Sidor

UNDER GUDS BESKYDD

Välkommen att dela mina tankar om Tro och Liv!

måndag 8 april 2013

KUNGSSÅNGEN ??


Många väntade på kungen.

Naturligtvis var vi på stortorget i Karlskrona i lördags.
Men vad är det för en konstig sång man ska sjunga vid dessa tillfällen?

Tillsammans med tusentals karlskronabor ville vi se och vinka på Kungen och Drottningen på deras eriksgata genom Blekinge.

Säga vad man vill, men de kom med våren - vindstilla och blå himmel - och med värmande sol.
- Titta! Där är de!

En helikopter hördes över våra huvuden:

Kungligt tjoff, tjoff, tjoff.

När kungaparet äntligen satt på scenen framför Rådhuset förflyttades vi till 1700-talet.

Ty plötsligt stod Karlskrona stads ingenjörer framför oss, i peruker och tidsenliga hattar!
Där var Wachtmeister, af Chapman, Ehrensvärd, Tessin och Dahlberg... med fruar....

Vår stad är ju byggd på order av kungen, en ren konstruktion för försvarsmakten.

Mycket roligt och fyndigt käbblade de om vilken kung som var den bäste:

- Karl den elfte förstås!
- Nej, Gustav den tredje!
- Karl! Gustav! Karl! Gustav...!

Så vände de blicken mot vår nuvarande kung:
- Åh... där är han ju... Karl Gustav... den sextonde.

Ser du dem?!

UR SVENSKA HJÄRTANS DJUP EN GÅNG
EN SAMFÄLLD OCH EN ENKEL SÅNG
SOM GÅR TILL KUNGEN FRAM.

VAR HONOM TROFAST OCH HANS ÄTT
GÖR KRONAN PÅ HANS HJÄSSA LÄTT
OCH ALL DIN TRO TILL HONOM SÄTT
DU FOLK AV FREJDAD STAM!

Inte många sjöng med i den gamla kungssången.
- Kunde inte texten...
- Ogillar att upphöja en människa så...
- Gammal unken nationalromantik...

Där sitter de! Levande historia.

Fortsättningen är tveksam:

O KONUNG, FOLKETS MAJESTÄT
ÄR ÄVEN DITT; BESKÄRMA DET
OCH VÄRNA DET FRÅN FALL!

STÅ OSS ALL VÄRLDENS HÄRAR MOT
VI BLINKA EJ FÖR DERAS HOT
VI LÄGGA DEM INFÖR DIN FOT
EN KUNGLIG FOTAPALL.

Hm... visst måste varje folk ha en ledare som kan skydda mot sönderfall, både inre och yttre.
Vi måste ha ledare som inte skäms för det vi byggt upp och säljer ut det...
Uj, nu börjar jag bli politisk märker jag...

Men vi lägger i alla fall inte våra "fiender" som en fotapall framför statsministern.

Kravallstaket, säkerhet.

Fortsättningen lyder:

MEN STUNDAR VÅRT FALL EN DAG
FRÅN DINA SKULDROR PURPURN TAG
LYFT AV DIG KRONANS TVÅNG
OCH DRAG DE KÄRA FÄRGER PÅ

DET GAMLA GULA OCH DET BLÅ
OCH MED ETT SVÄRD I HANDEN GÅ
TILL KAMP OCH UNDERGÅNG!

Här hade jag egentligen tänkt skriva något annat...
Tänker på alla de galna makthavare idag som sitter i en bekväm fåtölj och beordrar slakt på andra folk, med sina egna yngligar som kanonmat... eller ännu mer från helvetet: dödar sitt eget folk.

Marinens musikkår, förskönar - vad?

Men i kungssången tar kungen av sig kronan!
Och sällar sig till folket i kamp mot fienden. Om man nu ska bråka, väcker detta en viss sympati... faktiskt.

I den gamla krigföringen var kungen själv med, i en mer ärlig kamp, man mot man.

Medan Syriens och Nordkoreas diktatorer är beredda att offra sitt folk för sin egen lilla heder.
Feghet, feghet.

Jag hade inte alls tänkt ta den blodiga stormaktstiden på 1600-talet i försvar... men det beror ju på vad man jämför med.

Sabaton beskriver svensk stormaktshistoria.

SABATONS Carolux Rex dånar i bakgrunden, kan inte tänka mig bättre illustration till detta inlägg.

Detta powermetalband beskriver våra svenska härjningar på ett icke förskönande sätt, med all den tragik det innebar.
Kombinationen av rädsla och girighet är dödligt farlig.

Krigets galenskap.

- The madness of war, som sångaren Joakim Brodén säger.

Lika många på Sabatons konsert som på Stortorget.


OCH GRIP VÅR SISTA FANA DU
OCH DRISTELIGA FÖR ÄNNU I DÖDEN DINA MÄN!

DITT TROGNA FOLK MED HJÄLTEMOD
SKALL SÖMMA AV SITT BÄSTA BLOD
EN KUNGLIG PURPUR VARM OCH GOD
OCH SVEPA DIG I DEN...

Här går väl ändå gränsen!

Istället för våra hygieniska liksäckar av svart plast, har vi här rödfärgade vita svepningar... som skall utgöra en värmande filt... sömmad av det bästa blod... varm och god.

Tja, där kan kungen sitta i sin gungstol och vara insvept i döda mäns hjältemod...

Kanske ganska vackert... skön poesi är det ju...
... eller alldeles gräsligt!

Varvsmuren vid Chapmansplan, Karlskrona.

Vi som är långt bort ifrån bondesamhällets självklara slakt av djuren, har ingen naturlig relation till BLOD längre.

Samtidigt som dessa krig pågick, fanns det en blod- och sårmystik i den kristna kyrkan - en rörelse som hette Herrnhutarna.

Då var begreppet försoning naturligt förknippat med blodsoffer, som nu fick sitt slut genom Jesu död på korset.

Försoningskorset.

Det är inte lätt att sjunga med i psalm 440, med text från 1600-talet:

NÄR ÖGAT JAG LÅTER DRÖJA, VID PURPURMANTELN DU (Jesus) BÄR 
DESS BLODIGA FÄRGER RÖJA, VEM DEN RÄTTE SYNDAREN ÄR.

MIG TVÅDDE DU REN MED DITT RENA BLOD
OCH PLÅNADE UT DEN HANDSKRIFT, VARS VITTNESBÖRD MOT MIG STOD.

Jesus är mitt hjärtas kung.
Hans ställföreträdande död är en fredlig räddningsaktion av globala mått.
Men, som sagt, varje tid har sina uttryck, både i politik och tro.

Jag vill inte sitta här och ondgöra mig, jag vill faktiskt försöka förstå, väl medveten att vår tids skövling av naturen kommer att vara fullständigt obegriplig av våra barnbarn...


Vågar jag avsluta med sista versen ur Kungssången?
Det tar emot...

DU HIMLENS HERRE, MED OSS VAR
SOM FÖRR DU MED OSS VARIT HAR
OCH LIVA PÅ VÅR STRAND
DET GAMLA LYNNETS ART IGEN
HOS SVEAKUNGEN OCH HANS MÄN.

OCH LÅT DIN ANDE VILA ÄN
UTÖVER NORDANLAND!

Här lyser religionsmissbruket i sin vansinniga egosim.

Kungen bad Gud om hjälp i de krig han själv iscensatt... och den lille soldaten bad väl ännu mer, att få snart komma hem igen.

Min Karl-Gustav, bland folket...


Ja, käre himmelske Far, jag ber att din Ande skall vila än över vårt land, men att vi nu istället skall söka Din vilja, inte vår...

Och skicka en helikopter till varje diktator och släpp av dem i en sandlåda, på en öde ö... Amen.

Här är min "kungssång":

I NATT JAG DRÖMDE NÅGOT SOM JAG ALDRIG DRÖMT FÖRUT
JAG DRÖMDE DET VAR FRED PÅ JORD
OCH ALLA KRIG VAR SLUT...

Helene F Sturefelt,
- stolt boende i Carls Krona, staden som byggdes för försvar och som alltid varit för fred, i fred.

                               Silvia, jag är ockå gift med en Karl-Gustav...
nästan med samma efternamn som du:
Fransson!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar