Andligt liv på webben.
Grattis.
Du är en av de 14% som utövar andlighet på webben!
Tack för att du tittar in här. Detta är min förlängda predikstol och du är en del av den osynliga församlingen.
Vi är viktiga, du och jag.
Nä, dit upp kommer jag aldrig...
Nu vill jag dela med mig av Finska kyrkans framgångar vad gäller kristen närvaro på sociala medier.
På teologdagen i Lund i tisdags gick jag på ett seminarium där Andlighet på webben var i fokus.
En tjusig, härlig och kunnig ung kvinna, Jessica Högnabba, föreläste, och sa:
- För tio år sedan skrattade kyrkan åt detta, men nu är jag - som den första - till och med prästvigd för tjänst på webben!
Missionsbefallningen säger att vi skall gå ut i hela världen och göra folk till lärjungar.
Metoderna ändras men målet är detsamma.
På 1500-talet var kyrkan mycket snabb med att hänga på utvecklingen, då boktryckarkonsten kom.
På 1960-talet var kyrkan också långt framme vad gäller radio- och TV-sända kristna program.
Men på 2000-talet har vi inte hängt med i Internets snabba utveckling.
2004 tog dock Finska kyrkan tag i detta på allvar. Nu börjar vi se ett postivit resultat.
G:a pastoralinstitutet i Lund.
Då bläddrade vi bara i böcker...
De flesta unga vuxna har sitt sociala liv på facebook eller instagram.
- Det är inte istället för det riktiga livet, sa Jessica Högnabba, det är ett komplement, men ett mycket viktigt sådant, och det måste vi i kyrkan förstå!
Annars finns vi inte i unga människors liv.
Daniel Jakobsson, internetutbildare i Finska kyrkan, sa:
- Kyrkostyrelsen uppmuntrar anställda att vara närvarande på webben.
Många börjar inse att FB är mitt nya "arbetsrum". Ja, även både festplats och fikarum!
Arbetsplats. För fest.
Han fortsatte:
- Sociala medier går inte att kontrollera...
Vi i kyrkan måste ta risker, våga prova, våga göra fel.
Finska kyrkan utbildar nu nya utbildare, där målet är att 1/3 av alla anställda ska kunna använda sociala medier som kristen närvaro. Över 2000 personer har gått dessa utbildningar.
Imponerande. Satt och var riktigt lycklig.
Det som i vår kyrka är "osynligt" på fel sätt, uppmärksammas nu.
Och hörs det inte,
spelar det ingen roll att du predikar...
- Vi ger verktyg att hitta just ditt sätt att blogga, chatta eller twittra.
Men vi vill uppmärksamma farorna också.
- Ska man vara vän med "alla" på FB? Arbetskamrater, konfirmander och själavårdskonfidenter?
Var går gränsen?
Man kan göra en rad olika vänlistor och skapa olika facebookgrupper i vissa frågor.
Detta vet ju du redan, kära läsare, men jag måste skriva av mig allt som blev sagt!
Och jag undrar:
- Måste man som präst "gilla" alla inlägg för att inte såra någon?
Fredrikskyrkan rustas med ny ljudanläggning.
- Alla församlingar bör dock inte starta "allt". Tänk nationellt.
Den finska kyrkostyrelsen var klok nog att be och få låna duktiga medarbetare ute i församlingarna under ifrån, och dra in dem i det nationella webb-arbetet.
Intelligent!
- Detta skall inte komma uppifrån, sa Daniel, kyrkan vill bemyndiga dem som redan kan detta!
Finska kyrkan är t o m beredda till visst arvode.
Det är mitt hopp att Lunds stift skall kalla samman alla oss som bloggar, twittrar och facebookar (hu vilket ord...) och lyssna in vilka erfarenheter som finns.
Först då kan vi här hos oss se vart vägen går, tänker jag.
Men jag ser en tveksamhet just på grund av att sociala medier inte går att kontrollera.
Om kombinationen Helig Ande + sunt bondförnuft uteblir, då blir det förstås väldigt vildvuxet...
Jesus sa:
- Jag är VÄGEN, SANNINGEN och LIVET.
Inte det statiska stillaståendet, lögnen eller den som är död.
Eller kontrollerande.
Vi måste som kyrka släppa det!
Kontroll eller Frihet?
KIRKKO SOUMESSA har löst det så att 10-15 aktiva gör ett inlägg om dagen å kyrkans vägnar.
Man använder sig av enkla bilder som väcker tankar, bibelord och uppmuntrar till diskussion.
Det finns en beredskap vem som skall svara.
Finska kyrkan är mycket medveten om detta att det rör sig hela tiden...och har släppt "bevakningen".
De är duktiga på att utbilda Unga Ledare och det är ju de som kan vara lärare åt andra.
Fråga de unga vilka evenemang de vill kyrkan ska engagera sig i.
Gör filmgrupper på FB, gör predikogrupper som får ställa frågor till söndagens text och där det blir underlag till själva predikan!
I Stockholm finns katekumenatsgrupper på FB för dem som har småbarn och inte kan gå hemifrån.
Toppen!
Sedan visade de en tecknad kortfilm:
"En snickare startade något... han samlade tolv stycken... utrustade dem... och sände ut dem... som i sin tur samlade många... utrustade dem... och sände dem."
Var inte rädd. Om kyrkan ingenting vågar satsa, kan det ju inte heller fungera.
Och det som inte fungrar på internet, det kan man avsluta och lägga ned.
Det gamla systemet funkade inte.
I dagens tidningshög här hemma läser jag:
Kyrkans Tidning:
- Allt fler svenskar är positiva till Svenska kyrkan och ber lika mycket som förr.
Sydöstran:
- Allt fler unga lider av kronisk värk. Vården hittar inte vad smärtan beror på.
Min slutsats:
- Vi ser nu resultatet av den totala individualismen, där var och en skall skapa sin egen mening. Vem orkar det?
Den kristna tron erbjuder en plats för individen i det stora kollektivet, där GUD är själva meningen. Att vara omsluten av Guds kärlek kan vara en början till läkedom, så att den existentiella ångesten släpper.
En hel del värk släpper då också.
Det är min förhoppning att denna blogg ska vara så som man sa förr om Guds ord:
- Må Ordet både "trösta, varna, lära och förmana."
Jag måste våga... igen.
Till sist:
Gå in och kolla på den här utmärkta bloggen om "Vardagstro och Söndagstvivel"!
http://andetag.blogg.hbl.fi/
Andlighet på webben är en självklarhet!
Bloggprästen och underdogfotografen Helene F Sturefelt hälsar sina över 100 "församlingsläsare" ikväll med Guds rika välsignelse!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar