amen.
Biskop Antje fortsatte:
De som borde förstå, lärjungarna, de fattar inte... Vad göra?
Även profeten JESAJA lästes, kap 54:7-10, om Guds starka känslor för oss:
ETT KORT ÖGONBLICK ÖVERGAV JAG DIG,
MEN I STOR KÄRLEK TAR JAG DIG ÅTER.
JAG DOLDE MITT ANSIKTE FÖR DIG I HÄFTIG VREDE ETT ÖGONBLICK,
MEN EVIGT TROFAST VISAR JAG DIG NU MIN KÄRLEK...
Ibland är källan knappt synlig.
I dessa två texter ser vi starka känslouttryck. Det är häftig vrede, sorg och plåga, det är orubblig tro och en gläjde som ingen skall ta bort:
NÄR EN KVINNA SKALL FÖDA HAR HON DET SVÅRT.
MEN NÄR HON HAR FÖTT SITT BARN MINNS HON INTE LÄNGRE SINA PLÅGOR.
NU HAR OCKSÅ NI DET SVÅRT. MEN JAG SKALL SE ER IGEN, OCH INTE SKALL TA ER GLÄJDE IFRÅN ER.
Johannes 16:21
GT-texten andas både hot och fredsförbund som inte skall vackla.
NT-texten är ett avskedstal till lärjungarna.
Det är exil. Främlingskap. Hur skall det gå?
Även vår tid är orolig, med hotfulla klimatfrågor...
Hur gör vi präster då, när predikoglädjen är borta?
- Skall vi klaga... slarva... eller tiga?
Det var alldeles tyst av koncentration i Lunds Domkyrka. Biskopens ord var mycket relevanta.
- Vi lever också med obesvarade frågor.
Även vi upplever en frånvaro... av Gud? Av oss själva?
Det är smärtans dynamik.
Frågorna fortsatte:
- Skall vi nöja oss med medelmåttighet? Ska vi vänja oss vid att det som är felaktigt är normalt?
Är det rent av så att vi flirtar med uppgivenheten?
Med eftertryck sa biskopen:
- Det finns för lite tvivel! Därför för lite tro!
Vi anpassar oss på fel ställe.
- Det finns för lite smärta! Därför för lite glädje!
Glädjen blommar.
Jag kände hela mitt år av sjukskrivning och utmattning passera förbi...
Jag har levt med smärtan och tvivlet länge... inte tvivel på Gud utan på kyrkan... en sorg...
Anpassningen till ett felaktigt sätt att leda vårt arbete kostade mig alla mina krafter.
Men jag har i djupet också levt med den gläjde och tro som är alldeles kristallklar och äkta.
Tack vare mörkret...
Det knoppas igen.
Det är tio år sedan hon dog, och hennes tankar är lika aktuella idag. Hon sa:
- Jag är kristen när jag tror att allt är möjligt.
- Jesus ligger alltid ett steg före mig, en död före mig, ett under före mig...
- Om jag ingenting lär mig, då är jag död.
- Jesus talar om mitt liv utan ringaktning. Jag lär mig övervinna cynismen.
Dorothy Sölle formade en teologi efter Auschwich. Ignorera inte smärtan!
Med tacksamhet tänkte jag på de senaste dagarnas läsning av Bonhoeffer, som vitaliserat min tro och min längtan att leva med församlingen.
Vitaliserad längtan.
- Ambivalens måste uthärdas. Konflikter måste uthärdas.
Vi måste tåla detta, precis som Luther formade den kristna mänskosynen "Simul justus et peccator" = samtidigt rättfärdig och syndare.
Vi får öva konsten att hantera ambivalens och konflikter, ja t o m uthärda dem åt andra!
Det är mycket som kan krocka och komma i kollision med vartannat.
- Se upp för svartvita lösningar!
Ropen på tydlighet blir farlig om man inte uthärdar kluvenheten!
Den gudomliga tittut-leken är inte simpel. Den är ett uttryck för denna ambivalens:
- Borta! Här igen! Borta... här igen... En liten tid och ni ser mig inte... Ännu en liten tid, och ni ser mig...
Stå ut.
Nattvardsbrödet talar och säger:
- Här är jag! Igen.
Det är det lekande barnets förtjusning, där nöjet är helt på vår sida!
Titta, Kyrkan vilar på Guds källa!
Tack för dessa goda ord.
Antecknat i stunden, bildsatt och idag förmedlat av Helene F Sturefelt,
- komminister i Karlskrona stadsförsamling, som varit borta från arbetslivet men hoppas slippa leka tittut... utan komma tillbaka, sakta och trofast.
Och jag vill varken klaga, slarva eller tiga!
Men gärna tala, ord av sanning och kärlek, här i den gränslösa "webb-kyrkans predikstol"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar