Scilla i slänten mot hotellet, Kalmar.
- Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden.
Följ med till Sinnesromässan i Kungsmarkskyrkan! Det handlar om att leva mitt emellan Långfredag och Påskdag.
Inlägget är bildsatt med färska bilder från Kalmar igår.
Påskbjörk och uteservering, Larmtorget.
Tre psalmer förstärkte det som blev sagt:
- 817 a) ur den lilla brandgula boken "Psalmer i 2000-talet".
- 742 om att sluta stirra ned i den tomma graven...
- 304 om att efter bitter långfredag sin påskdagsmorgon bida, invänta.
Godståg eller Örestundståg till Kalmar?
Den tyske motståndsmannen, teologen och prästen Dieter Bonhoeffer har ännu ett stort inflytande på evangelisk luthersk kristendom.
Han gick emot Hitlers galenskap under 2:a världskriget och blev satt i koncentrationsläger.
Den 9 april 1945 avrättades han genom hängning.
Orsak: högförräderi. Mot ondskan...
Men inte mot godheten!
Vad döljer sig i denna godsvagn?
NEJ!
Vi ska tala om det lilla ordet nej, som styr våra vägskäl och vårt liv.
Det är bristen på gränssättande nej som skapar våra problem.
Jag återkommer till detta gång på gång på gång...
Vi kan känna oss tvingade att alltid vara tillgängliga - mobil, dator och facebook där vi ska gilla, gilla, gilla... även det vi inte vet vad det är... men "gillar vi", då finns vi...
Det vi behöver allra mest är att avskärma oss och få egen tid.
Höra de egna tankarna. Känna de egna känslorna.
Luft. Space. Livsrum.
Livsrum, vid tågstationen.
Vår tid kräver gränslöshet, i alla avseenden!
Men vi är inte gränslösa. Människan är en begränsad varelse.
Tänk om vi kunde erkänna våra begränsningar för varann och sluta spela roller som vi ändå inte vill ha!?
Tänk om vi i vårt CV kunde skriva:
Hej! Jag söker jobbet hos er. Jag har Asberger och är mycket duktig på att fokusera uthålligt på detaljer. Är noggrann och arbetar felfritt med programmering. Men jag är dålig på det sociala i fikarummet...
Eller:
Hej! Jag söker tjänsten hos er. Jag har ADHD och är högsensitiv och högpresterande. Min kreativitet finner ofta nya lösningar på gamla problem. Men när tröttheten kommer över mig, måste jag dra mig undan en stund och vila...
Ärligt. Begränsat.
Jag hänger här och vilar.
Endast Gud är gränslös.
Men när vi "tog bort Gud" tog vi också bort den som ensam är och bär gränslösheten - och lade den på oss själva...
... med katastrofala följder.
Att leva i kaos och utsatthet är som att leva mitt emellan långfredag och påskdag.
Det är ständigt mörk påskafton.
I väntan på.
På att långfredagens brottningskamp ska vara över.
På att ljuset från Påskdagen skall bryta in.
I detta "gränslösa kaos" är man klämd mellan allt som vill döda ens glädje och initiativ, plågad av känslor som inte bråkat färdigt, tankemönster som spårat ur.
Spårat ur?
Fotbollsproffset Magnus Hedman besökte vår kyrka i tisdags.
Han gick från hyllad fotbollshjälte med stort ego, till utslagen av droger på parkbänken... men vågade syna sitt liv, skriva om det och resa sig igen.
- Gör klart det som blev fel.
Jag tänker att vi måste få göra klart vår långfredag - inte som flykt utan som en nödvändighet.
Först därefter kan vi gå vidare.
Om vi skall ta Påsken på allvar, som ett livsmönster att leva efter, då kan vi göra slag (!) i saken och låta fruktlösa tankar och känslor faktiskt dö, på korset, nu!
Inte sega och dra mer. Inte älta mer. Bestämma sig för att "nu är jag klar med detta".
Inte befinna sig mer än nödvändigt i påskaftonens mellanrum.
Glada keramikplattor.
Här i vår kyrka finns flera kors:
- uppe på väggen: frihetens kors, murade av keramikplattor och glädje.
- den uppspikade Jesus på altarets träkrucifix.
- den segerkrönte Kristus på processionskorset, där triumfen över döden lyser med kronan på hans huvud.
Vilket kors är ditt?
Omfamnar döden. Med livet.
Det berättas om en man i ett koncentrationsläger, han gick i döden för en annan.
- Ta mig istället.
Hans död räddade livet på en annan man som var familjefar, och som överlevde.
Den ställföreträdande försoningen.
Det Jesus gör för oss på korset är att han tar ondskans konsekvens på sig.
Jesus dör döden.
Han bryter dödens makt då han är djupt inne i dödsriket.. och sedan återvänder, med seger.
Påskbjörken i Kalmar, hopp om liv.
Du har säkert hört uttrycket att det inte är mörkret som skrämmer oss, utan kraften i det ljus som vi har inom oss. (Marianne Williamsson).
Om det är så att vi är döpta till Kristus, då är vi också döpta till hans uppståndelse!
Det bor ett ljus inom oss, som kommer från påskens kraftfulla händelser.
Kan du och jag vila vid detta ljus, när kaos och utsatthet griper efter oss?
Kan vi våga tänka att Kristus vänder kaos till ordning?
Utsattheten kan vändas till att komma in i livet igen, att återta makten över sitt eget liv.
Kan vi se att vanmakten kan vändas till den goda kontrollen, som heter respekt?
När påskdagens ljus bryter in i en människas liv, då hittar man äntligen sin viilja, ty den bor hos Gud.
Den kan ha varit slumrande och vilande länge, men nu är tiden här.
Slumrande. Nu bryter kejsarkronan igenom!
Avslutar detta inlägg med några rader ur den oerhört modige Bonhoeffers tonsatta dikt, psalm 817:
MED HJÄRTATS TILLIT ATT GUDS GODA MAKTER BESKYDDANDE OCH TROFAST KRING OSS STÅR,
VILL VI TILLSAMMANS LEVA DESSA DAGAR
OCH TACKSAMT TA EMOT DEN TID VI FÅR.
I GODA MAKTERS UNDERBARA OMSORG
VI VÄNTAR LUGNT VADHELST OSS MÖTER HÄR.
GUD ÄR HOS OSS VAR AFTON OCH VAR MORGON
GUDS KÄRLEK GENOM VARJE DAG OSS BÄR.
.. skrivet alltså i skuggan av 2:a världskrigets bomber och tortyr.
Strid. Ännu lite snö.
"Gud" är något helt annat än våra föreställningar... bortom förnuft och begrepp... närvarande i den totala utblottelsen, med en styrka i svagheten som lyser starkare än alla atombomber tillsammans.
Herre, känn min oro, låt den driva mig fram till Dig, genom långfredagen, ut i vårens ljus.
Jesus, känn min oro, gör den till en drivkraft fram till Dig, så att Du kan lyfta av den - men då kan jag inte stå på avstånd...
Helig Ande, känn min oro, tack att den väcker mig ur min slummer och gör mig levande igen. Tillsammans med Dig.
Amen.
25% hälsningar, resten begränsad egentid,
Helene F Sturefelt.
Hänger du med? - -
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar